Allmän värnplikt gav franskt övertag
Omkring 1795 ebbade revolutionen i Frankrike ut och läget i landet började stabiliseras. Den nya regimens maktbas grundades på sin militära kapacitet. Några år tidigare hade nämligen den gamla yrkesarmén ersatts av allmän värnplikt. Nytt var nu att vem som helst kunde avancera i de militära graderna. Fortsättningsvis var det duglighet och inte börd som skulle vara meriterande inom den franska armén. I och med införandet av det nya värnpliktssystemet hade Frankrike fått ett militärt överläge gentemot sina hotfulla grannar på kontinenten.
Napoleon tar makten
I de franska värnpliktsarméerna kunde vilken duglig soldat som helst bli befordrad och göra karriär. En av dem var Napoleon Bonaparte som 1793 vid endast 24 års ålder hade utnämnts till general. Några år senare var han högste befälhavare över den franska armén i norra Italien under fälttåget mot Österrike. Napoleon blev snabbt populär tack vare en rad vinstgivande krigsföretag och militära segrar. År 1799 genomförde han med sina truppers hjälp en oblodig statskupp i Paris och tog makten i landet. Därmed sattes det också punkt för revolutionen. Under en kort period av fred genomförde Napoleon sedan en rad viktiga reformer och lät utarbeta den banbrytande lag, Code Napoléon, som bl.a. gjorde alla lika inför lagen.
Napoleon dominerar Europa
Stödd på sin stora popularitet lät han 1804 kröna sig till kejsare. En förklaring till denna antirevolutionära handling var att Frankrikes styre mer eller mindre hade varit kaotiskt under revolutionsåren. Napoleon sågs av folket som en stark ledare som kunde skapa ordning i detta kaos. Han hade därmed stort folkligt stöd. Men nya krig hade redan brutit ut och Frankrike befann sig åter igen i konflikt med flera av Europas länder. En efter en slogs sedan motståndarna ut av de väldrillade och moderna franska arméerna.
De framgångsrika krigen i Europa hade förstorat Frankrike och omgivit det med en rad lydstater. På så vis fick upplysningens och revolutionens idéer en omfattande spridning i Europa. Napoleon stod på höjden av sin makt omkring 1810 då större delen av Europa låg under hans kontroll.
Lyckan vänder för Napoleon
Men efter Napoleons olyckliga fälttåg mot Ryssland 1812 var hans tid vid makten räknad. Av den stora armén på drygt 600 000 man som gått in i Ryssland, återvände bara spillror till Frankrike. I och med det passade de europeiska staterna på att inleda ett befrielsekrig som ledde till att Napoleon blev tvungen att abdikera 1814. Han blev därefter förvisad till den lilla ön Elba i Medelhavet som han fick att styra över. Men ön var liten och Napoleons ambitioner stora. 1815 återvände han till Frankrike och tog tillbaks makten efter ett års frånvaro. De övriga europeiska stormakterna reagerade snabbt och mobiliserade återigen sina arméer. Några månader senare led Napoleon sitt slutgiltiga nederlag vid Waterloo i Belgien där han besegrades av en koalition bestående av Preussen, Ryssland, Österrike och Storbritannien.
Napoleonkrigens följder
De drygt 20 år långa revolutions- och Napoleonkrigen hade skapat stor oreda i Europas kartbild. Vid den s.k. Wienkongressen, som var en stor fredskongress i Wien 1814-1815, försökte de europeiska stormakterna lösa hur det nya Europa skulle se ut i framtiden. Syftet var att åstadkomma maktbalans mellan Europas stater för att bevara freden och förhindra ett nytt starkt Frankrike eller någon annan stat att erövra stora delar av Europa som Napoleon hade gjort.
I samband med Napoleonkrigen och Wienkongressen skedde stora förändringar av den europeiska kartan som skulle få stor betydelse i framtiden. Napoleon och hans arméer hade sopat bort många av de hundratals feodala furstarna och deras furstendömen som existerat runt om i Europa, framförallt i Tyskland och Italien. Europas karta förändrades därför radikalt. För Tysklands och Italiens del skapade Napoleons framfart förutsättningar för de båda rikenas senare och separata framväxt som enade stater.
För Frankrikes del innebar revolutions- och Napoleontiden att landet blev mer enhetligt med en stark centraliserad administration och med lagar och institutioner som var mer anpassade för en modern industriell ekonomi. Frankrike blev, liksom USA blivit efter den amerikanska revolutionen, ett inspirerande föregångsland.
Litteratur:
Kåre Tønnesson, Bra Böckers världshistoria, del 10 – Två revolutioner, Bokförlaget Bra Böcker, 1986
Åke Holmberg, Vår världshistoria, Natur och Kultur, 1995
Alf W Johansson, Europas krig - Militärt tänkande, strategi och politik från Napoleontiden till andra världskrigets slut, Rabén Prisma, 1998
Text: Robert de Vries (red.)
