Neandertalmänniskan hade existerat i flera hundra tusen år när den moderna människan dök upp i Asien och Europa. Som redan nämnts här ovan vet vi att det förekom enstaka sexuella kontakter mellan grupperna. Forskning med hjälp av DNA-teknik pekar på att detta först ägde rum i trakterna kring dagens Israel i samband med att homo sapiens vandrade ut från Afrika för drygt 54 000 år sedan (den andra stora vågen av homo sapiens migration från Afrika).
Hur och varför neandertalarna dog ut är det ingen som riktigt vet.
Homo sapiens
Homo sapiens, människosläktet som vi själva tillhör, vet vi emellertid mer om.
Homo sapiens, uppstod för ca 200 000 år sedan i Afrika och tros ha spridits över resten av världen i några stora utvandringsvågor med början för omkring 100 000 år sedan. Större delen av vår (homo sapiens) existens har vi tillbringat sida vid sida med andra typer av människovarelser som liknade oss i mångt och mycket, främst neandertalmänniskan (se ovan).
Homo sapiens skilde sig från sina föregångare främst genom att använda ett mer utvecklat språkbruk för att kommunicera. Ett mer utvecklat språkbruk gör det bland annat möjligt att föra fler erfarenheter vidare så att mängden av kunskaper och förmågor ökar med tiden. Ett avancerat språk gör det också möjligt att bilda en uppfattning om liv och död och om hur allting hänger samman. Det finns många kvarlevor som visar att homo sapiens tidigt funderade över existentiella frågor och att de utvecklade en egen religiös världsbild.
Vårt eget släktes förhistoria börjar med stenåldern
Homo sapiens utvecklades som nämnts tidigare i Afrika och spred sig sedan över hela världen. Till Europa kom vi för ungefär 40 000 år sedan och trängde efter hand undan neandertalarna som redan fanns där.
Vår förhistoria kan sägas börja med stenåldern som är den längsta tidsåldern i människans existens. Den sträcker sig från det att människan lärde sig använda avancerade redskap (bl.a. av sten, ben och trä) för över hundratusen år sedan, fram tills att metaller började användas för omkring 5 000 år sedan.
Stenåldern brukar i sin tur delas in i två perioder: äldre stenåldern och yngre stenåldern.
Äldre stenåldern (i Europa ca 40 000 - 10 000 f.Kr)
Under den äldre stenåldern (jägarstenåldern) levde människorna i mindre grupper eller stammar och livnärde sig som jägare, och framförallt som samlare. Små grupper vandrade mellan olika lokala platser i landskapet där man letade föda.
Befolkningen var glest utspridd över vidsträckta områden. Människorna levde i regel i månader utan att se eller höra någon utanför sin egen grupp. Och under hela livet träffade man på sin höjd några hundra människor.
Männen var i regel ansvariga för jakten, medan kvinnornas ansvar i första hand var att ta hand om barnen och att samla in ätliga växter i den närmaste omgivningen. Redskapen som människorna använde tillverkades av trä, ben och sten (främst flinta).
Handeln mellan grupper av människor begränsades mest till prestigeladdade varor som snäckskal, bärnsten och färgpigment.
Tillvaron styrdes helt och hållet av jakten på föda vilket gjorde att man levde ett kringflackande liv i bytesdjurens fotspår. Detta framgår tydligt i fornfynd och grottmålningar. Målningarna vittnar också om en religiös världsbild, starkt präglad av den djurvärld som utgjorde grundförutsättningen för människornas existens.
Jägar- och samlarlivet varierade stort mellan årstiderna och beroende på region, men över lag verkar dessa människor ibland ha haft ett mer behagligt och givande sätt att leva än flertalet bönder, herdar, arbetare, soldater och kontorsslavar som följde i deras spår (se Harari).
Yngre stenåldern (ca 10 000 - 3000 f.Kr)
Den yngre stenåldern (bondestenåldern) inleddes för omkring 12 000 år sedan då folk i Mellanöstern började odla grödor (ätbara växter) av olika slag och hålla sig med tama djur. Människan blev därmed bofast och kunde ordna tillvaron på ett effektivare sätt. Det blev nu möjligt att försörja en större befolkning varefter de första byarna växte fram. Detta påskyndade utvecklingen inom en rad olika områden så som teknik och kommunikation.
