Orsakerna till den franska revolutionen är många. Här följer en enkel sammanställning över några av de omständigheter som låg bakom den omvälvande händelsen.
Den franska staten behövde pengar
I slutet av 1700-talet var Frankrike Europas starkaste stat och folkrikaste land med ca 25 miljoner invånare. Men krigen som Frankrike hade deltagit i under andra halvan av 1700-talet hade kostat staten enorma summor pengar. För att kunna fylla de tomma skattkistorna lät den franske kungen Ludvig XVI öka skatterna för det tredje ståndet som bestod av bönder och borgare vilka tillsammans utgjorde 98 procent av landets befolkning. De två andra stånden, adeln och prästerskapet, var helt befriade från att betala skatt. Eftersom merparten av landets kapital ägdes av de två första stånden, framförallt av adeln, var kungen tvungen att hitta andra sätt än beskattning som kunde ge pengar till staten.
Kungen ger adeln mer makt
Den gamla feodaladeln hade en gång i tiden varit en stark maktfaktor i riket. Men gruppen hade sedan länge försvagats militärt, ekonomiskt och politiskt. Eftersom statskassan var i akut behov av påfyllning, gavs adeln möjlighet att återfå mycket av den makt de förlorat. Kungamakten lät därför adeln köpa ämbeten, privilegier och jord för att kunna göra avbetalningar på Frankrikes stora statsskuld.
Försäljningen av statlig egendom och maktbefogenheter till aristokratin medförde att kungens maktställning undergrävdes och försvagades gentemot adels- och prästeståndet. Ludvig XVI var dock inte så intresserad av att härska. I den efterkommande historieskrivningen har han ofta framställts som en svag och lite töntig kung som hellre ägnade sig åt lyxigt hovliv och jakt än åt att styra sitt rike.
Det folkliga missnöjet breder ut sig
Genom de nyköpta ämbetena fick adeln större inflytande över byråkratin och landets domstolar vilket resulterade i att adeln kunde begränsa den starka kungamakten och förhindra nya reformer som kunde skada deras egna intressen. De nya maktpositionerna gav dessutom adeln möjlighet att återinföra gamla feodala rättigheter, såsom tull och äganderätt av kvarnar och vinpressar samt jakt- och fiskerättigheter. Stora delar av den franska bondebefolkningen var arrendebönder och hade därmed skyldigheter till adeln. I takt med att kungamakten sålde ut jord till adeln, ökade också antalet bönder som blev skattepliktiga gentemot adeln. Många av bönderna drabbades därför hårt av adelns ökade skattetryck vilket fick som följd att "tredje ståndet" snart uppfattade den försvagade kungamakten som allierad med adels- och prästeståndet. Folkets missnöje växte sig därmed allt starkare.
Fattigdom och misär
Som en följd av den minskade köpkraften bland befolkningen drabbades den franska industrin av stora nedläggningar. Industrin skadades också av att den brittiska industrin var mer effektiv och sålde sina varor billigare. Detta förvärrade den ekonomiska situationen ytterligare eftersom många av arbetarna i städerna och på landet blev arbetslösa och hamnade i fattigdom.
Under slutet av 1780-talet drabbades Frankrike av missväxt under flera år vilket ledde till prisstegringar, svält och minskade inkomster för bönderna. Missnöjet bland befolkningen blev nu allt mer märkbar vilket bland annat tog sig uttryck i en öppen folklig avsky mot samhällets orättvisor som manifesterades i adelns pråliga livsstil och det kungliga hovet i Versailles med all sin prakt, lyx och politiska makt.
Paris hade blivit en krutdurk och Frankrike stod vid slutet av 1780-talet på randen till en revolution.
Folket gör revolution
Franska revolutionen inleddes 1789 med att det tredje ståndets medlemmar lämnade den tillkallade riksdagen som förövrigt dominerades av de två första stånden, och istället utropade sig till landets nationalförsamling. Några dagar tidigare hade parisarna stormat det gamla fägelset Bastiljen som ett led i sitt visade missnöje mot den styrande makten. Nationalförsamlingen avskaffade alla adelns privilegier och tillkännagav istället de mänskliga rättigheterna: frihet, jämlikhet och broderskap. Kungen, Ludvig XVI, höll till en början god min, men började sedan konspirera med kontrarevolutionärer både inom och utom landet.
Skräckväldet - revolutionen går över styr
När krig bröt ut 1792 mellan Frankrike och grannländerna hårdnade det politiska klimatet. Kungafamiljen fängslades och mängder av kungatrogna dödades. Under revolutionsledarna Danton, Robespierre och Marat radikaliserades revolutionen ytterligare. Den här gången avrättades kungen, liksom senare även drottningen, Marie Antoinette. Tiotusentals verkliga och inbillade revolutionsmotståndare blev av med sina huvuden i giljotinen. Detta skräckvälde bröts genom en kupp 1794, som förde in revolutionen i en lugnare period. Med Napoleon Bonapartes maktövertagande 1799 var den franska revolutionen definitivt slut.
Upplysningens idéer gav revolutionen dess mentalitet
Ur ett idéhistoriskt perspektiv måste det också tilläggas att den mentalitet som fanns inbakad i den franska revolutionen till stor del var inspirerad av upplysningens politiska idéer. Framförallt idén om naturrätten – att makten skall utgå från folket; och idén om de mänskliga rättigheterna – att ingen människa är mer värd än någon annan.
Franska revolutionens politiska följder
Revolutionen i Frankrike 1789 var en händelse med omedelbara politiska följder. Det kungliga enväldet och det aristokratiska ståndssamhället avskaffades och ersattes av ett nytt samhällssystem som istället byggde på upplysningens idéer om folkstyre och likvärdighet inför lagen. Dessutom slopades adelns privilegier vilket innebar att samhällets karriärvägar nu låg öppna för alla - meriter blev hädanefter viktigare än börd.
I samband med Napoleonkrigen i början av 1800-talet spreds den franska revolutionens idéer över Europa. Det dröjde därefter inte länge förrän det gamla europeiska ståndssamhället började knaka i sina grundvalar och omformas efter de nya idéerna. Mot den bakgrunden kan den franska revolutionen ses som en de mest betydelsefulla händelserna i vår världshistoria.
Litteratur:
E.J. Hobsbawm, Revolutionernas tidsålder, Tidens Förlag, 1997
Bengt Ankarloo, Franska revolutionen, Studentlitteratur, 1992
Carl-Göran Ekerwald, Frihet, jämlikhet, broderskap - ett försök att förstå franska revolutionen, Rabén & Sjögren, 1988
Kåre Tønnesson, Bra Böckers världshistoria, del 10 – Två revolutioner, Bokförlaget Bra Böcker, 1986
Text: Robert de Vries (red.)
