Gud låg bakom allt som hände i världen
Påven och kyrkan hade en mycket stark ställning i Europa under medeltiden. Medeltidens människor i Europa var nästan uteslutande kristna och hade vanligtvis en gemensam syn på hur man skulle leva och vad som var viktigt i livet. Den dominerande föreställningen var att Gud hade skapat världen och låg bakom allt som skedde på jorden. Gud verkade för allt det goda och djävulen för allt det onda. Om man hade syndat vände man sig till kyrkan för att få botgöring. Kyrkans normer och tankesätt genomsyrade hela samhället, även lagstiftningen. För omvärlden framstod Västeuropa under medeltiden som en enhet med påven i Rom som överhuvud.
Kyrkan hade stort inflytande över folks liv
Kyrkan och dess lära hade ett enormt inflytande över medeltidens människor. Kristendomen och kyrkans syn på saker och ting formade därför deras liv och sätt att tänka. Tiden innan reformationen i Nordeuropa var kyrkan avskild från staten och en fungerade som en egen organisation med påven i Rom som ledare. Påven räknades i stort sett som Guds ställföreträdare på jorden och hade oinskränkt makt över allt det andliga. Kyrkans lära gick ut på att livet på jorden endast utgjorde ett förspel till det kommande eviga livet efter döden. För att bli garanterad en plats i paradiset var man därför tvungen att leva enligt kyrkans regler. De som inte skötte sig blev förpassade till helvetet. Kyrkan kunde också hota med bannlysning, vilket innebar att man blev utesluten ur kyrkan och därmed dömd till ett evigt liv i helvetet. Eftersom den kristna läran betonar betydelsen av att förlåta sin nästa, så fanns det också en ”bakdörr” till himlen – skärselden. I skärselden kunde de som begått mildare synder grillas tills de sonat sina gärningar varefter de kunde släppas in i paradiset.
I det medeltida samhället var det prästerna som ansvarade för att befolkningen vårdade och stärkte sin kristna tro och respekt inför överhögheten. Prästernas inkomst togs från allmogen som var ålagda att betala en tiondel av sin inkomst i skatt till kyrkan. Kyrkan var därför en mäktig maktfaktor i hela Europa under medeltiden och ägde mycket mark.
Medeltidens klosterväsen
Det medeltida kristna klosterväsendet var en viktig beståndsdel i den europeiska samhällsutvecklingen under perioden. Klostren fungerade inte bara som andliga vistelseorter utan var samtidigt centrum för vetenskap och lärande vilket bidrog till att sprida både gamla och nya idéer till folket.
Inom klostervärlden rådde det strikta skiljelinjer mellan könen. I de manliga klostren hade munkarna en prior eller abbot som föreståndare. Medan nunnorna i de kvinnliga klostren leddes av en abbedissa. Både munkar och nunnor ägnade sig åt ungefär samma sysslor med vissa undantag. Klosterväsendet utgjorde den enda möjligheten för kvinnor att utbilda sig i det medeltida Europa.
En av de viktigaste personerna bakom det västerländska klosterväsendets utformade var Benedikt av Nursia. Han levde på 500-talet och lät grunda ett kloster på berget Monte Cassino i södra Italien. Benedikt utformade tre klosterlöften som alla som skulle gå i kloster var tvungna att godta. Dessa klosterlöften innebar att en klostermedlem skulle leva i fattigdom, kyskhet (inget sexuellt umgänge) och visa lydnad inför sina ledare.
Benedikts klosterregler förespråkade också att klostermedlemmarna inte bara skulle ägna sig åt bön och meditation utan också utföra praktiskt arbete. Vid sidan av arbetet på fälten och med avskrifter, skötte munkar och nunnor också ofta sjuk- och fattigvården i det medeltida samhället. Därtill bedrevs i regel undervisning och forskning vid klostren.
En from gärning för de som inte kunde eller ville gå i kloster var att skänka dem pengar, egendom eller landområden. Genom sådana gåvor blev det också lättare att komma till himlen efter döden.
Under medeltiden uppstod flera olika klosterordnar i Västeuropa. En klosterorden bestod av en sammanslutning av kloster som byggde på gemensamma ordensregler. Klostrens regler kunde skilja sig åt, men de tre klosterlöftena var något som alla klosterordnar hade gemensamt.
I samband med reformationen på 1500-talet konfiskerades många av klostrens egendomar av staten i de protestantiska länderna. Klosterväsendet avtog därför snabbt i de reformerade länderna Nordeuropa men fortsatte att ha en viss betydelse i de katolska länderna vid Medelhavet.
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Knut Helle, Bra Böckers världshistoria, del 5 – Nomadfolk och högkulturer, Bokförlaget Bra Böcker, 1984
Den svenska historien (Bonniers lexikon), band 3 – Kyrka och riddarliv, Bonniers, 1994
Ronny Ambjörnsson, Europas idéhistoria - Medeltiden, Tankens pilgrimer, Natur och Kultur, 2010
Text: Robert de Vries (red.)
