Bondetåget är en av de mest omtalade demonstrationerna i Sveriges moderna historia, orsakad av opposition mot regeringens försvarspolitik. I februari 1914 marscherade ca 30 000 bönder från hela landet under landskapsfanor till borggården på Stockholms slott, där kung Gustav V och övriga medlemmar av kungahuset tog emot. Kungen hälsade bönderna med ett starkt försvarsvänligt tal - det s. k. borggårdstalet - där han gick direkt emot den politik som regeringen Staaff förde.
Statsministern hade inte fått ta del av talet innan det hölls, än mindre påverka dess innehåll. Två dagar senare genomfördes en motdemonstration, ett arbetartåg med närmare 50 000 deltagare.
Staaff begärde senare att kungen skulle förklara att borggårdstalet inte utgjorde en statshandling, eftersom det inte hade godkänts av regeringen. Men denne vägrade och därmed avgick den liberala regeringen. På kort sikt segrade kungamakten. Istället för den liberala regeringen hoppades kungahuset och högern att det skulle vara möjligt att bilda en regering med stöd av kungen och den utomparlamentariska opinion som visat sin styrka i bondetåget.
De konservativa visade genom bondetåget att de kunde mobilisera massorna. Dittills hade detta varit förbehållet liberaler och socialdemokrater. Bondetåget hade traditionella inslag, men det kunde också utnyttjas som ett modernt politiskt instrument riktat mot de radikala krafterna i samhället. Till saken hör att även liberalerna var splittrade i försvarsfrågan och att oppositionen mot den nya regeringen därmed inte stod enad.
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
