Axel Oxenstierna bidrog starkt till att utbilda Kristina för uppgiften att styra Sverige och såg till att hon fick en bred och omfattande utbildning. Han hade också räknat med att själv få ett stort inflytande över henne när hon väl hade börjat regera själv. Men Axel Oxenstierna skulle senare bli besviken, då Kristina visade sig vara en mycket självständig person med stor integritet. Dessutom var hon en kompetent regent.
Kristinas uppfostran säger mycket om hennes ovanliga ställning. Hon var flicka, men utbildades för att kunna styra ett rike i en tid då makt nästan alltid förknippades med män. Hon fick därför lära sig sådant som språk, religion, historia och politik. Det bidrog till att hon senare kunde ta plats bland Europas lärda och självständigt utmana sina rådgivare.
År 1644, vid 18 års ålder, förklarades Kristina myndig och besteg tronen. Vid den här tiden var det stora kriget i Tyskland – trettioåriga kriget – fortfarande inte avslutat. Drottning Kristina fick därmed leda den nya stormakten Sverige genom de sista segerrika åren fram till den westfaliska freden 1648.
Kristina vägrade gifta sig med någon – inte ens med sin ungdomskärlek Karl Gustav. Det främsta skälet till det var att hon inte ville bli beroende av någon som skulle styra över hennes liv.
Under sina år vid makten gynnade Kristina landets adel genom omfattande godsdonationer, något som bland annat Axel Oxenstierna betraktade som bra ekonomisk politik.
Kristina fick besök av många av samtidens lärda personer. Mest känd är den franske filosofen René Descartes som drabbades av lunginflammation under sin vistelse i Stockholm och dog den 11 februari 1650.
Under Kristinas tid blev det svenska hovet en av Europas samlingspunkter för vetenskapspersoner, konstnärer och författare.
Mot slutet av sin regeringstid verkar Kristina ha blivit allt mindre intresserad av det dagliga regeringsarbetet. Hon drogs mer till religion, kultur, filosofi och ett friare liv utanför Sveriges politiska centrum.
År 1654, efter tio år som regerande drottning, avsade hon sig kronan och abdikerade till förmån för Karl X Gustav, som hon hade utsett till sin efterträdare.
Strax därefter lämnade Kristina Sverige och begav sig söderut i Europa, där hon 1655 offentligt konverterade till katolicismen i Innsbruck.
Kristinas beslut att abdikera och bli katolik väckte stor uppmärksamhet i Europa. Sverige var ett protestantiskt land och hade nyligen kämpat på den protestantiska sidan i trettioåriga kriget. Därför sågs hennes övergång till katolicismen som mycket dramatisk. För påven och den katolska kyrkan blev hon däremot en viktig symbol – en svensk protestantisk drottning som frivilligt hade lämnat tronen och bytt tro.
Hon slutade sina dagar i Rom, där hon idag ligger begravd i Peterskyrkan. Drottning Kristina är Sveriges mest berömda och omskrivna drottning genom tiderna.
