Källkritisk granskning av Gustav Vasas äventyr i Dalarna

Efter Sten Sture den yngres död på Åsundens is i början av året saknade man dock en ledargestalt. Flera ledande frälsemän var antingen i Kristians förvar eller också litade de på kungens amnesti och gjorde sig därför redo för den festliga kröningsceremoni som Kristian inbjudit till.

Gustav Eriksson (av adelsätten Vasa, "Gustav Vasa" kallades han först från 1600-talet) hade inte spelat någon huvudroll i Sturepartiet. Inte heller stod han ensam emot kung Kristian. Andra - men misslyckade - upprorsförsök ingick i den sannolikt mer samordnade aktion som kom att föra honom till Sveriges tron. Det är Gustavs egen krönikeskrivare Peder Svart (se faktaruta) som skapat bilden av den väldige frihetsledaren som ensam bröt danskarnas makt.

Gustav hade en tid suttit fängslad av Kristian och förts till Köpenhamn. Hösten 1519 lyckades han rymma. Han begav sig till Hansastaden Lübeck för att uppbåda politiskt och ekonomiskt stöd för sin resning mot unionskungen. I maj 1520 tog han sig till Kalmar som belägrades av Kristians trupper. Resan fortsatte via några släktgårdar i Småland till Södermanland. Släktingar och allierade föreföll dock att lita på Kristian.

Kröningsceremonin övergick som känt är i en massaker 8-9 november ("Stockholms blodbad"). Bland de 80-100 offren fanns Gustavs far (Erik Johansson) och svåger. Modern och systrarna fängslades. Ett pris var satt på Gustavs eget huvud. Ganska naturligt sökte han sig därför till Dalarna, av tradition ett starkt fäste för Sturepartiet. Hans ganska begränsade agitationsresa december 1520 - januari 1521 är en av de mest omskrivna händelserna i svensk historia, och samtidigt den överlägset mest mytproducerande. Antalet skrönor - eller förbättrade historier - står i omvänd proportion till källorna; ytterst få samtidiga uppgifter finns att tillgå.

Gustav Vasa i Ornäs - myt och verklighet

Mest känd av alla platser som upprorsmannen besökte i Dalarna är bergsfrälsegården Ornäs, belägen på en udde vid sjön Runn, en dryg mil söder om Falun. Det enda som återstår från tiden för den blivande kung Gustavs besök är den 27 x 9 meter stora, imponerande loftbyggnaden (ekonomibyggnad och gäststuga). Den har i modern tid fått den klassiskt svenska faluröda färgen. Liksom mycket annat är dock den traditionen inte så gammal som man kan tro. Ornäs var fram till ca 1750 omålad. Först på 1800-talet slog rödfärgen igenom mer allmänt på landsbygden. Även interiört har en del detaljer förändrats. Framförallt har de små ljusgluggarna ersatts av fönster. Byggnaden anses vara uppförd under de första åren av 1500-talet.

Hit kom Gustav för att, enligt Peder Svart, smida planer med ägaren Arent Persson. Denne lovade ge honom skydd men skyndade sig istället till Kristians fogde Bengt Brunsson för att ange honom. Räddningen blev Arent Perssons hustru Barbro Stigdotter, "en from och gudfruchtig och dygdesam quinna" (Peder Svart), som utrustade Gustav med häst, släde och dräng. I långt senare versioner utbroderas berättelsen av andra författare. Gustav ska ha blivit inlåst av Arent, men hustrun hittade nyckeln i makens avlagda rock, öppnade dörren och hjälpte Gustav att fira sig ner genom hemlighuset till loftets baksida.