Jordens gradnät utgörs av longituder (längdgrader) och latituder (breddgrader).
Longitud och latitud
Om du tittar på en jordglob eller en karta ser du att den är täckt av ett gradnät. En del linjer går från norr till söder, andra i öst-västlig riktning parallellt med ekvatorn. Med hjälp av detta rutnät kan vilken position som helst på jorden anges.
Linjerna som löper parallellt med ekvatorn anger latituden, alltså hur långt söder eller norr om ekvatorn en punkt på jordytan är belägen.
Linjerna som går från norr till söder kallas meridianer och anger longituden, alltså hur långt österut eller västerut en plats ligger.
ANNONS
Nolläget för latitud utgår från ekvatorn som är en naturlig plats att dra en linje som delar jorden i ett nordligt och ett sydligt halvklot.
Longituden utgår från den s.k. nollmeridianen som löper rakt genom observatoriet i staden Greenwich nära London (man var tvungen att enas om var nollmeridianen skulle gå eftersom det inte fanns någon naturlig linje i nord-sydlig riktning likt ekvatorn i öst-västlig riktning). Greenwichtid, förkortat GMT, används idag som jämförelsetid över hela jorden.
Problem i årtusenden
Genom att bestämma longitud och latitud kan en fartygskapten ta reda på var han är även mitt ute på havet där inga landmärken syns. Han måste veta detta för att exempelvis hitta fram till små öar långt ute till havs eller för att veta hur många dagar det är kvar till slutmålet. Att beräkna detta har i årtusenden varit ett stort problem för sjöfarande - och en hemlighetsfull konst som inte fick spridas vidare. För om man kunde navigera,kunde man också hitta till rika marknader utomlands.
Speciellt svårt har sjöfarare haft att beräkna longituden. Latituden går att bestämma genom att mäta avståndet mellan Polstjärnan och horisonten. På södra halvklotet går det att använda stjärnbilden Södra korset.
Ut på öppna havet
De tidigare sjöfararna höll sig längs kusterna och litade på välkända landmärken. Det fanns speciella böcker som berättade hur man skulle ta sig fram utmed exempelvis Medelhavets kuster.
När kaptenerna blev djärvare och vågade sig ut på öppet hav, visste de ofta på förhand vilken latitud nästa hamn hade. Därför seglade de norr eller söderut tills latituden stämde och svängde sedan åt öster eller väster. Förr eller senare skulle man ju nå den efterlängtade hamnen.
När resorna till sjöss blev längre, blev det dock allt nödvändigare att finna ett exakt hjälpmedel. När den isolerade Påskön hade nåtts av européer för första gången, sändes efter några år en ny expedition ut. Men den hittade aldrig ön utan förklarade att den måste ha sjunkit i havet. Kaptenen kunde helt enkelt inte hitta målet
Longituden bestäms genom att jämföra den lokala tiden med Greenwichtid. Longituden för en plats är proportionell mot den tid det tar för jorden att rotera mellan nollmeridianen och den aktuella platsens meridian. Tidsskillnaden ger så longituden, östlig eller västlig. Varje timme motsvarar 15 graders longitud. Eftersom jorden roterar ett varv på 24 timmar, är alltså jordklotet indelat i 360 grader - 180 grader åt väster och 180 grader åt öster.
ANNONS
ANNONS
Månens roll
Efter hand upptäckte sjöfararna att det gick att använda sig av månen och jämföra dess läge med en bestämd stjärna för att få reda på longituden. Men metoden krävde också omsorgsfulla tabeller. Dessutom var det svårt att avläsa månens exakta läge från ett rullande fartygsdäck, och var det molnigt gick det inte alls.
Bild: National Maritime Museum I slutet av 1700-talet uppfanns kronometern av John Harrison. Den här kronometern kan tillsammans med några andra navigeringsinstrument av Harrison beskådas på National Maritime Museum i Greenwich. Med kronometern kunde man på ett tillförlitligt sätt bestämma longituden. På den andra resan medförde Cook en liten rund kronometer.
Ett litet fel i avläsningen kunde betyda att kaptenen misstog sig på tiotals mil. Det var inte bara besvärande, det kunde vara farligt också. En kapten som trodde sig vara trygg långt ute till havs kunde plötsligt få sitt fartyg sönderslaget mot ett rev. År 1707 gick en engelsk flotta under efter att ha strandat vid Scillyöama, en olycka som kunde ha undvikits om longituden kunnat beräknas exakt.
Kronometern
Problemet skulle kunna lösas genom att konstruera en klocka som gick rätt ombord på ett rullande fartyg. Då skulle men exakt kunna jämföra lokal tid med Greenwichfid. I Storbritannien utlovades år 1714 ett pris på 20 000 pund till den som löste problemet.
Timmermannen John Harrison från Yorkshire blev den som lyckades. Efter 30 års arbete och flera misslyckade försök lyckades han den fjärde gången att konstruera en klocka, eller kronometer som dessa finare ur kallas, som fungerade till sjöss. Klockan testades första gången 1761 och verkade hålla måttet.
Kapten Cook hade med sig en kopia av den på sin resa. Han var mycket nöjd och kallade klockan "vår trogne vän".
Historien fick ett olustigt efterspel. Trots att kronometern fungerade betalades bara halva priset ut i väntan på "fortsatta tester". Inte förrän kung Georg III gripit in fick uppfinnaren sina pengar.
ANNONS
ANNONS
Lätta fakta om längdgrader och breddgrader
Longituder (längdgrader)
De linjer som går mellan Nord- och Sydpolen kallas longituder eller längdgrader.
Longitud 0° kallas för nollmeridianen och går igenom Greenwich i London.
Nollmeridianen fungerar som ett riktmärke för longituder på en karta.
På den östra sidan om nollmeridianen är det högsta värdet 180° öst
På den västra sidan om nollmeridianen är det högsta värdet 180° väst.
Latituder (breddgrader)
De linjer som är parallella med ekvatorn kallas latituder eller breddgrader.
Ekvatorn löper längs mitten av jorden och delar in jorden i två delar: det norra halvklotet och det södra halvklotet.
Ekvatorn har latitud 0°.
På det norra halvklotet är det högsta gradtalet 90°N vid Nordpolen.
På det södra halvklotet är det högsta gradtalet 90°S vid Sydpolen.
Detta hjälper oss att placera ut platser som är norr eller söder om ekvatorn.
Litteratur: Frank Debenham, Discovery and Exploration, Paul Hamlyn Spring House, 1960 Erik Hamnström, De geografiska upptäckarbragderna genom tiderna, Lars Hökerberg Bokförlag, 1927
FÖRFATTARE
Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
Lektionsfilm (5:51 min) från SO-läraren "Kunskapskoden" som förklarar hur längdgrader, breddgrader och koordinater fungerar. Vi lär oss dessutom om ekvatorn och nollmeridianen.
Lektionsfilm (7:01 min) där SO-läraren Emma Jonsson berättar kortfattat om kartan och dess olika funktioner. Här berörs skala, väderstreck, längdgrader och breddgrader och tidszoner.
Genomgång (5:50 min) av NO-SO-läraren Jonas Ekblom som berättar om det internationella gradnätet - ett rutnät som spinner runt jorden. De gör att vi kan veta var vi är med en exakt positionering. Med hjälp av longitud och latitud hittar fraktfartyg, piloter och andra resenärer rätt.
Pedagogisk genomgång (12:26 min) av SO-läraren Elisabeth Karlström om kartkunskap. Här berörs begrepp, kartans historia, olika typer av kartor, väderstreck, längdgrader, breddgrader m.m.
Genomgång (6:02 min) där SO-läraren Björn Ström går igenom jordens gradnät, även kallat positionssystemet. Här får du bl.a. lära dig lite om längdgrader, breddgrader, ekvatorn och nollmeridianen.
Genomgång (15:05 min) där SO-läraren Lisa Sjökvist berättar om olika sorters kartor och deras funktion. Här berörs longitud och latitud, GIS, topografiska kartor och olika typer av tematiska kartor.
Läxhjälpsfilm (14:37) om kartkunskap där läraren Peter Andersson redogör kortfattat om längdgrader, breddgrader, tidszoner och annat smått och gott som kan vara bra att kunna om kartan.
