Mose - judendomens grundare
Judendomens egentlige grundare hette Mose. Ibland markerar judarna det genom att kalla sig för mosaiska trosbekännare i stället för judar.
Mose levde på 1300- och 1200-talet f.Kr. Som vuxen fick han i uppdrag av Gud att leda sitt folk ut från Egypten där de levde i slaveri. Anledningen till slaveriet var att judarna under flera generationer efter Abraham hade slutat att tro på Gud. Gud hade därför bestraffat sitt folk genom att göra dem till slavar i Egypten.
Under ökenvandringen, efter att de lämnat Egypten, mötte Mose Gud på berget Sinai. På berget slöt Gud ett nytt förbund med judarna och Mose fick ta emot en lag av Gud. Dess kärna var de tio budorden (eller Guds bud). Än idag har de flesta av jordens kulturer sin grund i dessa budord.
Det nya förbundet innebar att judarna för all framtid skulle följa alla regler som Mose fått av Gud, och i gengäld skulle Gud beskydda dem.
Den judiska tron
Judarna tror på en enda Gud. De uppfattar Gud som personlig, men inte i den betydelsen att Gud skulle se ut som en människa. Gud är en ande, anser judarna.
Gud är god och kräver av människorna att de också ska vara goda.
Människan är enligt judendomen skapad till Guds avbild och de som följer Guds bud kommer att belönas för detta. De som är onda kommer att straffas.
Judarna anser inte att Jesus var Messias (se viktiga begrepp). De väntar fortfarande på en Messias som i framtiden kommer att förena alla folk under Guds herravälde och som ska skapa evig fred på jorden.
Kärleken till alla medmänniskor är det viktigaste inom judendomen. Därför är denna religion i grunden ljus, glad och hoppfull. Judarna anser att människan är skapad för ett liv i glädje.
Inom judendomen råder olika uppfattningar om livet efter döden. I Toran (de fem Moseböckerna) finns inget alls skrivet om ett liv efter döden. Judendomen fokuserar på livet här och nu. Eftersom den värld som Gud har skapat är god, så bör inte människorna avstå från livets goda.
Vem är jude?
Vilka är egentligen judar? Denna fråga har vållat många debatter. En definition säger att en person som bekänner sig till den judiska religionen är en jude.
Enligt ortodox uppfattning ska bara den som har en judisk mor räknas som jude, även om personen själv inte är religiös. Läs mer >
Judendomen är ett sätt att leva och tänka
För många judar är judendomen inte bara en religion, utan också ett sätt att leva och tänka. Judarna anser att Gud har en plan för det som sker i världen. Därför spelar historien en stor roll inom judendomen.
Guds plan går ut på att det en gång ska bli fred och lycka på jorden. När så sker är "Messias rike" här. För att nå målet har Gud utsett det judiska folket att hjälpa honom, därför betraktar judarna sig själva som det utvalda folket.
Det judiska folket sprider sin kunskap om Gud till hela världen genom att bära sitt lidande, följa Guds bud och visa kärlek.
De heliga skrifterna
Den judiska bibeln kallas Tanak (den har i stora drag samma innehåll som Gamla testamentet i de kristnas bibel). I den utgör Tora (de fem Moseböckerna) den viktigaste delen. Tora beskriver bland annat Mose liv och gärningar.
Det är i Tora som grunden för det judiska vardagslivet finns nedtecknad.
I Tora finns 613 bud och förbud. Genom att följa dem blir man Guds medhjälpare i hans strävan att göra världen god.
En annan viktig skrift är Talmud. Det är en samling av böcker som tolkar levnadsreglerna i Tanak. Den omfattar mer än sex tusen sidor och där finns hundratals regler om hur ett judiskt liv ska levas i stort och smått.
I Talmud finns massor av regler som de renläriga judarna (ortodoxa) följer. Det är t.ex. förbjudet att göra upp eld under sabbaten (se nedan) eller att koka mat. Inte heller får man rosta bröd, för då bryter man mot eldförbudet. Man får inte skriva något, inte ens en namnunderskrift.
Judiska matregler
Judarna följer de fem Moseböckernas bestämmelser angående mat. Tora tillåter alla vegetariska livsmedel för människan, men man får inte äta vilket kött som helst, utan bara köttet från växtätande djur.
Reglerna är mycket klara på den här punkten. Djuren ska vara idisslare (partåiga hovdjur) och ha delade klövar. Därmed får man inte äta gris, eftersom de inte är idisslare.
Djur ska slaktas på ett visst sätt om rättrogna judar ska äta köttet. Djuren får inte vara bedövade då de slaktas.
