Det var under lång tid farligt att säga och skriva sådant som stred mot kyrkans läror. Men allteftersom nya vetenskapliga idéer spreds, fick kyrkan allt svårare att stå emot. Det dröjde dock till en bit in på 1600-talet innan kyrkan erkände den heliocentriska världsbilden med solen (istället för jorden) som världsalltets mittpunkt.
Sjöfarten förändrar världen
De nygamla idéerna om att jorden var klotformad (det var känt redan under medeltiden) bidrog, tillsammans med förbättrade sjöfartskunskaper, till att påkostade upptäcktsexpeditioner sändes ut över oceanerna. År 1492 "upptäckte" Columbus Amerika och strax därefter hittade portugiserna sjövägen runt Afrika till Indien (läs mer längre ner). Dessa händelser påbörjade en utveckling mot en mer sammanhållen värld, där kontinenterna fortsättningsvis förenades med hjälp av sjöfart.
Europa tar ledningen
De europeiska stormakterna utnyttjade de nya möjligheterna genom att erövra stora landområden över hela världen. De nya områdena kallades kolonier och försåg de europeiska stormakterna med råvaror. Stora rikedomar fördes på handelsskepp till Europa.
Med koloniernas hjälp kunde de europeiska staterna så småningom bygga upp en egen industri och stärka sin ekonomi. Allt detta bidrog till att Europa snart tog ledningen över världspolitiken och världshandeln.
Upptäcktsresorna fick emellertid ofta katastrofala följder för folken som bodde i de påträffade områdena. Erövringskrig, nya sjukdomar och förslavning ledde till att urbefolkningen i de nya kolonierna nästan utrotades.
Renässansen - en kulturell blomstringstid
Perioden som omfattar 1400- och 1500-talen är också känd som renässansen. Begreppet ”renässans” betyder pånyttfödelse och användes ibland av de människor, främst i Norditalien, som levde i slutet av 1400-talet och under 1500-talet.
Idéerna om "renässansen" grundade sig på intresset för antiken. Tidigare under medeltiden hade det grekiska kulturarvet förts vidare av arabiska lärda som översatt en stor del av de antika filosofiska, vetenskapliga och skönlitterära skrifterna till arabiska. De norditalienska stadsstaterna förde - först i samband med korstågen och därefter genom sin handel med de muslimska länderna vid östra Medelhavet (se nedan "Upptäckten av sjövägen till Indien") - med sig många av dessa texter hem till Genua, Venedig och Florens. Efter osmanernas (turkarnas) erövring av Konstantinopel 1453 hamnade ytterligare flera av de antika skrifterna i Italien efter att ha medtagits av grekiska flyktingar (från östromerska riket).
I medeltidens Europa hade intresset för de antika skrifterna främst funnits innanför klostermurarna. Men under 1100-talet började man översätta många av de antika texterna, främst Platon och Aristoteles, från arabiska till latin varefter de blev tillgängliga för den europeiska läskretsen.
Många betydelsefulla antika böcker kom på så sätt att bevaras till eftervärlden.
Typiskt för renässansens människor var att de tyckte sig leva i en mer kulturell och ljusare tid än man gjort tidigare. Man ansåg sig ha återupptäckt antikens storhet efter att gamla översättningar från antika grekiska skrifter nått allmänheten. Många kände dessutom ett behov av att göra sig fria från medeltidens fokusering på Guds vilja och världsfrånvändhet. Livet på jorden började alltmer anses viktigare än livet efter detta. Den antika idén om att livet skulle levas och utnyttjas till det bästa även för den enskilde individen blev återigen populär. Det var nu den moderna individualismen föddes. Renässansen brukar också förknippas med humanismen och dess studie av människan.
Under den nya tiden tog forskning, utbildning, konst och filosofiskt tänkande åter fart. Renässansen hyllade människonaturens rikedom och skaparförmåga. En rad tänkare började söka sanning ur fakta och iakttagelser istället för konstruerade religiösa spekulationer.
