Medeltidens tornerspel var en slags krigsövningar där riddare visade upp sin ryttarkonst och vapenskicklighet inför publik med avsikt att nå ära, berömmelse och att vinna pengar.
Riddare och riddarordnar
Med riddare menas vanligen den del av adeln som tjänstgjorde som krigare till häst under andra halvan av medeltiden från 1000-talet och framåt.
Det tunga kavalleriets uppkomst
Under antiken utkämpade soldaterna vanligtvis sina strider till fots. Men i samband med att stigbygeln infördes i Europa under 700-talet och sadlarna förbättrades, blev det med tiden allt vanligare att rida på hästar under slagen. Ryttarna kunde nu använda tunga lansar och tyngre rustningar än tidigare. Den ökade slagkraften gjorde dem till ett effektivt och fruktat redskap på slagfältet.
Med riddare menas vanligen den del av adeln som tjänstgjorde som krigare till häst under andra halvan av medeltiden från 1000-talet och framåt.
Det tunga kavalleriets uppkomst
Under antiken utkämpade soldaterna vanligtvis sina strider till fots. Men i samband med att stigbygeln infördes i Europa under 700-talet och sadlarna förbättrades, blev det med tiden allt vanligare att rida på hästar under slagen. Ryttarna kunde nu använda tunga lansar och tyngre rustningar än tidigare. Den ökade slagkraften gjorde dem till ett effektivt och fruktat redskap på slagfältet.
ANNONS
Riddarens status
Under medeltiden bestod den europeiska adeln av olika skikt. De som stor överst i hierarkin (rangordningen) stärkte ofta sin maktposition genom att skaffa sig beridna krigare som de placerade ut i olika borgar runt om i sitt landområde eller län. Genom denna nya beridna krigarklass uppstod en ny lågadel som till följd av sin krigstjänst till häst kom att kallas för ”riddare”.
Genom ingifte växte den nya lågadliga riddarklassen så småningom alltmer ihop med högadeln. I takt med det ökade också riddarbegreppets status vilket fick som följd att även högadelns medlemmar började benämna sig själva som riddare i slutet av medeltiden.
Hur blev man riddare?
En avgörande skillnad mellan riddare och andra ryttarkrigare var att de som skulle bli riddare först var tvungna att bli dubbade till ridderskapet av rikets regent. Dubbningen var en initiationsrit som ibland utfördes vid extra högtidliga tillfällen, som vid ett kungligt bröllop eller en kröning. Med tiden innefattade dubbningen även en kyrklig ceremoni. I det fullt utvecklade riddarväsendet från 1100-talet och framåt kunde detta ske först efter flera års upplärning, till en början som page och därefter som väpnare.
Militärt broderskap med gemensamt hederskodex
Riddarna höjde sig över resten av samhället genom att ha sin egen livsfilosofi. Denna riddarideologi innefattade bland annat tanken att riddarståndet var ett militärt broderskap med egna etiska normer (ett eget hederskodex). Riddarens grunddygder skulle vara mod och stridsduglighet, men ridderskapets högsta mål skulle vara att tjäna Gud, beskydda de fattiga och försvara kyrkan.
Tornerspel
Medeltidens tornerspel var en slags krigsövningar där riddare visade upp sin ryttarkonst och vapenskicklighet inför publik med avsikt att nå ära, berömmelse och att vinna pengar. Men ursprungligen var torneringarna träning snarare än underhållning då riddarna var tvungna att öva för att kunna uppträda effektivt på slagfältet. Det dröjde dock inte länge förrän de varierande övningarna utvecklades till en sport. Dessa torneringar blev snabbt populära skådespel för allmänheten. Tävlingarna kunde gå vilt till och dödsolyckor gick inte att undvika.
Spelen pågick ibland i flera dagar. Gycklare och musikanter underhöll vid sidan av tornerbanan och på kvällarna hölls gästabud (stor fest).
ANNONS
ANNONS
Torneringar var därför storslagna skådespel - ofta fanns både biskopar och furstar med på gästlistan.
Stridshästarna var tvungna att ha särskilda egenskaper. Hästen skulle vara stark och snabb samt tränad och van vid höga ljud och olika synintryck som hörde till strid. Hästen måste kunna vända sig snabbt och göra snabba ruscher framåt. De flesta riddare föredrog hingstar. För att inte trötta ut hästen i onödan, reds ofta en annan häst fram till stridsplatsen.
Att arrangera den här typen av extremt dyra fester var något som förväntades av kungar och furstar i medeltidens Europa. Tornerspelen gav arrangören status samtidigt som riddarna fick visa upp sina vapenfärdigheter.
Hela torneringsformen och dess utveckling var reserverad för adelsmännen. Som deltagare var man därför först tvungen att bevisa sina anor och få sin vapensköld kontrollerad. Icke-adliga var förbjudna att delta i de exklusiva torneringarna. Detta fick som följd att många ofrälse torneringsentusiaster såg till att ordna egna tävlingar där man kopierade de häftiga och fashionabla riddarlekarna.
Korstågen
Under korstågen, fr.o.m. 1096 till slutet av 1200-talet, stred tusentals riddare i Guds tecken nere i det Heliga landet. Efter att ha förbundit sig att strida för den kristna tron mot dess fiender lät riddaren införa ett kors på sin klädnad, därav namnet korsriddare.
Det fanns två varianter av korsriddare. De flesta var vanliga världsliga riddare som mest var ute efter sysselsättning, äventyr och ära. Men det fanns också de som valde att tjäna Gud som krigarmunk genom att gå med i någon av de andliga riddarordnarna som fanns vid den här tiden.
De andliga riddarordnarna - medeltidens militära elit
I samband med korstågen och de krig som följde i dess fotspår under 1100- och 1200-talen, grundades flera andliga riddarordnar som hade till uppgift att försvara de kristna och den kristna tron. Medlemskapet i de andliga riddarordnarna var exklusivt (endast tillgängligt för några få) och innebar vid sidan av livet som krigare även ett liv som munk. Dessa krigarmunkar fungerade som de kristna arméernas spjutspets i de många krigen i det Heliga landet.
De andliga riddarordnarna var underställda påven istället för någon kung. Några av riddarordnarna blev berömda redan under sin samtid.
Medlemmar ur Tempelherreorden.
Tempelherreorden
Mest känd är Tempelherreorden som med sin spännande och brokiga historia ofta gestaltats inom både litteratur och film. Tempelherreorden grundades i början av 1100-talet efter det första korståget. Orden är uppkallad efter Salomons tempel i Jerusalem där den hade sitt första högkvarter.
Tempelriddarna följde fasta religiösa regler och hade en strikt militär kodex.
Tempelherreordens ursprungliga syfte var att skydda kristna och pilgrimer i det Heliga landet. Men tempelherrarnas uppgifter utökades snart också till mer ”världsliga” verksamhetsområden. Vid sidan av deras militära funktion, byggde de också upp ett handels- och bankimperium med förgreningar i både Mellanöstern och hela Västeuropa. Tempelherreorden blev därmed en av sin tids rikaste och mäktigaste organisationer.
Johanniterriddare i full stridsmundering. Johanniterorden var en av medeltidens tre största riddarordnar.
Orden var organiserad i tre olika klasser: sergeanter, präster och riddare. Men det var endast riddarna som hade avgett munklöftena och som fick bära den vita manteln med det röda korset.
Tempelherreorden upplöstes i början av 1300-talet efter att den franske kungen, Filip IV, hade vänt sig mot dem i hopp om att kunna lägga belag på ordens rikedom och besittningar.
Några andra kända andliga riddarordnar var Johanniterorden och Tyska orden. Dessa var i stort sett uppbyggda på samma sätt som Tempelherreorden och hade liknande uppgifter.
Johanniterorden
Johanniterorden grundades på 1080-talet i Jerusalem för att erbjuda sjukvård åt kristna pilgrimer. Men i samband med det första korståget började de också inrikta sig på att bygga upp ett försvar av starka borgar runt om i det Heliga landet. Johanniterna hade ungefär samma makt och status som tempelherrarna, vilket ledde till att de ofta var rivaler. Efter korstågen flyttades ordens högkvarter till Rhodos, och under 1500-talet till Malta, efter vilket de blev kända som Malteseorden.
Tyska orden
Tyska orden var en militär organisation som grundades 1198. Orden hade tyskt ursprung och kom vid sidan av verksamheten i det Heliga landet också att bygga upp en maktbas i Preussen. Efter att de sista korsfararna lämnat Palestina ägnade sig Tyska orden åt att utvidga sina områden i Preussen och Livland (del av nuvarande Baltikum).
ANNONS
ANNONS
Riddartidens slut
Under 1300-talet var korstågens tid förbi. Riddarnas militära betydelse på slagfältet började då också att minska som en följd av nya effektivare vapen (bl.a. långbågen) och ny militär taktik. Istället blev infanteriet återigen det viktigaste vapenslaget. Det tunga kavalleriet spelade fortsättningsvis en mindre roll för stridernas utveckling. Det var först nu, i samband med att nya vapen introducerades på slagfältet, som riddarna började använda helrustning och bepansrade hästar. Rustningarna var emellertid mycket dyra vilket gjorde att riddarrollen blev alltmer exklusiv och högadlig. Riddartiden led därmed mot sitt slut.
Paradoxalt nog var det just under senmedeltiden, när riddarna förlorat sin militära funktion och glans, som heraldik, ceremonier och skaldskap frodades inom riddarväsendet. Det var också först då som tornerspel blev mer vanligt.
Adelns borgar fungerade lika mycket som försvarsanläggningar som administrativa centrum för alla gårdar och jord som låg inom dess ägor. Det var av de inkomster som adeln fick från sina ägor som de kunde bygga sina borgar. Ju fler bönder (de som hyrde mark - arrendatorer) som bodde på adelns ägor, desto större blev adelns inkomster.
I de nordiska länderna sköttes de ägor som hörde till borgen, dels av anställda, dels med hjälp av arrendebönder som fick göra dagsverke på dem. Bönder som arrenderade (hyrde) jord långt från godset eller borgen slapp i regel dagsverken men fick istället betala högre hyra för sina gårdar.
I andra delar av Europa, särskilt i Central- och Östeuropa, var det dessutom vanligt med livegna bönder som i stort sett fungerade som slavarbetskraft åt makthavarna som ägde jorden som de bodde på.
Feodalism: För att kunna styra ett rike delade kungen/drottningen upp det i mindre områden. Dessa kallades län. Härskaren hade makten över alla länen men delade ut maktbefogenheter till olika vasaller som fick styra länen åt honom. Dessa vasaller kunde i sin tur fördela mindre områden till sina egna vasaller (undervasaller). Vasallerna var tvungna att svära en ed där de lovade att troget tjäna sin herre (kungen och/eller "storvasallen"). Under medeltidens gång blev länen ärftliga. Det var så adelsklassen föddes. Ordet feodalism kommer från det latinska ordet feudum, som betyder län eller lån. Systemet med vasaller som hjälper härskaren kallas därför feodalism. Läs mer om feodalismen >
Vasall: En storman, vanligen med en adelstitel, som var en viktig del av feodalsystemet (se ovan). En vasall lyder under en herre, t.ex. en kung. Vasallen kunde för egen vinning samla in skatt och tributer inom sitt län, men ansvarade i gengäld för att skydda sin herre militärt. Genom att ställa upp för sin herre i krig så fick alltså vasallerna vissa privilegier. Ett vanligt privilegium var att adeln (liksom prästerskapet) var frälse, d.v.s. befriade (frälsta) från att betala skatt till kungamakten.
ANNONS
Visste du att:
Under medeltidens gång kom ringbrynjan alltmer att kompletteras eller ersättas av kraftfullare rustningsdelar av plåt för att förbättra kroppsskyddet.
Under 1400-talet vägde en riddares utrustning omkring 30-40 kilo.
En riddares huvudutrustning utgjordes av dolk, svärd, yxa, lans, sköld och rustning.
Lansen var omkring fyra meter lång och ofta gjord av ask - ett segt och hårt träslag.
I en svensk stadga (angående skattebefrielse i utbyte mot krigstjänst) från 1345 anges att en riddares stridshäst skulle vara värd minst 40 mark. Detta motsvarade värdet av ungefär 33 kor.
På slagfältet hade väpnaren en något lättare rustning än riddaren. Yngre adelsmän kunde tjänstgöra som väpnare hos en riddare eller hos kungen.
Stigbygeln - en kinesisk uppfinning - som introducerades i Europa av frankerna på 700-talet var en förutsättning för att man skulle kunna strida effektivt med tunga vapen och hålla sig kvar på hästryggen. Med hjälp av stigbygeln fick ryttaren mer stöd och kraft och kunde lättare använda sina vapen från hästryggen.
Under medeltiden utvecklades stridskonsten till häst. I öppen terräng blev en bepansrad ryttarhär en näst intill ostoppbar krigsmaskin.
År 1240 satte människorna i den tyska staden Magdeburg upp en ny helgonstaty i sin Katedral. Den föreställde S:t Moritz. Det var något märkligt med denna staty. S:t Moritz var svart med afrikanska drag. Tidigare hade han alltid varit vit. Invånarna i Magdeburg ville på detta sätt hylla sina afrikanska bundsförvanter. I det nyligen avslutade korståget hade nämligen svarta korsriddare kämpat på tyskarnas sida. De kom från det mäktiga kristna Nubien, söder om Egypten. För 1200-talets européer var det naturligt att betrakta svarta afrikaner som likvärdiga även om de såg annorlunda ut.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Vad menas med riddare?
Förklara varför tungt utrustade krigare till häst helt plötsligt blev så vanliga på Europas slagfält fr.o.m. 1000-talet och framåt.
Förklara vad som menas med att bli dubbad till riddare.
Vad innefattade riddarnas hederskodex (deras högsta ideal)?
Förklara vad tornerspel är och hur de först uppstod.
Vad menas med korsriddare?
Vad var de andliga riddarordnarnas främsta uppgift under korstågen?
Nämn intressanta fakta om de tre största andliga riddarordnarna: Tempelherreorden, Johanniterorden och Tyska orden.
Varför var riddarna inte längre lika viktiga på slagfälten under slutet av medeltiden?
Ungefär hur mycket vägde en riddares utrustning?
Vad kunde en tränad stridshäst kosta under medeltiden?
Litteratur: Bra Böckers Lexicon 2000, del 19, Bokförlaget Bra Böcker, 1997 Knut Helle, Bra Böckers världshistoria, del 5 – Nomadfolk och högkulturer, Bokförlaget Bra Böcker, 1984 Piers Paul Read, Tempelriddarna och korstågen till det heliga landet, Norsteds, 2004 Den svenska historien (Bonniers lexikon), band 3 – Kyrka och riddarliv, Bonniers, 1994
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.) Faktagranskad av: Lin Annerbäck, antikvarie på Stockholms Medeltidsmuseum
Det har snart gått tusen år sedan sagan om Tristan och Isolde berättades för första gången. Den har sedan under århundradenas gång återberättats av många författare på olika språk, på keltiska, franska, tyska, engelska. De flesta av de äldsta texterna har gått förlorade, och vi känner dem endast genom att andra författare har återberättat dem. Den text vi här citerar är sammanställd i modern tid av fransmannen Joseph Bédier...
När isen drog sig tillbaka mot polerna efter den senaste istiden, och gräs började växa i Europa, spreds stora vildhästhjordar över ett i början trädfattigt landskap. Den tidens jägare organiserade välplanerade jakter på hästarna. Jaktlagens medlemmar måste ha haft ett funktionsdugligt talspråk, för planeringen krävde resonemang. Jägarna utnyttjade bergig terräng, till exempel i Solutré i nuvarande Frankrike, där de drev stora hjordar av hästar mot ett klippstup. Sista biten mot bråddjupet drev jägarna med rop och facklor hästarna att i panik rusa fram mot stupet. I tusental störtade djuren ner och slog ihjäl sig. Kanske fångade jägarna in föl och unghästar, fick dem tama och använde dem som lockdjur vid nya jakter - och efter hand som riddjur...
Begreppet "frälse" är en benämning på de samhällsgrupper (adelns och kyrkans folk) som var befriade från skatt och även hade en viss rättslig särställning. Skattefrihet och immunitet för kyrkan beviljades första gången i Sverige år 1200 samt åter av Magnus Ladulås vid ett möte i Söderköping 1281. Det världsliga frälsets (adeln) uppkomst räknas från Alsnö stadga 1280...
Högmedeltidens Europa (1000-1300) kännetecknades bland annat av påvemaktens starka ställning. Kyrkans ideologi genomsyrade lagstiftningen, och etnisk och social tillhörighet ansågs ofta mindre viktig än identiteten som kristen. För världen utanför framstod Västeuropa under denna epok som en enhet, vars överhuvud var påven i Rom. Ett annat framträdande drag i det dåtida Europa var feodalismen som var ett komplicerat system av skyldigheter och rättigheter mellan samhällets medlemmar...
Kring slutet av 1200-talet förändrades det svenska samhället i grunden. Kungamakten stärktes och riket blev mer centraliserat (centralstyrt). Man kan se det som en pyramid med kungen i toppen, adeln och präster under, och en bred bas av allmogen (alla andra) som fick betala alla skatterna och tvingades till dagsverke för adeln och kyrkan...
Kvällen den 18 mars år 1314 fördes tempelherrarnas siste stormästare Jacques av Molay och hans närmste man Godefroid av Charney upp på ett bål som ställts i ordning på en ö i Seine vid Paris. Den franske kungen Filip ”den sköne” hade fått de två riddarna fällda för en rad brott och dömda till döden. Det var ett av de värsta justitiemorden i Europas historia. Men varför ville den franske kungen så gärna bli av med medeltidens mäktigaste riddarorden?
Genomgång (12:36 min) på engelska i YouTubekanalen Captivating History som i den här videon berättar om Tempelherreorden. Vad hände med tempelriddarna?
Avsnitt (18:16 min) från UR:s programserie Historia förklarad där du kan lära dig mer om medeltiden. Medeltiden är den epok som ligger mellan antiken och den tidigmoderna tiden. Det är 1000 år av motsättningar mellan kungar och adel, riddare och kloster. Och det är en tid av både blomstrande handel och grym bråd död. Vad hände egentligen under dessa 1000 år? Hur var det att leva då? Och varför gav man sig egentligen ut på korståg?
Om Historia förklarad: I kärnfulla avsnitt förklarar Sveriges främsta experter historiska händelser och skeenden. Inget program är längre än 20 minuter, och alla avslutas med en överskådlig sammanfattning.
Artikel i tidningen Populär Historia där Charlotte Borgerud berättar om tornerspel och kungliga karuseller. Förekom riddarspel i Sverige liknande dem man ser i filmer om till exempel Robin Hood och Ivanhoe?
Genomgång (15:00 min) om medeltiden - äldre medeltiden. Här berättas främst om frankerna och Karl den store, riddare, präster och kyrkan. Filmen är gjord av SO-läraren "Mik Ran".
Kopieringsunderlag i form av faktablad och arbetsblad (pdf i utskriftsformat, 2 sid) om riddare och tornerspel. Materialet riktar sig till åk 4-6 och är ett smakprov från Tengnäs Läromedel.
Kort artikel i tidningen SvD:s historieblogg där Dick Harrison berättar om medeltidens krigshästar. När riddarna red ut i strid använde de aldrig ston, bara hingstar...
Kort artikel i tidningen SvD:s historieblogg där Dick Harrison berättar om det svenska frälsets uppkomst (frälset var adelns föregångare). Termen frälse är en sammansättning av orden ”fri” och ”hals”, det vill säga ”med fri hals”. Ursprungligen syftade begreppet sannolikt på bondens frihet i relation till trälens ofrihet, men under äldre medeltid övergick det till att syfta på de fria människor som åtnjöt särskilda förmåner...
Tempelherrarna var Europas mäktigaste riddarorden med väldiga jordegendomar och dåtidens slagkraftigaste armé. 1312, för 700 år sedan, skulle dock allt få ett abrubt slut, då tempelherreorden upplöstes och flera av riddarna brändes på bål. Vetenskapsradion Historia frågar hur det kunde komma sig att tempelherrarna föll i onåd, och varför orden än idag fascinerar oss...
Artikel i tidningen Populär Historia där du kan läsa om tempelriddarna. Tempelriddarna kom till som en konsekvens av av Påve Urban II:s maning till korståg. Deras uppgift var från början att skydda pilgrimer på väg till den heliga graven i Jerusalem…
