Antal invånare: 3,5 miljoner (2024)
Huvudstad: Ulan Bator
Berg, öken och grästäckt böljande stäpp präglar Mongoliet, inklämt mellan Ryssland och Kina i nordöstra Asien. Här dominerar fortfarande en nomadiserande herdekultur. Under medeltiden härskade mongoliska ledare som Djingis khan och hans ättlingar över stora delar av östra Asien och Ryssland, men senare föll deras riken samman och Mongoliet hamnade under kinesiskt styre. Från 1920-talet och fram till Sovjetunionens upplösning 1991 styrdes landet av kommunistpartiet. Sedan dess har en demokratisering och ekonomiska reformer genomförts, dock inte utan problem.
Befolkning
Mongoliets befolkning är tämligen enhetlig. Närmare 90 procent av invånarna är mongoler (chalcha-mongoler). Resten av befolkningen kan delas in i två grupper: andra mongolisktalande folk (som dörvöd, burjater, bajad och dariganga) samt turkisktalande folk, till exempel kazaker och tuviner. De senare bor i västra delen av landet.
Religion
Mongolerna var ursprungligen schamanister som dyrkade himlavalvet och olika andar. Buddismens spridning tog fart på 1500-talet. Under kommuniststyret undertrycktes religionen och många kloster förstördes. I dag beräknas mer än hälften av befolkningen vara buddister. Det finns ingen statsreligion..
Politiskt system
I republiken Mongoliet kontrolleras både president- och premiärministerposten av Mongoliska folkpartiet (MPP), arvtagare till det tidigare styrande kommunistpartiet. Den utbredda korruptionen är en dominerande politisk fråga som är nära förknippad med fördelningen av inkomster från den lukrativa gruvindustrin.
Fördjupning om aktuell politik i landet hittar du i Landguiden.
Demokrati och rättigheter
Demokratin är relativt stabil i Mongoliet. Men brister i rättsväsendet när det gäller dess oberoende ställning och en omfattande korruption utgör problem. Regimens ambition att återinföra dödsstraffet oroar människorättsorganisationer.
Utrikespolitik och försvar
Mongoliets utrikespolitik präglas av dess geografiska läge, inklämt mellan Ryssland och Kina. Det är viktigt för landet att hålla en balans mellan dessa båda jättar utan att bli för beroende av någon av dem. Därför strävar Mongoliet samtidigt efter att odla goda relationer med andra länder.
Ekonomi
När Mongoliet blev fritt från sovjetiskt inflytande i början av 1990-talet genomfördes en hastig övergång till marknadsekonomi. En modern penningekonomi tog fart i städerna, medan landsbygden till stor del fortsatte med traditionell självhushållning och byteshandel. Den växande gruvexporten är viktig för landets ekonomi men fattigdomen är fortfarande utbredd på landsbygden och i städernas slumområden.
Läs om naturresurser och näringar i avsnittet om Mongoliets geografi >
Utbildning
Mongoliet har en relativt hög utbildningsnivå. Under kommunisttiden byggdes skolväsendet ut till att omfatta i stort sett alla barn i skolåldern. Det ledde till att analfabetismen minskade kraftigt. Många nomader blev också bofasta och fick nära till landets skolor. I dag kan i stort sett alla mongoler läsa och skriva.
Sociala förhållanden
Drygt en fjärdedel av befolkningen lever i fattigdom, enligt Världsbanken, men antalet fattiga har minskat under de senaste decennierna. Klyftorna mellan fattiga och rika är fortsatt stora. Andelen kvinnor i beslutsfattande positioner är liten.
Besök Landguiden och läs mer om Mongoliet.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
