Den ökade kontrollen innebar naturligtvis också att staten kunde ta in mer skatt av folket. Europas stater fick därmed bättre ekonomi.
De ökade skatteinkomsterna medförde en oerhört viktig förändring i den statliga organisationen. Kungamakten behövde nu inte längre enbart dela ut land till sina medarbetare (se feodalismen) för att de skulle vara lojala och hjälpa till att styra riket. Statens medhjälpare kunde istället hädanefter avlönas på andra sätt, främst genom penningbaserad ersättning eller lön.
Det var under den nya tiden som många av Europas nationalstater formades.
Enväldets tid
En viktig orsak till den här utvecklingen var reformationen av kyrkan som hade ägt rum i Nordeuropa under 1500-talet. I samband med reformationen bröts kyrkans politiska auktoritet samtidigt som makten i allt högre grad koncentrerades till kungen eller drottningen som person. Perioden mellan 1500-talet och 1700-talet brukar därför ibland kallas för "absolutismens tid" eller "enväldets tid", eftersom många av de europeiska staterna då präglades av en stark, enväldig och absolut kungamakt. Kungen eller drottningen besatt i stort sett all makt i samhället.
Under den här tiden skaffade sig kungamakten i regel monopol på statens militära maktmedel som ofta baserades på yrkesarméer. Dessa kunde nu finansieras med hjälp av statens ökade skatteinkomster (se ovan). Officerarna i sådana yrkesarméer utsågs för det mesta av kungahuset och var därför lojala mot kungen (eller drottningen om landet styrdes av en drottning, som t.ex. Elisabet I av England).
För att legitimera styret var det viktigt för kungamakten att kunna kontrollera sina undersåtars tankar, tro och åsikter. Prästerna, i framförallt de reformerade (protestantiska) länderna, hade därför en viktig fostrande roll. Vid sidan av att predika Guds ord, var deras huvuduppgift att se till att folket bevarade sin respekt och sitt förtroende för kungamakten och de styrande i samhället. Personer med avvikande politiska åsikter bestraffades medan rättänkande belönades. Men i samband med upplysningsidéernas spridning under 1700-talet började systemet att ifrågasättas.
Europa tar ledningen i världen
Under nya tiden upptäckte européerna också den nya världen (Amerika) och sjövägarna till Indien och Kina.
Handeln till sjöss knöt samman världsdelarna samtidigt som kontrollen av handelsvägarna gav Europa väldiga rikedomar. Med hjälp av dem kunde Europa komma ifatt och gå förbi andra kulturer. Detta ledde bland annat till att européerna förstörde och förslavade hela kulturer i Amerika.
Nya stormakter som Spanien, England (senare Storbritannien), Holland, Frankrike och till viss del även Sverige, tog nu över makten i världen. Men det europeiska maktspelet skulle till en början domineras av ett kungahus - ätten Habsburg.
Habsburgska riket
Alltsedan senmedeltiden hade Europas kungar försökt stärka sin maktställning och bygga upp mera centraliserade stater. Denna utveckling fortsatte, som vi sett, under nya tiden. Europas mäktigaste stormakt var vid 1500-talet det habsburgska riket. Dess strävanden att bevara och stärka sitt imperium mötte dock motstånd från andra stater. Dessa konflikter utgör huvudlinjen i 1500-talets och 1600-talets europeiska stormaktspolitik.
