Antal invånare: 46,3 miljoner (2024)
Huvudstad: Alger
Algeriet är Afrikas största land och sträcker sig från Medelhavet långt ned i Sahara. Olja och gas utgör landets ekonomiska ryggrad. De flesta bor vid kusten, där stadsbebyggelsen vittnar om mer än hundra år av franskt styre, som avslutades med ett bittert krig 1954–1962. En våldsam konflikt rasade under 1990-talet, sedan militären satt stopp för en islamistisk valseger. Militärens fortsatta makt över samhället väckte 2019 en folklig rörelse som kräver demokratisering.
Befolkning
Merparten av befolkningen i Algeriet har berbiskt ursprung men en majoritet identifierar sig som araber. Berberna utgör dock en stor minoritet som ofta ser sig som diskriminerad. Befolkningen har vuxit kraftigt sedan självständigheten 1962. Algerierna blir nästan en miljon fler om året och drygt var fjärde algerier är under 15 år.
Medan över 90 procent av invånarna bor vid eller nära kusten i norr är stora delar av öknarna i söder nästan folktomma. Omfattande inflyttning från landsbygden har skapat överbefolkade städer.
Den arabiska folkmajoriteten dominerar kulturellt och politiskt. Den innefattar dock folkgrupper med högst skiftande livsvillkor, från ökennomader till slättlandets bönder och kustens storstadsbor.
Religion
Islam är statsreligion i Algeriet där i princip alla bekänner sig till islams huvudfåra sunni. Författningen stadgar religionsfrihet men statliga institutioner får inte gå emot muslimsk moral. 2020 invigdes Afrikas största moské i Alger.
Politiskt system
Algeriet är en republik som kombinerar ett parlamentariskt styrelseskick med presidentstyre. Statschefen Abdelmadjid Tebboune valdes efter en folklig protestvåg 2019, men något verkligt maktskifte blev det inte. FLN, det statsbärande parti som uppstod genom befrielsekampen mot Frankrike, dominerar fortfarande i parlamentet och alla beslutsorgan. Militären är en viktig maktfaktor.
Fördjupning om aktuell politik i landet hittar du i Landguiden
Demokrati och rättigheter
Algeriet har genomgått en andra ”arabisk vår” med början 2019. Den första, en internationell protestvåg 2011, lyckades regimen dämpa genom att använda landets oljepengar till olika sorters satsningar – men friheten och det folkliga inflytandet ökade inte. Den ”nya våren” bromsades av coronapandemin som försvårade massmöten, därefter har nya begränsningar för press- och yttrandefrihet införts. Människorättsorganisationer riskerar att förbjudas.
Utrikespolitik och försvar
Algeriet har traditionellt byggt sin utrikespolitik på alliansfrihet och solidaritet med tredje världen. Under 2000-talets början stod relationer med USA och EU i fokus. På senare år har Algeriet intagit en aktiv roll och försökt agera stabil fredsmäklare i en instabil region. Relationerna med Marocko är särskilt ansträngda sedan länge, på grund av konflikten om Västsahara.
Ekonomi
Olje- och gasutvinning utgör ryggraden i Algeriets ekonomi. Den svarar normalt för runt en tredjedel av bruttonationalprodukten (BNP), upp till två tredjedelar av statens intäkter och i princip hela exportvärdet. Det stora beroendet av en sektor gör samtidigt ekonomin känslig för yttre omständigheter, något som blir särskilt tydligt när världsmarknadspriset på olja faller.
Läs om naturresurser och näringar i avsnittet om Algeriets geografi >
Utbildning
Barn i Algeriet börjar den obligatoriska nioåriga grundskolan vid sex års ålder. Nästan alla barn går de första fem åren och de flesta fortsätter på det följande fyraåriga stadiet, men många går om klasser och en del hoppar av helt. Kanske en tredjedel fullföljer inte grundskolan. Engelska språkets ställning har börjat stärkas i skolväsendet.
Sociala förhållanden
Klyftan mellan fattiga och rika är stor i Algeriet. Runt en fjärdedel av invånarna beräknas leva i fattigdom. Mest utbredd är fattigdomen bland jordlösa lantbrukare i bergen i norr samt i gränstrakterna till öknen i söder. Landet har stora tillgångar på olja och gas, men utvinningen ger inte jobb åt tillräckligt många.
På FN:s index över mänsklig utveckling (HDI) har Algeriet plats 93 (se lista). Det är ungefär i mitten av alla länder men räknas ändå som "hög utvecklingsnivå", det näst högsta steget av fyra.
Besök Landguiden och läs mer om Algeriet.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
