Några nedslag i slaveriets historia och om Sveriges roll i den
1646
Den första svenska slavhandelsexpeditionen till Afrika organiseras av affärsmannen Louis de Geer, med sjöpass utfärdat av regeringen. Slavar hämtas och byts sedan mot socker i Västindien. Vid hemkomsten till Stockholm 1647 medförs socker, guld, elfenben och fyra svarta slavar som överlämnas till rikskanslern Axel Oxenstierna.
1650
Sveriges regering och Afrikanska Kompaniet kommer överens med kungen av Fetu i Ghana att Cabo Corso blir svensk koloni. Ett svenskt fort, Carolusborg, och flera handelsstationer, inrättas. Kompaniet exporterar slavar till bland annat Västindien.
1663
Afrikanska Kompaniet drivs bort från Cabo Corso av afrikaner och det svenska fortet tas snart över av England som gör det till sitt högkvarter för den afrikanska slavhandeln.
1700
Slavhandeln utvecklas till en motor i den europeiska ekonomin och de flesta länder deltar på olika sätt i den lukrativa handeln. Bland annat spelar det svenska järnet en viktig roll.
1784
Den västindiska ön Saint Barthélemy blir svensk koloni, med 281 slavar. 1812 har slavarnas antal ökat till 2406.
1786
Västindiska Kompaniet bildas med Sveriges kung som delägare. Kompaniet ges rätt att bedriva slavhandel på afrikanska kusten.
1787
Den svenske guvernören på Saint Barthélemy skapar apartheidlagstiftning på ön och delar in befolkningen i ”vita”, ”fria kulörta” och ”negrer”. Antislaverirörelsen grundas i London.
1789
Louverture leder slavuppror i Haiti.
1790
Tulltaxa införs på Saint Barthélemy men importen av slavar från Afrika är till en början fri. Först 1804 införs importtull även för slavar.
1803
Danmark förbjuder slavhandel.
1823
Slavhandel med svenska skepp fördöms i svensk lag.
1830
Sveriges riksdag antar en strafflag mot ”negerhandel”, ett brott som ska ge dödsstraff. Undantag görs för handel med slavar ”för eget behov” inom det land där slaveri är tillåtet.
1847
Sverige avskaffar slaveriet och de sista slavarna på Saint Barthélemy friköps.
1865
Slaveriet förbjuds i USA efter inbördeskriget.
1926
Nationernas förbund antar Slaverikonventionen, som förbinder alla länder som undertecknar den att avskaffa slaveriet.
1948
FN antar den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, som förbjuder slaveri.
