Nej till kvinnliga präster
Den 3 oktober 1957 fällde kyrkomötet regeringens förslag om att även kvinnor skulle få rätt att bli präster. Endast 43 av de prästerliga ledamöterna var för regeringens förslag. Prästerna var starkt påverkade av Paulus och Martin Luthers kvinnosyn. Luther ansåg att kvinnan skulle tiga i församlingen:
”Ty den som skall predika behöver en god stämma, ett gott uttal, ett gott minne och andra naturliga gåvor. Naturen har gett kvinnan breda höfter och en stor bak och därmed tydligt tillkännagett att kvinnan skall sitta stilla och passa sitt hus”.
Först 1960 vigdes Sveriges tre första kvinnliga präster till sina ämbeten.