Vid nya tidens början hade infanteriet återigen blivit det viktigaste vapenslaget på slagfältet. Samtidigt växte de europeiska krigen i omfång. Striderna utkämpades nu inte enbart i Europa, utan också på världshaven och i de nya kolonierna runt om i världen.
Infanteriet får huvudrollen på slagfältet
Under stora delar av medeltiden hade bepansrade ryttare varit den viktigaste delen i de flesta av de europeiska arméerna. Fältarméerna var därför ofta ganska små vid den tiden. På 1300-talet introducerades flera ”nya” vapen på Europas stridsplatser, däribland piken (ett långt spjut), långbågen och armborstet. I kombination med nya taktiska truppformationer begränsades nu det bepansrade rytteriets användningsområde på slagfältet. När sedan pikar började användas tillsammans med eldvapen under senare hälften av 1400-talet, blev infanteriet den mäktigaste vapengrenen.