År 793 anföll danska vikingar ett kloster i Lindisfarne i nordöstra England. Därmed inleddes en period som inom svensk historieskrivning brukar kallas för vikingatiden, ca 800-1050 e.Kr.
Begreppet viking
Begreppet viking är omtvistat och kan förklaras med en rad olika hypoteser (antaganden). Ordet har därför brukats på många olika sätt.
I de källor från 1000-talet där begreppet använts syftar det i första hand på sjörövare på Nordsjön. Nordborna som levde under den period som vi idag kallar vikingatiden kallade sig alltså inte själva för vikingar. Det var först under nationalromantiken på 1800-talet som danska och svenska diktare skapade en "romantiserad" syn på vikingar. Det var också i samband med detta som epoken (vikingatiden) fick sitt namn.
Idag ges ordet viking ofta olika betydelser inom litteratur och annan media och kan syfta på allt från krigiska nordiska sjöfarare till att gälla i stort sett alla människor som levde i Norden under vikingatiden. Denna otydlighet gör att ordet numera ofta undviks av forskare.
I västerled och österled
Under vikingatiden gav sig många nordbor ut på långa sjöfärder för att plundra, driva handel och kolonisera nya områden. Varuutbytet hade pågått långt innan dess, men det som hände i början av 800-talet var att de politiska förutsättningarna förändrades och gjorde det möjligt för nordborna att breda ut sig.
Vid tiden för vikingarnas erövringar var de stora rikena i Västeuropa politiskt splittrade och svaga. Frankernas rike, som bestod av stora delar av Västeuropa, var inget undantag. Frankrike saknade bland annat en stark härskare som kunde hålla ihop riket. Frankerna hade därför inte tillräckliga resurser för att slå tillbaka vikingarnas attacker från havet.
Det samma gällde för England varför motståndet var svagt även där. Det politiska läget var samma i öst där Ryssland ännu inte var något enhetligt rike som kunde stå emot vikingarnas expansion (utbredning).
Norska och danska vikingar färdades västerut med sina skepp och sökte sig ner utmed Europas kuster till bland annat England, Irland och Frankrike. Nordbor seglade också över Atlanten till Island, Grönland och Amerika. På flera ställen, till exempel i England och Normandie, grundade de egna riken.
Sjöfarare från - det som idag är - Sverige reste främst österut över Östersjön och på de ryska floderna ända ner till Kaspiska havet och det östromerska riket och dess huvudstad Konstantinopel (se karta).
Viktiga handelsplatser
Under perioden fanns det flera stora handelsplatser i Norden som kan liknas vid städer. Handelsplatserna var mötesplatser för såväl varor och betalningsmedel som för människor, idéer och vanor. Några av de största var Hedeby i Danmark, Birka på Björkö i Mälaren och Kaupang i södra Norge (se karta).
En viktig anledning till att handeln i Norden blomstrade under vikingatiden var att muslimerna under 700-talet hade erövrat stora delar av Medelhavsområdet. Därmed försvårades handelsutbytet mellan Medelhavsländerna och Västeuropa. Detta ledde till att köpmännen sökte nya handelsvägar. Handeln ökade därför i Nordeuropa och de ryska floderna blev nu en viktig ekonomisk länk mellan Europa och Österlandet. De som kontrollerade sjöfarten och floderna från Finska viken i norr ner mot Svarta havet och Kaspiska havet i söder, hade möjlighet att tjäna stora pengar. Detta var något som svearna och gutarna (folk från Svealand och Gotland) utnyttjade.
Nordborna var skickliga skeppsbyggare
Nordborna var duktiga sjömän och byggde snabba båtar. I slutet av 700-talet byggdes så bra skepp att de överglänste samtidens övriga. Deras skepp var utrustade med både åror och segel och hade dessutom fördelen att kunna färdas i grunda vatten. Nordborna kunde därför bedriva handel och utföra överraskningsanfall längs med floder där andra stora skepp hade svårt att ta sig fram (se faktarutan längre ner för mer fakta om skeppen).
Vikingatidens släktsamhälle
Under vikingatiden var det nordiska samhället indelat i tre olika samhällsklasser. Kungarna, hövdingarna och stormännen var de som härskade. Mellanklassen utgjordes av storgodsägare, handelsmän, jordbrukare, hantverkare och krigare. Dessa var fria män och hade en egen röst på tinget (en slags mötesplats där man fattade politiska beslut, skapade lagar och hade rättegångar).
Längst ner i den sociala skalan fanns trälarna som betraktades som en handelsvara. Som träl var man ofri och fick inte bära vapen.
Vikingatidens samhälle var ett ättesamhälle som baserades på släktband. Släkterna utgjorde samhällets kärna. Det var därför livsviktigt att tillhöra en släkt. De täta släktbanden ställde hårda krav på ättens medlemmar som förväntades beskydda och hämna sina egna. Det var endast som del i en stor släkt som individen kunde nå makt och ställning i vikingatidens samhälle. Människor som uteslutits från sin släkt och hamnat utanför ättesamhällets ramar var i regel dömda till ett svårt liv eller undergång. Till dessa hörde bland annat de rättslösa trälarna och de fredlösa som fördrivits från samhället.
Oberoende kvinnor
Vikingatidens kvinnor var oberoende och betraktades i det närmaste som jämbördiga med männen. Kvinnor kunde vara allt från husmor och prästinna till gårdens överhuvud, köpman, hantverkare, piga och så vidare.
Att kvinnorna hade hög status märktes bland annat då männen var ute på långväga resor. Kvinnorna skötte då gården med hjälp av husfolk och trälar.
Kvinnans starka ställning under vikingatiden innebar inte att hon ägnade sig åt vad vi idag betraktar som typiskt manliga sysslor. Liksom i andra äldre tider ägnade sig dåtidens mammor, mostrar, systrar och mormödrar åt att ta hand om barnen, ordna med mat, städa, tvätta, sköta djuren, mjölka, arbeta med jordbruk, väva kläder och så vidare.
De typiskt kvinnliga sysslorna hindrade dock inte kvinnorna från att utöva idrott. Kvinnor kunde ofta både rida och simma, dessutom tränade de ibland brottning, löpning och åkte skidor.
Den nordiska kvinnans starka ställning väckte stor uppmärksamhet och förvåning hos utländska handelsmän som besökte Norden. I deras berättelser framgår att kvinnor kunde vara både hantverkare och landägare. En kvinna hade dessutom full rätt att begära skilsmässa från sin man, varefter hon kunde gifta om sig. Hon var även fri att känna lust och om hon fick ett barn utanför äktenskapet så var det ingen skam.
När sedan kristendomen bredde ut sig i Norden minskade kvinnans status. Då fick kvinnor bland annat näringsförbud (yrkesförbud) i flera viktiga yrken.
Nordens kristnande avslutar vikingatiden
Man brukar säga att vikingatiden slutade vid mitten av 1000-talet i samband med att den fornnordiska religionen hade trängts undan av kristendomen samtidigt som den europeiska kulturen spritt sig i Norden.
Under den tid som hade gått sedan de danska vikingarnas första anfall mot klostren på de brittiska öarna under 700-talet och början av 800-talet hade mycket hänt i Europa. Nordbornas skeppstekniska kunnande och militära försprång till havs hade under 1000-talet minskat betydligt. De nordbor som hade utvandrat under tidigare århundraden hade nu också blivit en del av de främmande ländernas befolkning och identifierade sig inte längre i lika hög grad med sina gamla hemtrakter. Kontakterna med Norden kom därför att försvagas.
När sedan kristendomen fick status som den "gällande" religionen i Norden blev de nya kristna rikskungarna och kyrkan en överlägsen politisk maktfaktor. Därmed minskade ättens betydelse. Nu var även småkungarnas och vikingahövdingarnas tid förbi.
Vikingatiden räknas både till järnåldern och medeltiden
I svensk historieskrivning brukar man skilja mellan europeisk medeltid och nordisk medeltid. Anledningen därtill är att det tog lång tid för de nya idéerna och levnadssätten som utmärker medeltiden att få fäste uppe i Norden. Det finns dessutom mycket få skriftliga källor bevarade i Norden innan kristendomen nådde upp hit. När den nordiska historien delas in i epoker brukar man därför låta vikingatiden utgöra den sista delen av Nordens järnålder (500 f.Kr - 1050 e.Kr) som därefter följs av Nordens medeltid (1050-1520 e.Kr). Men inom europeisk historieskrivning hör vikingatiden hemma i Europas medeltidshistoria.
LÄS MER: Nordbornas resor och kolonisering i österled och västerled under vikingatiden
LÄS MER: Vikingarna seglar till Grönland och Nordamerika
LÄS MER: Fornnordisk religion
LÄS MER: Nordens kristnande
LÄS MER: Kvinnliga krigare under vikingatiden
PODCAST: Sveriges kristnande
PODCAST: Vad var vikingatiden?
Två grundläggande förutsättningar för vikingatågenForskare vet idag att den befolkningsmässiga expansionen (utbredningen) och koloniseringen som ägde rum under vikingatiden hänger ihop med de två stora katastroferna - fimbulvintern och den justinianska pesten - som drabbade stora delar av världen under 500-talet. Antalet invånare minskade då kraftigt i Norden. Modern arkeologi och DNA-teknik visar att troligtvis mer än halva befolkningen i Sverige dog till följd av den stora klimatförändringen (missväxt, svält och sjukdomar) och den efterföljande pesten under 500-talet. Läs mer om fimbulvintern och justinianska pesten > Men på 700-talet hade befolkningen hunnit växa till sig igen, och i slutet av århundradet började det bli brist på bra jordbruksmark i Norden. Det var framförallt i samband med det som nordborna började söka rikedom och mark på andra sidan havet. En annan viktig orsak till vikingatågen var utvecklandet av båtbyggarkonsten - den s.k. klinkertekniken där skrovets plankor lades omlott. Dessa nya skepp var både snabbare och lättare än andra samtida liknade båtar. När vikingatiden inleddes fanns därmed både tekniska och sociala förutsättningar för långa resor över havet. Ett stort vikingaskepp kunde ha plats för minst ett femtiotal roddare, och under vikingatiden fanns många unga män och kvinnor som gärna ville bli besättning på båtarna.
|
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Nämn några orsaker till att nordbor kunde plundra och erövra ganska stora delar av Europa.
- Utgå från våra nordiska länder idag och nämn i vilka väderstreck och mot vilka länder som nordborna färdades när de begav sig ut på handels- och plundringsfärder.
- Varför ökade handeln i Norden under vikingatiden?
- Nämn några fördelar med nordbornas skepp.
- Släktgemenskapen var mycket viktig under vikingatiden. Vad kunde hända om man inte längre var välkommen i sin släkt?
- Många kristna köpmän blev förvånade över att vikingatidens kvinnor var så självständiga. Hur märktes det tror du? Jämför gärna med den medeltida kyrkans syn på kvinnan.
- Varför slutar vikingatiden kring mitten av 1000-talet?
- I faktarutan här ovan nämns två grundläggande förutsättningar för att vikingatågen kunde äga rum. Vilka två orsaker var det?
Ta reda på:
- Vad är du skyldig att göra om du hittar en silverskatt från vikingatiden i jorden?
- Nämn spår av vikingatiden och dess gudar som finns runt omkring oss i dagens Sverige. Tänk t.ex. på gatunamn, namn på platser, veckodagar m.m.
- Titta på bilder av Bayeuxtapeten. Har kan man se att Vilhelm Erövrarens normander var släkt med nordbor?
Diskutera:
- Var alla människor i Norden vikingar?
- Hur kan historiker veta något om vikingatiden?
- Varför är vikingar så kända - även internationellt?
- Hur framställs vikingatidens nordbor och deras värld i böcker, film, tv-serier och dokumentärer?
- Varför trodde vikingatidens nordbor på många olika gudar och mystiska väsen?
- Hur var det att leva på vikingatiden tror du? På vilket sätt var det bättre eller sämre?
Obs! I avsnitten om järnåldern, fornnordisk religion och Nordens kristnande finns mer fakta och frågor som berör ämnet.
Litteratur:
Folke Ström, Nordisk hedendom - tro och sed i förkristen tid, Akademiförlaget, 1997
Anna Lihammer, Vikingatidens härskare, Historiska Media, 2013
Catharina Ingelman-Sundberg, Boken om vikingarna, Prisma, 1998
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Lars Berggren, En svensk historia från vikingatid till nutid, Studentlitteratur, 2009
Thomas Lindkvist och Maria Sjöberg, Det svenska samhället 800-1720. Klerkernas och adelns tid, Studentlitteratur, 2003
Karin Bojs och Peter Sjölund, Svenskarna och deras fäder, Albert Bonniers Förlag, 2016
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
Faktagranskad av: Lin Annerbäck, antikvarie på Stockholms Medeltidsmuseum
Intressanta fakta är skrivet av Carsten Ryytty, historielärare och författare, känd för att göra historia roligt. Fler fascinerande historiska fakta hittar du i hans bok Historiens underbara värld.
Läs mer om
Kartor
