Antal invånare: 29,6 miljoner (2024)
Huvudstad: Yamassoukro
Elfenbenskusten var en av Frankrikes afrikanska mönsterkolonier med en ekonomi grundad på odling av kakao och kaffe. Landet framstod länge som ett under av stabilitet och välstånd i Afrika, om än ingen demokrati. En statskupp vid millennieskiftet och följt av inbördeskrig ledde till politiskt kaos. Ekonomiska problem skärpte motsättningarna inom landet. Efter nya våldsamheter 2011 förbättrades situationen, men fortfarande råder starka spänningar inom landet.
Befolkning
Befolkningen är ojämnt fördelad över landet, flest människor bor i området runt storstaden Abidjan vid kusten. Befolkningstillväxten är relativt hög och närmare 42 procent av invånarna är under 15 år. Från 1990-talet ökade de etniska motsättningarna inom landet ökat, vilket utnyttjades av en del politiker som ville bli kvitt politiska motståndare. Sedan dess har läget förbättrats men många spänningar mellan olika folk lever kvar.
Religion
Religionsfrihet råder. Folkräkningen från 2014 visade att muslimerna (främst sunni) var något fler än de kristna (i huvudsak katoliker), som traditionellt har haft störst inflytande i samhället. Av folkräkningen framgick också att andelen muslimer är betydligt högre bland landets icke-ivorianska invånare. Bland dem var andelen muslimer 72 procent. Bland ivorianska medborgare är de kristna fler än muslimerna: 39 procent respektive 30 procent.
Politiskt system
Elfenbenskustens författning antogs 2016 och ersatte då en tidigare grundlag som hade underblåst de främlingsfientliga stämningar som spelade stor roll i inbördeskriget i början av 2000-talet. Under Alassane Ouattara som tillträdde som president 2011 har läget i landet stabiliserats, men många av spänningar finns kvar under ytan.
Fördjupning om aktuell politik i landet hittar du i Landguiden
Demokrati och rättigheter
Respekten för de mänskliga rättigheterna har stärkts sedan inbördeskriget tog slut 2011. Men regeringen saknar delvis kontroll över säkerhetsstyrkorna och kvinnornas utsatta situation är ett stort problem.
Utrikespolitik och försvar
Elfenbenskusten har traditionellt haft nära relationer till västvärlden. Landets viktigaste handelspartner och biståndsgivare är Frankrike. Under inbördeskriget 2002–2007 ansträngdes dock relationerna till den gamla kolonialmakten när Frankrike valde att inte hjälpa Gbagbo-regeringen att återta rebellkontrollerade områden i norr. Den dåvarande president Gbagbo anklagade utomstående krafter för inblandning i konflikten, men den franska regeringen såg kriget som en intern konflikt. I annat fall hade Frankrike, genom ett försvarsavtal från 1961, varit tvunget att ingripa militärt.
Ekonomi
Jordbruket är den viktigaste näringen i Elfenbenskusten, som är världens största exportör av kakao. Under 2000-talet har landet även blivit en betydande olje- och gasproducent. Därtill bryts mycket guld och diamanter. Trots de goda förutsättningarna fick kriget och de politiska konflikterna från millennieskiftet den ekonomiska utvecklingen att stanna av. Från 2012 har tillväxten tagit fart igen.
Läs om naturresurser och näringar i avsnittet om Elfenbenskustens geografi >
Utbildning
Barnen börjar den sexåriga grundskolan vid sex års ålder. Drygt 9 av 10 barn går numera i grundskolan, men bara drygt 40 procent av eleverna fortsätter till de två högre stadierna på fyra respektive tre år. Längden för de högre stadierna kan dock variera något. Fler pojkar än flickor går i skolan. Det gäller framför allt de högre stadierna. Nioårig skolplikt infördes 2015.
Sociala förhållanden
Fattigdomen i landet är djup. I FN:s utvecklingsorgan UNDP:s index 2021 placerades Elfenbenskusten på plats 159 av 191 länder och territorier. Drygt en av fyra invånare beräknades 2015 klara sig på mindre än två dollar om dagen, men nästan halva befolkningen lever på inkomster som ligger under den nationella fattigdomsgränsen. Särskilt utsatta är invånarna på landsbygden.
Besök Landguiden och läs mer om Elfenbenskusten.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
