Jainismen härstammar från 500-talet f.Kr i Indien och bär likheter med både buddhismen och hinduismen.
En religion utan några gudar
Indiens heliga jainister tror på frälsning, men de har ingen Gud. De är världens mest radikala icke-våldsanhängare. Allt liv är heligt, även en myras liv. De åker inte bil eftersom däcken kan döda småkryp. Och de använder inte skor eftersom skor dödar insekter lättare än bara fötter.
Jainismen är ganska okänd i västerlandet.
Mahavira - jainismens grundare
Jainismens grundare var Mahavira. Han dog vid 72 års ålder genom rituell ihjälsvältning. Han levde under ungefär samma tid som Buddha.
Mahavira, som även kallas ”Den store hjälten”, kom från en framstående familj och blev uppfostrad som prins. I trettioårsåldern beslöt han sig för att leva i askes och grundade en munkorden.
Jainismens två huvudriktningar
Jainismens anhängare består mestadels av lekmän (vanliga män och kvinnor), men det finns också munkar och nunnor. Totalt finns det omkring fyra miljoner jainister i Indien.
Tidigt splittrades jainismen i två huvudgrenar. Dessa var digambaras (de nakna) och shvetambaras (de vitklädda munkarna). Digambaras håller en sträng disciplin, dessutom ska munkarna avstå från alla ägodelar, inklusive kläder. De förnekar också kvinnans möjlighet att nå befrielse.
Jainister tror på återfödelse
Jainismen tror på återfödelsen. Denna betraktas som något ont. Karma, d.v.s. summan av människans tankar och handlingar i ett liv, styr återfödelsen. Genom att leva ett asketiskt liv och frigöra sig från materiella behov kan man så småningom slippa återfödas.
Allt liv är heligt
Det grundläggande för jainismen är ahimsa-principen, d.v.s. att inte använda något våld. Därför kan man se heliga män som sopar marken framför sig med en kvast för att inte trampa ihjäl insekter.
En hängiven jainist silar vattnet han dricker och filtrerar luften han andas in. De är vegetarianer och de utnyttjar inte djurprodukter i någon form. När främmande besöker deras tempel, måste de lämna allt som är av skinn utanför: skor, bälten och plånböcker.
En jainist kan inte ägna sig åt jordbruk. För när man plöjer kan man döda en del småkryp. Därför håller de flesta av lekmännen på med hantverk, handel och affärsverksamhet. Det finns också många jainister inom det ekonomiska och kulturella livet. En hängiven jainist försvarar sig inte om de blir anfallna av en tiger.
Munkinvigningen innebär att en jainist måste följa ahimsa-principen ännu striktare. Munkarna och nunnorna ska mest ägna sig åt asketiska övningar samt meditation.
Litteratur:
Niels C. Nielsen, Religions of the World, St. Martins Press, 1993
Jeffery D. Long, Jainism, I.B.Tauris, 2009
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, SO-lärare och författare