Antal invånare: 23,8 miljoner (2024)
Huvudstad: Ouagadougou
Geografi och klimat
Burkina Faso ligger i det inre av Västafrika, strax söder om Sahara. Landet gränsar till Mali och Niger i norr och Elfenbenskusten, Ghana, Togo och Benin i söder. Landytan motsvarar knappt två tredjedelar av Sverige. Burkina Faso har ett hett och torrt klimat.
Landskapet domineras nästan helt av en platå som sluttar söderut. I sydväst är terrängen bergig och i sydöst ligger träskområden. I norr är marken täckt av ökenartad grässavann, medan grässlätterna i söder är bevuxna med buskar och träd. Jordmånen är oftast stenig, mager och inte särskilt lämpad för jordbruk.
De viktigaste floderna, Mouhoun, Nazinon och Nakambe, rinner söderut mot Elfenbenskusten och Ghana. De kallades tidigare Svarta Volta, Röda Volta och Vita Volta och gav landet dess tidigare namn, Övre Volta. När torka råder är inte ens de större floderna alltid vattenfyllda.
Under torrperioden förvandlas savannen i norr nästan till öken. På trädsavannen i söder växer bland annat akacior. Där strövar antiloper, bufflar, leoparder och lejon. Även längs de stora floderna är växt-, fågel- och djurlivet rikt. Flodhästar finns, liksom nilkrokodiler.
Ju längre norrut i Burkina Faso, desto hetare och torrare blir klimatet. I norr råder tidvis närmast ökenartade förhållanden och årsnederbörden där är högst 250 mm.
I landets centrala delar faller något mer regn, omkring 1 000 mm per år, och där bedrivs jordbruk. I bergen i sydväst faller mest regn. Burkina Faso har tre årstider: april och maj är torra och heta, regnperioden varar från juni till oktober, och från november till mars är det torrt men svalare.
Naturtillgångar och energi
Burkina Faso har goda mineraltillgångar, men endast en liten del av dem utvinns. Viktigast för ekonomin är guldet, som är landets viktigaste exportprodukt. Elektricitet alstras i huvudsak ur vattenkraft. Elbrist är ett stort samhällsproblem. Burkina Faso påverkas i hög grad av klimatförändringarna, bland annat regnar det allt mindre.
Flera nya guldgruvor har öppnats sedan millennieskiftet och guldproduktionen har sedan dess ökat snabbt. En rad utländska företag har investerat i den burkinska gruvsektorn. Samtidigt har laglig hantverksmässig guldutvinning haft ett uppsving och beräknas stå för 10–20 procent av den sammanlagda guldbrytningen. En ännu större andel av guldet smugglas dock sannolikt ut till grannländerna.
I övrigt är zink det enda mineralet av större kommersiellt värde. Mangan och kalksten bryts i mindre mängder. Reserver finns också av fosfat, silver, bly, bauxit, koppar och nickel.
Merparten av energin som förbrukas i Burkina Faso kommer från biomassa som brännved och avfall, medan olja står för en tredjedel av energiförbrukningen. Den mesta energin tas därmed ur förnybara energikällor.
Jordbruk och industri
Burkina Faso är en jordbruksekonomi. De flesta burkinier är direkt eller indirekt beroende av jordbruket för sin försörjning. Många lever av självhushåll och odlar främst spannmål som hirs, durra, majs och ris samt frukt och grönsaker. Industrin, inte minst gruvdriften, är viktig för landets ekonomi men sysselsätter bara en liten del av den formella arbetskraften.
Magra jordar och torrt klimat med ojämn nederbörd gör risken stor för missväxt. Endast en liten del av odlingarna är konstbevattnade. Gräshoppssvärmar förstör vissa år stora delar av skörden. Jordbruksproduktionen varierar kraftigt från år till år. Periodvis är det svårt att få maten att räcka till för alla.
Bomull stod tidigare för över hälften av landets export, men numera har guld tagit över som största exportprodukt.
Sockerrör, sesam- och chiafrön, jordnötter, ögonbönor, frukt (bland annat mango) och sheanötter (en oljeväxt) är andra viktiga grödor som odlas både för försäljning och eget bruk.
Tillverkningsindustrin domineras av förädling av jordbruksprodukter, främst bearbetning av bomull men också framställning av socker, läder och öl. Textilier och konsumtionsvaror produceras också.
Besök Landguiden och läs mer om Burkina Faso.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om