Alltsedan upplysningstidens dagar har all religion utsatts för en våldsam kritik från människor som inte tror. Bland dessa religionskritiker är Karl Marx, Sigmund Freud och Max Weber de mest kända.
Karl Marx (1818-1883)
Karl Marx menade att "det inte är Gud som skapat människan utan tvärtom att det är människan som har skapat Gud. Människan har hittat på tanken om Gud för att kunna uthärda det hårda och ofta sorgliga livet på jorden och samtidigt orka stå ut med tanken på att allt är meningslöst.
Marx skrev att religionen fungerar som folkets opium (das Opium des Volks). Det hindrar människan från att koncentrera sig på livet här och nu.
Sigmund Freud (1856-1939)
Sigmund Freud menade att religion var en form av kollektiv neuros (psykos/hysteri) där Gud intog det s.k. överjagets plats. Man föreställer sig »överkontrollanten« i form av ett högre väsen. Inför detta överjag kryper människan och bekänner sin uselhet. Jaget hukar under det himmelska överjaget och försöker blidka det med böner eller offer. Religion är därför en form av kollektiv omognad eftersom det hjälper människan att dela och bearbeta sin ångest i grupp för att slippa bära och hantera sin ångest själv.
Freud ansåg också att gudstro är en form av regression, d.v.s. ett sätt att försätta sig tillbaka till barnstadiet, då fadern var en allsmäktig auktoritet och barnet - på gott och ont - var utlämnat åt hans makt och den trygghet den också innebar. Freud hävdade bestämt att all religion är regression, d.v.s. en omedveten strävan att glida tillbaka till ett tidigare livsstadium. Gud är en slags ersättningspappa.
Max Weber (1864-1920)
Weber var en tysk sociolog känd för sin avhandling om den protestantiska etiken och kapitalismens anda. Weber menar att religionen fungerar som en form av bekräftelse på den rådande ordningen i samhället. Den utgör en förklaringsmodell som inte får ifrågasättas. Prästernas roll som uttolkare av den gudomliga ordningen blir därför oerhört betydelsefull.
Vidare ansåg han att det är den protestantiska etiken och då speciellt den Kalvinistiska etiken som har skapat kapitalismen. Inom kalvinismen trodde man nämligen på predestination, d.v.s. att vissa människor var förutbestämda till frälsning och andra inte. Man kunde avgöra vilka som var predestinerade genom att se på människornas liv. Gud välsignade nämligen de utvalda med materiella fördelar. Vilket enligt honom naturligtvis bidrog till skapandet av en kapitalistisk anda.
Humanism och modern religionskritik
Humanism och humanist är ord som används i flera betydelser. Men humanismen som livssyn står för ett tydligt ställningstagande. Den sätter människan och människovärdet i centrum. Grundläggande för humanismen är kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn. Vår tids humanism tillämpas ofta som en sekulär - icke-religiös - livssyn där det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron. Dagens humanister har därför ofta en kritisk inställning till alla former av religion, nyandlighet och ockultism. Men det finns undantag. Humanism går att kombinera med religion.
Kritik mot vissa av de nya religiösa rörelserna
En stor del av den religionskritik som förekommer i dagens samhälle riktar sig mot många av de nya religiösa rörelserna som uppstått i västvärlden de senaste 50 åren. Vissa av de nya religiösa rörelserna är till skillnad från de traditionella samfunden kommersiella till sin natur och tar betalt för sina tjänster. Detta innebär att medlemmarna först måste betala för att ta del av de deras läror. En del av de nya religiösa rörelserna ställer dessutom mycket hårdare krav på sina medlemmar vad gäller tid och engagemang än vad som vanligtvis krävs inom de traditionella religionerna.
Dessa exklusiva rörelser kan ibland framtvinga omfattande livsförändringar av sina medlemmar som medför att de får ge upp sitt gamla liv för att kunna bli medlem. De religiösa ledarna har vanligtvis en auktoritär och dominerande roll inom den här typen av religiösa sällskap. Detta har lett till att vissa av de världsavvisande rörelserna har anklagats för att ha kontrollerat sina anhängares medvetande till den grad att de slutat tänka självständigt och förlorat förmågan att fatta egna beslut.
LÄS MER: Sekularisering
LÄS MER: Ateism och agnosticism
LÄS MER: Finns Gud? Argument för och mot Guds existens (artikelserie)
Litteratur:
Roy Wallis, The Elementary Forms of New Religious Life, Routledge & Kegan Paul, 1984
Anthony Giddens, Sociologi, Studentlitteratur, 2003
Owe Wikström, Om heligheten – religionspsykologiska perspektiv, Natur och kultur, 1997
SOU 1998:113, I god tro – samhället och nyandligheten, Stockholm, 1998
Lorentz Lyttkens, Den disciplinerade människan, Liber Förlag, 1985
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.) och Leif Löwegren, tidigare gymnasielärare i religionskunskap, historia och filosofi vid Lerums Gymnasieskola och ämnesdidaktiker i religionskunskap och historia vid Lärarhögskolan i Göteborg.
