3. Biologiska naturkatastrofer
Dessa är kopplade till främst sjukdomar och epidemier som drabbar människor, växter och djur. Exempel på biologiska naturkatastrofer är:
Epidemier och pandemier
En epidemi är ett utbrott av något, vanligen sjukdomar, som snabbt sprider sig mellan människor inom ett begränsat område eller region. Pandemier är sjukdomsepidemier som sprids över hela eller stora delar av världen. Historiska exempel på pandemier är digerdöden under mitten av 1300-talet och spanska sjukan som drabbade världen 1918-1920, strax efter första världskriget.
Sårbara platser
En sårbar plats är ett område som ofta drabbas av katastrofer. Det kan röra sig om naturkatastrofer - utan mänsklig påverkan - eller kulturgeografiska katastrofer, d.v.s. naturrelaterade katastrofer som orsakats av människan, t.ex. skogsskövling, men också överbefolkning och miljöförstöring. Hur sårbar platsen är har också att göra med vilken motståndskraft och beredskap samhället har mot katastrofer av olika slag.
Ett land eller områdes geografiska läge på jordklotet är ofta avgörande för om det räknas som en sårbar plats. Många länder är belägna i områden där jordbävningar är vanliga, liksom att länder med varmt klimat är extra utsatta för torkperioder. Det handlar också om vilken krisberedskap det finns i samhället för att möta en naturkatastrof eller en kulturgeografisk katastrof. Fattiga länder är sämre rustade för att möta katastrofer och behöver därför ofta internationellt stöd och hjälpinsatser. Det är också svårare för fattiga länder att snabbt bygga upp samhället igen efter en katastrof.
Många sårbara plaster ligger i fattiga länder, men det finns även många exempel på sårbara plaster i rika länder. I Japan är naturkatastrofer, främst jordbävningar, vanliga och det finns en stor krisberedskap i det japanska samhället när en naturkatastrof slår till. Det finns varningssystem som indikerar när en jordbävning är på väg och hus och byggnader är i regel förstärkta för att klara av kraftiga skakningar. Liknande krisberedskap finns inte i fattiga länder där jordbävningar är vanliga, därför drabbas dessa områden värre än i Japan.
I områden som är extra utsatta för torka bedriver FN ett viktigt arbete med att informera bönderna om hur de kan arbeta med bevattning och bygga dammar. Ett stort problem med fattiga sårbara platser är att de har lite resurser och därför mycket små marginaler. Så när till exempel torkan slår till, kommer svälten strax efter.
Konflikter i klimatförändringarnas spår?
Vår tids viktigaste miljöfråga - vid sidan av hotet mot biologisk mångfald - är den pågående globala uppvärmningen. Ett intressant perspektiv på detta är vilka konsekvenser klimatförändringarna får när det gäller naturresurser och konflikter. En höjd medeltemperatur på jorden skulle innebära att knappheten på många naturresurser ökar. Jordbruk runt om i världen påverkas av ytterligare temperaturhöjningar. Värst drabbade blir de områden som redan nu har stora problem med torka och vattenbrist. Många av de områden som kommer att drabbas extra hårt av klimatförändringarna ligger i Afrika och Asien, där även problemet med överbefolkning är stort. Ett större antal människor som kämpar om minskande resurser är i regel en stark orsak till konflikt. Forskarna är överens om att den begränsade tillgången till vatten kommer att orsaka konflikter i framtiden.
Landgrabbing
Flera länder runt om i världen har idag svårt att täcka behovet av mat och andra naturresurser som krävs inom industrin och andra näringar. För att lösa problemet har många av dessa länder sökt sig ut i världen. Det hela påminner om när Europas industriella stormakter expanderade i världen under 1800-talet, då en kraftig befolkningsökning i kombination med en ökad efterfrågan på industriella råvaror gjorde att många industriländer skaffade sig kolonier. Idag handlar det istället om länder som ser sig tvingade att skaffa odlingsbar mark i andra länder genom köp och andra typer av avtal. Men det handlar också om multinationella företag som utnyttjar de fattiga ländernas behov av kapital och ser det som ett sätt att tjäna stora pengar.
Denna process, då stater och multinationella företag köper upp mark i andra länder, kallas för landgrabbing.
Länder som Saudiarabien, Japan, Kina, Indien och Nordkorea har problem att täcka sina matbehov, men genom att köpa upp mark i andra delar av världen, oftast i fattiga länder som själva knappt kan förse sin egen befolkning med mat, kan de säkra efterfrågan i hemlandet. Matbristen i dessa markuppköpande länder beror på många orsaker. En orsak är att odlingsbar mark försvunnit och ersatts av industriområden, men det kan också handla om problem med vattenförsörjning och naturligtvis en stor och växande befolkning som ska ha mat. I vissa regnfattiga länder, som till exempel Saudiarabien, Oman och Kuwait handlar det om bristen på odlingsbar mark. Tack vare sina oljepengar kan dessa länder idag importera allt livsmedel och andra naturresurser som behövs, men genom att förse sig med egen mark i andra länder skapar sig dessa ökennationer en investering för framtiden.
Fattiga afrikanska och asiatiska länder är i stort behov av kapital från utländska investerare och företag. Att sälja ut jord till utländska kapitalstarka företag eller till andra länder är ett lätt sätt att snabbt få in kapital. Men problemet är att det också ofta råder brist på odlingsbar jord även i de fattiga länderna som säljer sin mark. De skulle egentligen behöva all mat de kan producera själva. Marken som köps upp av företagen tillför inte befolkningen som bor där någon mat. Istället ökar knappheten på resurser samtidigt som en liten grupp människor får del av de pengar som försäljningen av den odlingsbara marken genererar. Dessa pengar har i många fattiga länder använts till vapeninköp - vapen som sedan har använts i interna konflikter som ofta har sin orsak i bristen på resurser eller hur dessa fördelas.
Förespråkarna till landgrabbing menar att de utländska företagen erbjuder befolkningen skolgång och sjukvård, och det finns goda exempel på det. Men det räcker inte.
Maten som företagen producerar säljs till högstbjudande på världsmarknaden, men de fattiga människorna har inte råd att köpa denna mat. I kombination med global uppvärmning och torka skulle en fortsatt markförsäljning kunna få katastrofala följder för de människor som lever i de utsatta områdena.
När klimatet förändras och befolkningen ökar, samtidigt som resurserna blir allt mindre, kommer också exploateringen (utnyttjandet) av de kvarvarande naturresurserna att öka. Fattiga stater och gerillagrupper kommer att behöva kapital för att bedriva sin verksamhet och detta kan kräva att många av de naturresurser som finns till hands säljs till utländska företag eller stater.
LÄS MER: Biologisk mångfald - lika viktigt som klimatfrågan
LÄS MER: Klimatförändringar och global uppvärmning
LÄS MER: Förenta nationerna: WHO
LÄS MER: Förenta nationerna: UNHCR
LÄS MER: Sveriges beredskap
LÄS MER: Desinformation
PODCAST: Vad är biologisk mångfald?
PODCAST: Klimatflyktingar
PODCAST: Kärnkraft - fördelar och nackdelar
PODCAST: Global uppvärmning - orsaker, konsekvenser och lösningar
KrisberedskapNaturkatastrofer och kulturgeografiska katastrofer kan drabba alla samhällen och områden i världen. Som tidigare nämnts finns det sårbara platser på jorden där naturkatastrofer är vanliga, men också mer säkra platser måste ha beredskap för katastrofer av olika slag. Långvarig värme, kyla och stora snömängder kan ställa till med stora problem - även i ett land som Sverige - och påverka både människor, infrastruktur och jordbruk. På sårbara platser finns en större vana vid att möta naturkatastrofer än vad det gör på platser som sällan drabbas. Ett stort problem för det svenska samhället vid en eventuell naturkatastrof är att många viktiga funktioner i samhället är digitaliserade och kräver både elektricitet och internet för att fungera. Därför måste alla former av krisberedskap utgå från en krissituation där den moderna tekniken har slagits ut. En beredskapsplan fokuserar på vad som behövs och måste göras i en sådan situation. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap)Den svenska krishanteringen bygger enligt MSB på samverkan mellan olika myndigheter, kommuner, företag och frivilligorganisationer. MSB framhåller tre viktiga grundprinciper vid krisberedskap och vid en krissituation. 1. Den första principen är ansvarsprincipen som innebär att myndigheter och andra enheter inom offentliga sektorn ansvarar för sina egna områden även i en krissituation. 2. Enligt den andra principen, likhetsprincipen, ska samhället under kris så långt som det är möjligt skötas på samma vis som under normala förhållanden. 3. Tredje principen är närhetsprincipen som bygger på att krishanteringen ska utföras där krisen sker. Om de lokala resurserna inte är tillräckliga ska resurser tas från andra delar av landet. Under våren 2017 fick MSB i uppdrag av den svenska regeringen att ta fram en broschyr för att stärka krisberedskapen i det svenska samhället. Denna broschyr Om krisen eller kriget kommer, skickades ut till 4,8 miljoner svenska hushåll under våren 2018. I broschyren finns många tips och råd för hur man ska beter sig i en krissituation. Den innehåller bland annat checklistor med viktiga matvaror och andra viktiga saker som man bör ha hemma vid en omfattande kris. MSB påpekar extra noga att det är bra om alla svenska hushåll har ett visst förråd av matvaror, vatten och andra förnödenheter hemma. I händelse av kris ska ett svenskt hushåll kunna klara sig i minst 72 timmar (tre dygn) med de förråd av förnödenheter som finns i hemmet. Det är dock långt ifrån alla svenskar som har denna krisberedskap. |