Antal invånare: 37,8 miljoner (2024)
Huvudstad: Luanda
Det oljerika Angola i sydvästra Afrika blev självständigt från Portugal 1975. Landet lider fortfarande av sviterna efter ett 27 år långt och blodigt inbördeskrig, som fördes med inblandning från stormakterna och tog slut först 2002. De stora oljetillgångarna har visserligen möjliggjort en snabb tillväxt sedan dess men denna har främst kommit en liten elit till godo, medan det stora flertalet angolaner ännu lever i djup fattigdom.
Befolkning
Angola hyser omkring 90 olika folkgrupper, varav majoriteten är bantufolk. Tre av fyra invånare tillhör någon av de tre största folkgrupperna: ovimbundu, mbundu och bakongo. Befolkningstillväxten är hög och befolkningen är ung. Närmare hälften av angolanerna är under 15 år och bara några procent är över 65 år.
Religion
Angola är en sekulär (icke religiös) stat där religionsfrihet råder. Alla religiösa grupper ska ha lika rättigheter, vilket i stort respekteras av myndigheterna. Kristna samfund har spelat en stor roll i samhällslivet och de har ofta historiska band till politiska rörelser och regionala etniska grupper. Traditionella inhemska religioner har fortfarande stort inflytande, även bland kristna.
Inrikespolitik och författning
Formellt är Angola en demokrati där grundläggande mänskliga fri- och rättigheter ska respekteras. I verkligheten har makten varit starkt koncentrerad till en auktoritär regering, dominerad av partiet MPLA. Efter 38 år vid makten efterträddes president José Eduardo dos Santos av partikamraten João Lourenço år 2017. MPLA vann även parlamentsvalet 2022 men med historiskt liten marginal till oppositionen. João Lourenço kunde därmed sitta kvar som president.
Fördjupning om aktuell politik i landet hittar du i Landguiden
Demokrati och rättigheter
Angola har på senare år tagit flera viktiga kliv i en demokratisk riktning men stora utmaningar kvarstår, till exempel korruption och brister i rättsväsendet.
Utrikespolitik och försvar
Angola är – mycket tack vare sina oljerikedomar – ett av de mer inflytelserika länderna i Afrika. Landet har goda relationer till såväl västländerna som Kina och Ryssland. Men så har det inte alltid varit.
Ekonomi
Angola är Afrikas tredje största ekonomi (efter Nigeria och Sydafrika) och kontinentens näst största oljeproducent (efter Nigeria). Den omfattande oljeutvinningen ligger bakom det tidigare krigshärjade landets rekordsnabba tillväxt sedan krigsslutet 2002. Numera står råolja för nästan alla Angolas exportinkomster och för närmare tre fjärdedelar av statens intäkter.
Läs om naturresurser och näringar i avsnittet om Angolas geografi >
Utbildning
Angola har officiellt obligatorisk skolgång i åtta år. Barnen ska börja skolan vid sju års ålder, men många göra inte det eftersom de måste hjälpa till med familjens försörjning. Vissa börjar skolan senare men det är vanligt att studierna aldrig fullbordas eller att elever tvingas gå om flera klasser.
Sociala förhållanden
Den angolanska befolkningen led svårt under det långa inbördeskriget 1975–2002 och de flesta invånare plågas fortfarande av sviterna av krigsåren. Angola placerar sig i på plats 149 av 189 länder i FN-organet UNDP:s rankning av mänsklig utveckling. Drygt halva befolkningen beräknas leva i fattigdom, det vill säga de överlever på mindre än 1,9 dollar om dagen.
Besök Landguiden och läs mer om Angola.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om