Jordbruk och industri
Klimatet och jordmånen i Papua Nya Guinea lämpar sig väl för odling. Drygt två tredjedelar av befolkningen lever av jordbruk och fiske för eget behov. Försäljning av fiskelicenser till utländska fiskeflottor ger goda inkomster till staten. I fabrikerna förädlas mestadels landets råvaror.
Vid kusterna är stora plantager anlagda för produktion av exportvaror som palmolja, kopra (torkat kokosnötskött), gummi, kakao, te och vanilj. I höglandet odlas kaffe för export. De vanligaste matgrödorna är sötpotatis, taro (en rotsak), bananer och meloner. I inlandet är uppfödning av grisar och höns en viktig binäring.
Trots de gynnsamma förutsättningarna är det papuanska jordbruket ineffektivt.
Omkring två tredjedelar av Papua Nya Guineas yta är skogbevuxen. Landet har den tredje största regnskogen i världen (efter Amazonas och Kongobäckenet) och är en av de största exportörerna av obearbetat tropiskt timmer.
Tillverkningsindustrin är liten och anställer bara någon procent av arbetskraften. I fabrikerna framställs bland annat livsmedel, drycker och tobaksvaror. Viktiga industriprodukter är palmolja, kopra (torkat kokosnötskött) och kokosnötsolja.
Det finns också en hel del träindustrier som bland annat tillverkar plywood. Ett oljeraffinaderi ligger utanför huvudstaden Port Moresby.
Fiskindustrin håller på att utvecklas med bistånd från länder som vill fiska i de papuanska vattnen, exempelvis Filippinerna, Sydkorea och Kina. I kuststaden Lae finns några fabriker för konservering av tonfisk.
Två viktiga skäl till att industrin är begränsad är en svag hemmamarknad för konsumtionsvaror samt bristande transportnät.
Turism
Trots fascinerande natur och kultur har Papua Nya Guinea relativt få turister, bland annat därför att många avskräcks av den utbredda kriminaliteten. De som besöker landet lockas framför allt av naturen, de många kulturerna, korallreven och vandringslederna.
Besök Landguiden och läs mer om Papua Nya Guinea.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om