Svenska högtider och traditioner förr och idag

De svenska festsedernas historia

Sverige är ett avlångt land. I Europa är det bara Ryssland som sträcker sig över fler breddgrader och klimatzoner. Därför blir naturmiljön i Sverige mycket skiftande - när vårblommorna slagit ut i söder ligger snön ännu meterdjup i norr.

En resa genom Sverige tar dig från en bygd av kontinental karaktär i det sydligaste landskapet Skåne med sina vitmenade korsvirkesgårdar och uppodlade slätter, till kalfjäll i det nordligaste landskapet Lappland, där en av Sveriges nationella minoriteter, samerna, bedriver renskötsel och jakt. På vägen passerar du bland annat ännu ett bälte av bördiga jordbruksbygder kring de stora sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren, där det svenska riket uppstod för tusen år sedan. Därpå når du det malmrika område som med sina gruvor och järnbruk en gång utgjorde den ekonomiska ryggraden i det stormaktsvälde kring Östersjön som svenskarna byggde upp under 1600-talet och sedan förlorade under 1700-talet. Framför dig har du därefter de nordligaste två tredjedelarna av landet där karga myrmarker växlar med milsvida skogar av gran och tall som från 1800-talets mitt var en viktig tillgång när Sverige utvecklades från ålderdomlig bondebygd till modern industrination. Men där finns också de älvar vilkas uppdämda energi i forsar och fall möjliggjort industrialiseringen.

Längst upp i landet finner du det nutida Sveriges stora och ännu långt ifrån tömda rikedomar i ytterligare ett antal gruvor, nära det område där en annan av landets inhemska minoriteter talar sitt finska modersmål.

Den folkliga kulturen är förutom en återspegling av omvärlden också till en del resultatet a påverkan utifrån. Det äldsta Sverige vände ansiktet mot öster och tog emot viktiga impulser från Ryssland - därifrån fick svenskarna både konsten att bygga knuttimrade hus av stockar, nöjet att bada bastu och kunskapen om hur man gör brännvin av sin råg. Medeltidens Sverige var ett outvecklat land med rika resurser som fordrade utländskt kapital för att utnyttjas. Det var sydtyska och vallonska bergsmän som skapade gruv- och metallindustrin, och det var Hansans nordtyskar som fick igång handeln och därtill försåg städerna med en fungerande administration. Deras närvaro förklarar bl.a. att svensk folklig festsed blivit så starkt formad efter tyska förebilder: majstång, lucia och mårtensgås.

Under 1600-talet fick landet även en västkust som erövrades från danskarna, och man kunde under 1700-talet på allvar börja delta i världshandeln. Då började även skottar och engelsmän intressera sig för Sveriges ännu outnyttjade råvarutillgångar och gjorde under 1800-talet viktiga insatser inom gruvdrift och industri samt som marknad för svensk export. Det var engelska företag som inledde gruvdriften i Lappland och som från början lade grunden för den framgångsrika svenska verkstadsindustrin.

Det är dock först i vår egen tid som svensk kultur blivit så starkt anglosaxiskt influerad, vilket satt spår även i nya festseder, t.ex. valentinfirande (alla hjärtans dag) och halloween.

1700-talets kulturella stormakt i Europa var Frankrike. Den svenska aristokratins vanor under detta sekel påverkades i hög grad av franska influenser, men samtidigt förblev den egentliga folkkulturen oberörd.

En viktig faktor i det gamla allmogesamhället var bondbyarna som var den sociala bakgrunden till festsederna, antingen det gällde livets skiften (dop, konfirmation, bröllop etc) eller årets lopp (kyrkoårets högtider och fester knutna till arbetsåret). I byarna med deras strikta samarbetsformer rådde en stark traditionsbundenhet. Där fanns lyssnarna till sagor, sägner och visor, där fanns deltagarna i både de gemensamma arbetena och de gemensamma festerna.

Under 1800-talet tvingades byborna i stora delar av Sverige genom lagstiftningar att flytta sina gårdar ut ur byarna och samla sina tidigare splittrade ägor runt de nya mer ensliga bostäderna (skiftesreformerna). Därmed försvann inte bara en social gemenskap utan även en rad av de traditioner byn burit upp och som där hade haft sin naturliga miljö.

Till likriktningen av de folkliga festtraditionerna bidrog framförallt kyrkan. Nästan alla nedärvda festbruk har en kyrklig bakgrund, och märkligt nog sträcker den sig i många fall tillbaka till den medeltida katolicism som reformationen annars i så hög grad avskaffade (t.ex. påskägg, lutfisk och på sätt och vis även firandet av Lucia). Av de traditionella festsederna är det egentligen bara första maj och midsommarfirandet som kan sägas ha ett profant (icke religiöst) ursprung.

Lutherdomen betonade familjen som centrum för firandet av helgerna. Processioner och andra kollektiva manifestationer försvann. Helgseden blev en angelägenhet för kärnfamiljen. Så har t.ex. julfirandet i hög grad förblivit till sin karaktär ända in i vår tid.

Nu är det inte längre kyrkan eller handelsvägarna som påverkar vara traditioner. Idag ar det istället massmedia, främst TV och internet som både likriktar våra gamla seder och ger oss nya.