Motiv på en vas som föreställer ett par stridande grekiska hopliter. Det var vanligt med rivalitet och krig mellan de grekiska stadsstaterna. Men när de hotades av yttre fiender, som i samband med perserkrigen, höll de vanligtvis ihop.
Antikens Grekland
Det antika Greklands storhetstid kan sägas börja redan under 700-talet f.Kr och varade fram till 300-talet f.Kr.
Greklands geografiska läge vid Medelhavet kom att spela en viktig roll för handeln och spridandet av idéer i området. Grekerna koloniserade dessutom stora områden runt Medelhavet vilket bidrog till att sprida den grekiska kulturen (se karta).
En gemensam grekisk kultur
Under antiken var Grekland politiskt splittrat och bestod av en mängd stadsstater vilka fungerade som självstyrande småriken. De grekiska stadsstaterna hade emellertid en delvis gemensam kultur som gav dem en grekisk identitet. Den grekiska kulturen bestod av olika delar. Huvudingredienserna var grekisk mytologi, litteratur, teater, arkitektur, konst, idrott och filosofi.
Det antika Greklands storhetstid kan sägas börja redan under 700-talet f.Kr och varade fram till 300-talet f.Kr.
Greklands geografiska läge vid Medelhavet kom att spela en viktig roll för handeln och spridandet av idéer i området. Grekerna koloniserade dessutom stora områden runt Medelhavet vilket bidrog till att sprida den grekiska kulturen (se karta).
En gemensam grekisk kultur
Under antiken var Grekland politiskt splittrat och bestod av en mängd stadsstater vilka fungerade som självstyrande småriken. De grekiska stadsstaterna hade emellertid en delvis gemensam kultur som gav dem en grekisk identitet. Den grekiska kulturen bestod av olika delar. Huvudingredienserna var grekisk mytologi, litteratur, teater, arkitektur, konst, idrott och filosofi.
ANNONS
Användbara begrepp
Hellenism: I samband med Alexander den stores erövringar spreds den grekiska kulturen över stora delar av Främre Orienten där den blandades med orientaliska traditioner och idéer. Denna blandkultur kallas hellenism.
Koloni: Ett område eller bosättning som lyder under en regering i moderlandet som vanligtvis ligger långt bort. Man kan flytta till kolonin eller utnyttja området för att hämta hem dyrbara råvaror. Grekerna skaffade kolonier runt Medelhavets kust.
Stadsstat: En stad som med sitt omgivande territorium utgör en självständig stat.
Den viktigaste faktorn för den grekiska identiteten var det gemensamma grekiska språket. Grekerna förenades dessutom vissa dagar på året vid olika kultorter. Där dyrkade de gudarna och organiserade olika atletiska tävlingar varav de olympiska spelen är mest känt.
Grekland var politiskt splittrat
De grekiska stadsstaterna enades aldrig i en gemensam stat. Greklands besvärliga geografiska förhållanden gjorde att stadsstaterna många gånger isolerades från varandra genom naturliga barriärer som bergskedjor och hav. Dessutom förekom det ofta rivalitet och krig mellan de olika stadsstaterna. Men när grekerna hotades av yttre fiender höll de vanligtvis ihop.
Perserkrigen
Omkring 500 f.Kr gjorde några grekiska stadsstater, belägna vid Mindre Asiens västkust, uppror mot perserna. Upproret stöttades av Aten och några andra stadsstater från det grekiska fastlandet. Revolten slogs dock snabbt ned av perserna, varefter perserkungen beslöt sig för att straffa Aten och de grekiska stadsstaterna. Perserna skulle därmed utvidga sitt territorium västerut och införliva Grekland i sitt stora välde.
Kriget som följde mellan perserriket och de grekiska stadsstaterna har inom västerländsk historieforskning blivit känt som ”perserkrigen”. Efter att grekerna till slut besegrat perserna vid Marathon 490 f.Kr, Salamis 480 f.Kr och Plataiai 479 f.Kr lyckades Grekland bevara sin självständighet.
Bild: Wikimedia Commons Persiskt infanteri i kamp med grekiska hopliter (tungt bepansrade fotsoldater) under slaget vid Plataiai 479 f.Kr.
Tiden efter försvarskriget mot perserna på 400-talet f.Kr fick Aten en ledande ställning. Men efter flera långa inbördeskrig besegrades Aten slutligen år 404 f.Kr av sin främste rival bland de grekiska stadsstaterna, Sparta (se nedan). Under den här tiden utvecklades i Aten ett demokratiskt styrelseskick (se nedan).
ANNONS
ANNONS
Det klassiska Grekland
Perioden mellan de persiska krigen i början av 400-talet f.Kr och tiden fram till Alexander den stores död 323 f.Kr var full av krig och konflikter, först grekernas gemensamma kamp mot de invaderande perserna och därefter långa perioder av inbördes strider mellan olika grekiska stadsstater där Aten och Sparta utgjorde de främsta rivalerna.
Bild: Grant Mitchell Grekiska krigare i strid. Stadsstaterna Aten och Sparta var varandras politiska motsatser. I Aten utvecklades det för de fria medborgarna ett demokratiskt styrelseskick. Medan Sparta var en militärdiktatur där varje medborgare fostrades från barnsben till att bli militär och tjäna staten.
Trots allt elände som drabbade grekerna under dessa århundraden så är det den här perioden som avses när vi pratar om det klassiska Grekland. Det var nämligen under den här tiden som det mesta av den konst, litteratur, filosofi och arkitektur som vi förknippar med antikens Grekland skapades. En viktig orsak till denna kulturella blomstringstid var det grekiska alfabetet som var lätt att lära sig då det bara innehöll 20 tecken. Idéer spred sig därför snabbt i antikens Grekland.
Grekisk religion
Religionen hade stor betydelse för grekerna, men det fanns en mängd olika sätt att dyrka gudarna och tolka den grekiska religionen. Traditionellt fanns de olympiska gudarna som fått sitt namn eftersom man förknippade dem med berget Olympen eller Olympos där de bodde. Övergud bland dessa gudar var Zeus. Under honom fanns en rad andra gudar och gudinnor, alla med sina speciella funktioner.
Därutöver fanns olika mysteriekulter. Den kanske mest kända var oraklet i Delfi som ansågs kunna förutse framtiden.
ANNONS
ANNONS
Filosofi
I Aten utvecklades under antiken ett självständigt kritiskt och ifrågasättande tänkande. Man vågade kritisera gudarna och naturfilosoferna hade för vana att fundera över hur allt blivit till och hur tillvaron fungerade. Greklands mest kända filosofer var Sokrates, Platon och Aristoteles som var verksamma under Atens storhetstid på 400 talet f.Kr. Filosofen Aristoteles var därtill lärare åt den makedoniske prinsen Alexander som så småningom skulle bli Alexander den store.
Alexander den store infogar Grekland i sitt välde
På 300-talet f.Kr var Grekland försvagat och sårbart efter årtionden av inbördeskrig mellan de ledande stadsstaterna Aten och Sparta. Stadsstaterna underkuvades då av kung Filip II av Makedonien, ett rike i norra utkanten av den grekiska världen. Han avled snart efter invasionen och efterträddes av sin son Alexander. Denne skapade genom erövringar i Främre Orienten ett av av de största imperier som världen dittills skådat (se karta). I den västerländska historieskrivningen har han därför blivit känd som Alexander den store.
Bild: Wikimedia Commons Alexander den store (till vänster) i strid mot den persiska kungen Dareios III (till höger, på vagnen) under slaget vid Issos år 333 f.Kr, golvmosaik funnen i Pompeji.
Den grekiska kulturen sprids
Efter Alexander den stores död 323 f.Kr splittrades hans väldiga rike. Den grekiska kulturen hade då hunnit spridas över stora delar av Främre Orienten där den blandades med asiatiska influenser. Den grekiska kulturen fick därmed en ny form som kallas hellenism.
Den grekiska kulturen har varit av stor betydelse för det västerländska kulturarvet, inte minst genom romarna som övertog en stor del av den grekiska kulturen i dess hellenistiska form.
Arvet från antikens Grekland
Den antika kulturen har lämnat många spår efter sig. Den har format våra estetiska ideal, lyft fram och diskuterat frågor som rör politik och samhällsliv och lagt grunden till det vetenskapliga tänkandet. Vårt samhälle präglas därför än idag av grekernas kulturella arv.
Här följer några exempel på beståndsdelar i den grekiska kulturen som bidragit till att forma vår västerländska kultur:
- Demokrati - Vetenskap - Filosofi - Konst - Teater - Litteratur - Vårt alfabet har sina rötter i det grekiska. - Byggnadskonst - Idrott
Den atenska demokratin var något unikt för sin tid och byggde på medborgarnas direkta deltagande. Denna form av demokrati kallas idag för direktdemokrati.
Direktdemokrati= de involverade närvarar på plats och fattar beslut tillsammans.
Atens direktdemokrati var ändå en ganska exklusiv styrelseform eftersom bara en mindre del av Atens befolkning räknades som medborgare. Men för att vara medborgare krävdes å andra sidan att man aktiverade sig i stadens angelägenheter. Några förutsättningar som möjliggjorde detta var att det atenska samhället grundade sig på slavekonomi, att de deltagande fick ekonomisk ersättning och att hemmet styrdes av kvinnorna. Kvinnor och slavar var helt uteslutna från medborgarskap.
Modellen med direktstyre byggde på tre institutioner där medborgarna skulle delta: folkförsamlingen som var den lagstiftande makten, regeringen som styrde staten och domstolen som upprätthöll ordningen.
Grundprinciperna var att det skulle råda politisk jämlikhet och att alla skulle vara med. Viktigt var att man som medborgare skulle ha makt över andra samtidigt som man själv kunde bli styrd.
ANNONS
ANNONS
Direktdemokratin var ett styrelsesätt som endast lämpade sig för stadsstater eftersom de hade ett begränsat invånarantal och ganska små geografiska ytor. Detta var nödvändiga förutsättningar för att kunna samla medborgarna så att de kunde närvara regelbundet i folkförsamlingen.
Senare under antiken när stora riken började växa fram - som under den hellenistiska tiden och i romarriket - hade systemet med direktdemokrati redan förlorat sitt bruksvärde. Makten kom hädanefter att i första hand innehas av adel eller kungar. Detta ledde till att de demokratiska idéerna så småningom föll i glömska under väldigt lång tid.
Atens demokrati - direktdemokrati - tilltalade inte alla. En av dess främsta kritiker var filosofen Platon (427-347 f.Kr) som levde i Aten vid den här tiden. Platon liknade den atenska demokratin vid ett skepp där alla agerade som kapten och bestämde hur och vart skeppet skulle seglas. Platon ville istället införa ett expertstyre där kompetens och meriter skulle avgöra vilka som skulle bestämma. Han menade att folket var en korkad massa som i sin ignorans och avundsjuka på varandra inte kunde se till statens bästa. När sedan den vanskötta staten hade kollapsat skulle folket istället acceptera vilket annat styrelseskick som helst för att återställa ordningen. Platon ansåg därför att steget från demokrati till tyranni var mycket litet.
ANNONS
Lätta fakta om Aten och Sparta
Visste du att:
Aten, som var den största stadsstaten, låg på halvön Attika. I stadsstaten Aten hade man omkring år 500 f.Kr. kommit på ett nytt sätt att styra sin stat. De kallade detta demokrati. Grekiskans demos betyder folk och kratein betyder härska. Demokrati betyder alltså att ”folket härskar”. Men det var inte alla som fick vara med och bestämma. Slavar och kvinnor var utestängda från demokratin.
Under Atens storhetstid på 400-talet f.Kr. hade staden omkring 315 000 invånare. 115 000 av dem var slavar, som till största delen arbetade i gruvor och stenbrott. Slavarna behandlades hyggligt. Det hände ibland att en manlig atenare gifte sig med en slavinna. Sönerna till ett sådant par kunde emellertid inte bli medborgare. Inom poliskåren arbetade ca 300 slavar. Slavarna hade inte samma skydd i lagen som de fria, våldtäkt mot slavinnor betraktades som ett lindrigt brott med endast låga böter som följd.
I Aten kunde man landsförvisa misshagliga politiker i tio år. En gång om året röstade man om vilka politiker som skulle utvisas. Det krävdes 6 000 röster för att kunna tvinga en politiker till landsflykt.
Sparta var en av de främsta grekiska stadsstaterna och låg på halvön Peloponnesos (karta). Sparta var en krigarstat och alla fria män måste bli soldater. Den största folkgruppen icke-spartaner var heloterna. De var ett folk som spartanerna hade besegrat. Heloterna var ett slags slavar till spartanerna och de tvingades att odla jorden åt dem. Vid flera tillfällen försökte heloterna göra uppror. Ibland förklarade spartanerna krig mot heloterna för att få tillfälle att döda sådana som vågade kritisera dem.
Sparta var ett militärsamhälle. Redan vid sju års ålder togs pojkarna från sina mammor för att uppfostras till soldater. Under tio år utbildades de till krigare. De härdades och stärktes med kroppsövningar och krigiska idrotter. Om natten sov de på sina sköldar, precis som de skulle göra när de skulle ut och kriga. Dessutom fick de lära sig enkel matematik, läsning och skrivning.
Flickorna i Sparta fick samma uppfostran som pojkarna. Det var ovanligt bland de grekiska stadsstaterna under antiken. Kroppslig träning, som löpning, brottning och spjutkastning, var lika viktigt för flickorna. Meningen med flickornas träning var att de skulle föda friska och starka barn. Man ansåg också att träningen skulle göra det lättare för kvinnorna att uthärda förlossningens smärtor. Flickorna uppmuntrades tidigt att vara modiga. De tävlade tillsammans med pojkarna och alla tävlade nakna. Det var ingen skam för en pojke att bli besegrad av en flicka – jämlikheten var djupt rotad i Sparta.
Äktenskapen i Sparta arrangerades av familjerna och måste godkännas av staten. Kvinnorna var uteslutna från politik och krig, men de betraktades som fullgoda medborgare. Äktenskapsbrott var ett okänt begrepp i Sparta eftersom det accepterades att man hade sexuella förbindelser utanför äktenskapet och det betraktades som en välsignelse om en kvinna fick friska och starka barn med fler än en man. Männen som envisades med att förbli ogifta bestraffades. Den som hade en äldre bror som var gift och hade söner, kunde lättare slippa äktenskap.
Spartanerna föraktade bekvämlighet, läcker mat och mjuka kläder. Vårt uttryck ”att leva spartanskt” betyder att leva enkelt, närmast fattigt.
Nämn några viktiga orsaker till att den grekiska kulturen kunde spridas runt Medelhavet?
De grekiska stadsstaterna var politiskt splittrade, men tillhörde en gemensam grekisk kultur. Vad bestod den grekiska kulturen av?
Berätta kortfattat om perserkrigen.
Nämn några skillnader mellan grekisk filosofi och religion.
Varför pratar vi än idag om Alexander den store tror du?
Vad karaktäriserade det s.k. klassiska Grekland?
Omkring 500 f.Kr förändrades styrelsesättet i Aten som nu blev en demokrati. Vilka deltog i stadens styrelse och fick rösta? Vilka saknade inflytande?
Förklara begreppet hellenism.
Nämn några likheter och skillnader mellan Aten och Sparta. Var skulle du helst vilja bo om du fick resa tillbaka i tiden? Varför?
Varför tror du att det är viktigt att kunna så mycket om antikens Grekland?
Ta reda på:
Använd en historisk Atlas eller den här kartan och ge exempel på orter där greker slog sig ner när de koloniserade områden runt Medelhavet. Nämn också några moderna städer som ligger på samma platser idag.
Marathon, Thermopyle och Salamis är tre kända platser där grekerna kämpade mot perserna. Skriv några fakta om de berömda slagen.
Välj ut några bland de många berömda personerna i antikens Grekland och berätta lite om dem.
Gymnasium är för oss idag en skolform som kommer efter grundskolan. Redan under antiken fanns det gymnasier. Men på den tiden innebar gymnasium något helt annat. Ta reda på vad ett gymnasium var i antikens Grekland.
Blicka ut över världen och beskriv några kulturer i Europa eller i andra världsdelar som var samtida med den antika grekiska. Hur levde t.ex. människorna i Norden vid den här tiden?
Diskutera:
Nämn några likheter och skillnader mellan Atens demokrati och svensk demokrati idag.
Kom på exempel som visar att vi har ärvt delar av vår kultur från antikens Grekland.
Tänk dig att du växte upp i Grekland under antiken. Var skulle du vilja bo - i Aten eller Sparta? Varför?
Vilka svårigheter finns det för nutidens historiker att skriva om kvinnor i antikens Grekland? Vilken grupp i dagens svenska samhälle tror du blir svårast att beskriva för historiker om två tusen år?
Litteratur: Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995 Hugo Montgomery, Medelhavsvärldens historia till omkring 400 e.Kr, Almqvist & Wiksell, 1995 William J Duiker, World History: To 1500, Thomson/Wadsworth Publishing, 2006 Patrick Bruun, Bra Böckers världshistoria, del 3 – Asien möter Europa, Bokförlaget Bra Böcker, 1983 David Held, Demokratimodeller. Från klassisk demokrati till demokratisk autonomi, Daidalos, 2005 Terence Ball och Richard Dagger, Political Ideologies and the Democratic Ideal, 2004
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.) Faktagranskad av: Fredrik Helander, museipedagog vid Medelhavsmuseet Lätta fakta är skrivet av Carsten Ryytty, historielärare och författare, känd för att göra historia roligt. Fler fascinerande historiska fakta hittar du i hans bok Historiens underbara värld.
Sapfo är en av de mest kända lyrikerna från antikens Grekland. Hon är samtidigt den första kända kvinnliga poeten i världshistorien, kanske mest berömd för sina kärleksdikter. Trots sparsam information om henne har några av hennes verk överlevt tidens tand. Sapfo levde i en tid då männen styrde både hemmet och samhället. Men hon kunde genom sitt författarskap nå utanför de sociala barriärer som hindrade kvinnor från att komma till tals i offentligheten...
Det äldsta kända skriftspråket, kilskriften, utvecklades i Mesopotamien för omkring 5 000 år sedan. Till en början användes skriftspråket för bokföring inom handel och jordbruk. Det bestod ursprungligen av teckningar och var en slags bildskrift. När alfabetet uppfanns blev skriftspråket enklare. Det var ett stort genombrott i skriftens historia eftersom tecknen nu istället motsvarades av olika ljud. Med ett alfabet kunde man använda en bokstav för ett ljud och slapp på så vis ha ett tecken för varje ord...
Det antika samhället var starkt militaristiskt och den manliga krigaren framstod som ett ideal. Därigenom ansågs pojkar ha ett större värde än flickor. Kvinnorna var till stora delar utestängda från det offentliga livet i antikens Grekland. De atenska kvinnornas främsta uppgift, oavsett social status, var att ta hand om hemmet och att föda barn. Vanligtvis giftes flickorna bort tidigt i tonåren och förväntades därefter föda barn, helst pojkar. I antikens Rom skiljde sig kvinnornas roll i samhället mot hur det såg ut i Grekland. Även om de romerska kvinnorna saknade makt och inflytande ansågs det rätt att kvinnorna deltog i det sociala livet, vistades ute och deltog i samtalen med männen. Men kvinnorna i Rom var liksom de grekiska kvinnorna underställda sina män som även var deras förmyndare...
Berättelserna om trojanska kriget har påverkat oss i flera tusen år. Trojanska hästen, akilleshäl, odyssé och det vackra namnet Helena - det finns mycket i vårt kulturarv som kommer från Homeros diktverk. Än idag kan man i somliga historieböcker läsa om kriget som om det verkligen ägt rum. Frågan är om det har det...
Diktverket Odysséen skrevs troligen på 700-talet före vår tideräkning. Iliaden och Odysséen räknas som Europas första böcker. Precis som för Iliaden brukar man ange Homeros som författare, men moderna forskare är inte säkra på att han verkligen skrivit de stora diktverken. Hjälten Odysseus har deltagit i belägringen vid Troja. Nu ska han återvända hem till ön Ithaka utanför Greklands kust. Men Odysseus råkar reta upp gudarna och som straff måste han irra omkring på havet. Under sin tio år långa färd råkar Odysseus ut för en mängd märkliga äventyr. Det här är bara det första av dem...
Paris var yngste son till Trojas kung Priamos. Paris fick i uppdrag att avgöra vem av de tre gudinnorna Hera, Athena och Afrodite som var vackrast. Till den vackraste av dem skulle han ge ett gyllene äpple. Det var ett mycket svårt val och alla de tre gudinnorna ville vinna tävlingen. Hera lovade att göra Paris till Asiens härskare om hon fick äpplet, Athena lovade att göra honom till jordens störste hjälte och Afrodite lovade att han skulle få jordens vackraste kvinna, den sköna Helena, om han valde henne. Paris föll för frestelsen och gav det gyllene äpplet till Afrodite. Med Afrodites hjälp rövade Paris bort den sköna Helena från Sparta i Grekland. Han förde henne till sin stad Troja i nuvarande Turkiet där kung Priamos härskade. Men Helena hade redan en make - kung Menelaos av Sparta. Kungen blev rasande och begärde hjälp från andra grekiska kungar. Tillsammans samlade de en armé som belägrade Troja under tio år...
I fokus första avsnitt handlar om atensk demokrati. Julia, Mattias och Kristoffer pratar om vad ordet demokrati betyder och hur den atenska demokratin fungerade. Var det verkligen demokrati i antikens Aten?
I P3 Historia leder Cecilia Düringer lyssnarna genom världshistoriens vindlande berättelser. I det här avsnittet berättas om Aristoteles - en av filosofins fäder från den grekiska antiken vars öde nära flätades samman med en världshärskares. Men hela sitt liv dedikerade han till kunskapen - och än idag ekar hans ord tydligare i våra öron än vi kanske förstår...
Genomgång (10:14 min) där SO-läraren Viktor Forss berättar om livet i antikens Grekland. Här berörs bl.a. befolkningen, samhällsgrupper, liv och död, Aten, Sparta, krig och fred.
Avsnitt (18:12 min) från UR:s programserie Historia förklarad där du kan lära dig mer om antiken. Antiken är en historisk epok som innefattar både en grekisk och romersk del, där olika styrelsesätt står i centrum för hur samhällena utvecklades. Men vad var det egentligen som hände under antiken? Hur var det att leva då? Och har titeln diktator alltid haft en negativ betydelse? Vi förklarar allt från hur de grekiska stadsstaterna fungerade till hur det romerska riket expanderade till ett imperium.
Om Historia förklarad: I kärnfulla avsnitt förklarar Sveriges främsta experter historiska händelser och skeenden. Inget program är längre än 20 minuter, och alla avslutas med en överskådlig sammanfattning.
Pedagogisk genomgång (31:48 min) där SO-läraren Elisabeth Wigenius (f.d. Karlström) berättar om antikens Grekland ur olika perspektiv. Här berörs tidsperioder inom antiken, de första grekiska kulturerna, Greklands splittring (inkl stadsstater), kultur, Atens demokrati, krig, Aten vs Sparta, perserkrigen och Alexander den store.
Kortfattad genomgång (2:15 min) på engelska via YouTubekanalen History Skills som här berättar om krigen mellan de grekiska stadsstaterna och perserriket på 400-talet f.Kr.
