En urgammal monoteistisk religion
Persernas gudavärld som ursprungligen härstammar från indoarierna, utvecklades genom dyrkandet av den högste guden Ahura Mazda till en monoteistisk religion. De övriga gudarna blev så småningom helt underordnade och kom istället att utgöra aspekter - olika sidor - av den högsta guden.
Zoroastrismen uppstod troligtvis någon gång mellan 1600-800 f.Kr i Persien (nuvarande Iran) och är en av världens äldsta monoteistiska religioner.
Zarathustra - zoroastrismens grundare
Zoroastrismen grundades av profeten Zarathustra - på grekiska kallas han Zoroaster, därav det västerländska namnet zoroastrism.
Zoroastrismens heliga skrift heter Avesta (som betyder "hyllning") och består av flera böcker som innehåller zoroastriernas ursprungliga lära.
Zarathustra föddes i östra Persien, i Airyana Vaejah (Airyana = Iran) och började redan som ung få uppenbarelser av Ahura Mazda - guden i Zarathustras kommande nya religion. Dessa upplysningar och samtal med Ahura Mazda, liksom Zarathustras problem med att lära ut religionen, beskrivs i Avesta, den heliga skriften.
Efter många års kamp med de dåvarande traditionella religionernas prästerskap, fick till slut Zarathustra en viktig lärjunge och beskyddare som hette Vishtaspa, kung i Chorasmia (i dagens Turkmenistan). Vishtaspa blev därför den förste monarken som konverterade till zoroastrismen. Därefter började Zarathustras lära att få fler anhängare.
Zoroastrismens lära
Med Zarathustra hamnade den kosmiska kampen mellan ljus och mörker i centrum och människorna fick nu en framträdande roll. Med de tre principerna rätt tanke, rätt tal och rätt handling fick zoroastrismen en etisk riktning.
Zarathustras lära bygger på en dualism mellan Sanning och Lögn. Allt gott kommer från Spenta Mainyu (den heliga anden) och allt ont härstammar från tvillingen Angra Mainyu (den osaliga anden). Liksom de övernaturliga makterna har valt mellan Sanningen och Lögnen, måste också människorna göra det. Vid varje människas död kommer själen att dömas - de goda ska få komma till paradiset och de onda hamnar i helvetet. Zoroastrismens föreställning om en yttersta domare som vid livets slut skilde de goda från de onda skulle därefter ingå i många religioner (jämför med t.ex. kristendomen).
Dyrkan av ljuset och elden har stor betydelse inom zoroastrismen. Elden betraktas som helig, gudomlig och okränkbar.
Zoroastrismens spridning
Zoroastrismen var den förhärskande religionen i hela regionen (Centralasien och Eurasien: Iran, Afghanistan, Kaukasien, Tadzjikistan, Norra Indien) under mer än 1200 år.
Idag är firandet av Now rooz (det persiska/iranska/kurdiska nyåret) en kvarleva av zoroastrismen.
När araberna tvingade in islam till Iran på 800 talet e.Kr, flydde en del av zoroastrismens präster ('mager' eller 'magis') till Indien för att slippa islam. Dessa kallas idag för parser (= perser) och lever i en isolerad och exklusiv del av staden Bombay. Avestan, som är religionens heliga skrift, har därefter blandats upp med kraftiga inslag från hinduismen.
Zarathustras lära har influerat många berömda tänkare genom historien, däribland Platon och Aristoteles som levde i antikens Grekland. Men av störst betydelse för oss i västvärlden har zoroastrismens inverkan på den judisk-kristna religionen varit, vilket bland annat fyndet av Dödahavsrullarna har visat.
LÄS MER: Antikens Persien
LÄS MER: Perserriket och Irans historia
Litteratur:
Helmer Ringgren, Forntida religioner i Mellanöstern, Plus ultra, 1987
Joseph Kaster, Mytologisk uppslagsbok, Tiden, 1995
Sarah Iles Johnston (red.), Religions of the Ancient World, Harvard University Press, 2004
FÖRFATTARE
Text: Leif Löwegren, tidigare gymnasielärare i religionskunskap, historia och filosofi vid Lerums gymnasieskola och ämnesdidaktiker i religionskunskap och historia vid Lärarhögskolan i Göteborg.
Läs mer om