Arvet från Darwin
Socialdarwinismen är en elitistisk naturalistisk ideologi som använder Charles Darwins utvecklingslära som en förklaringsmodell över sociala förhållanden i samhället. Den äldre naturalismen såg naturen som ett slagfält, där individer och arter kämpar om livsutrymme. Denna natursyn tillämpade man också på det mänskliga samhället genom att betona kampen och konkurrensen människor emellan, en åsikt som Darwin själv inte ställde sig bakom.
Enligt socialdarwinismen konkurrerar individer, grupper, klasser och raser i en ständig maktkamp. Den starkaste överlever, vilket leder till en ständigt pågående utveckling mot högre stående samhällsformer. I förlängningen kan socialdarwinismen användas för att legitimera politiska åsikter gentemot "fientliga" eller "lägre stående raser". Socialdarwinismen var som mest inflytelserik under decennierna kring sekelskiftet 1900.
Nietzsches feltolkade övermänniska
Socialdarwinismen har också hämtat en del idéer från den tyska filosofen Friedrich Nietzsche (1844 -1900). Nietzsche hävdade att "viljan till makt" är drivkraften bakom kampen mellan olika individer. Även människan drivs av en vilja till makt. Därför är det naturligt och riktigt att starka individer tar för sig utan hänsyn. Detta borde inte skapa några samvetsbetänkligheter. Människan bör istället stolt gå sin egen väg, utan att bry sig om de moralregler som svaga människor ängsligt håller sig till.
På så sätt kommer det så småningom att uppstå en ny högre människoart, en varelse utan några moraliska skrupler, den s.k. övermänniskan i Nietzsches terminologi.
Övermänniskan var inte en människa utan moral, utan istället en människa som hade vänt upp och ner på de kristna moralbegreppen. Den kristna moralen som Nietzsche djupt föraktade hyllade ödmjukhet och tjänande. Kristendomen hade därför, enligt Nietzsche, förslavat och degenererat människan. I motsats till kristendomens dygder satte Nietzsches "övermänniska" stolthet, ädelhet och härskande som moraliska ledstjärnor.
Nietzsche var dock varken rasist eller antisemit, utan enbart en ateist som var starkt kritisk mot religion i alla dess former.
Senare skulle nazisterna använda sig flitigt av retorik om övermänniskan i sin reklam och mytologi, till stor del med hjälp av förfalskningar och förvanskningar av Nietzsches verk.
LÄS MER: Rasbiologi
LÄS MER: Rasism och främlingsfientlighet
LÄS MER: Fascism och nazism
Litteratur:
Gunnar Eriksson och Tore Frängsmyr, Idéhistoriens huvudlinjer, Wahlström & Widstrand, 2004
D. Crowe, Creation without Compromise, Creation Book Publishers, 2009
FÖRFATTARE
Text: Leif Löwegren, tidigare gymnasielärare i religionskunskap, historia och filosofi vid Lerums gymnasieskola och ämnesdidaktiker i religionskunskap och historia vid Lärarhögskolan i Göteborg.
