Landet har liknats vid en jättelik trappa från centrala och sydöstra Kinas bördiga floddalar och kustlandskap till platåerna på 1000–2000 meters höjd längre västerut och slutligen upp till inlandets dramatiska höjder. I nordväst breder regionen Xinjiangs vidsträckta stäpp- och ökenområden ut sig. Österut ligger de eroderade lössjordsområden där landets näst största flod Huanghe (Gula floden) hämtar de jordavlagringar som bildar den tättbefolkade, torra nordkinesiska slätten. Låglandet i sydöst är kuperat med slättområden och floddalar.
Den nyckfulla Gula floden, vars översvämningar ofta vållat katastrofer, har aldrig varit särskilt viktig som trafikled. Det har däremot den mäktiga Changjiang eller Yangtzefloden (Långa floden), som med sina 630 mil är en av världens längsta och mest trafikerade flodleder. Norra Kinas största flod är Heilongjiang (Amur), och i Sydkina strålar de tre floderna Xijiang (Västra floden), Beijiang och Dongjiang samman i det bördiga delta där den stora Zhujiang (Pärlfloden) mynnar ut i Sydkinesiska sjön.
Klimat
Kinas nordligaste del når ungefär samma breddgrad som norra Tyskland, medan dess sydligaste punkt ligger i tropikerna. Östra Kina har havsklimat och i söder råder subtropiskt klimat. Större delen av landet har dock ett tempererat, kontinentalt klimat, präglat av kontinentens monsunvindar och angränsande hav. Temperaturen varierar avsevärt under året; vintrarna är oftast kallare och somrarna varmare än i andra länder på samma latitud.
Vintermonsunen från norr och nordväst för ner kall och torr luft från Sibirien och ger norra Kina bistra vintrar. I januari är medeltemperaturen i det nordliga Manchuriet under –10 ºC och det är inte ovanligt med köldknäppar på –20 ºC och kallare. Den sydliga sommarmonsunen för in fuktig luft framför allt i de södra och östra delarna av landet och den mesta nederbörden faller under sommaren. I vissa områden kan årsnederbörden uppgå till omkring 2000 mm. Nederbörden avtar åt nordväst och är i Xinjiangs ökenområden mindre än 250 mm om året.
Naturtillgångar och energi
Kina är gynnat av naturen, och fyndigheterna av stenkol och järnmalm hör till världens rikaste. Landet är världens största producent av kol och även den främsta användaren. Att regeringen under senare tid har satsat resurser på att bygga nya kolkraftverk ses som ett hot på många håll i omvärlden mot de globala försöken att stoppa klimatförändringarna.
Den inhemska oljan pumpas främst upp i nordöstra Kina. Behovet av olja är emellertid stort och Kina importerar mycket olja från andra länder. Kina har även egna reserver av fossilgas (naturgas) men importerar gas från bland annat Centralasien och Ryssland. Kina är också en av världens få producenter av en rad andra sällsynta metaller som behövs i högteknologiska industrier. Andra betydelsefulla naturtillgångar är guld, bauxit, brunsten, bly, aluminium och tenn.
Kina producerar mest vattenkraft i världen.
Energianvändningen har ökat kraftigt i takt med den ekonomiska utvecklingen och Kina är idag världens största konsument av energi såväl som en ledande producent. Behovet täcks till tre femtedelar av kol, strax under en femtedel av olja och till en mindre del av fossilgas (naturgas). Förnybara energikällor bidrar till omkring en sjättedel av energibehovet. Solenergi, vindkraft och biobränslen bidrar med ungefär lika stor andel vardera. Kina är idag det land i världen som producerar mest förnybar energi. Även kärnkraften håller på att byggas ut.