Antal invånare: 58,7 miljoner (2024)
Huvudstad: Rom
Italien med världsberömda städer som Venedig, Florens och Rom samt ovärderliga lämningar från över 3 000 års historia skjuter ut som en stövel i vattnet ned mot Afrika och delar Medelhavet itu. Även det italienska samhället är delat. I norra Italien finns modern industri och där är välståndet, mätt i BNP per person, högre än i jordbruksbygderna i södra Italien. Politiken har präglats av stor instabilitet och täta regeringsskiften. De senaste åren har Italien brottats med stora ekonomiska problem.
Befolkning
Lågt födelsetal och åldrande befolkning har blivit ett växande problem i Italien. Landet har EU:s äldsta befolkning och ett av världens lägsta födelsetal. Antalet dödsfall överstiger varje år antalet födslar. Nio av tio invånare har italienska som modersmål, men de regionala skillnaderna är stora språkligt och kulturellt mellan italienare i exempelvis Lombardiet i norr och Sicilien i söder.
Religion
Enligt ett konkordat (avtal) mellan regeringen och den katolska kyrkan från 1985 är katolicismen inte längre statsreligion och statens ekonomiska bidrag till kyrkan har minskat. Även icke-katolska samfund kan få statligt stöd om de registrerar sig.
Omkring två tredjedelar av italienarna räknar sig som katoliker, men under de senaste årtiondena har italienarna blivit alltmer sekulariserade. Katolska kyrkan har gradvis förlorat sitt inflytande över familjelivet, och dess förbud mot preventivmedel och abort ifrågasätts.
Politiskt system
Italiens författning trädde i kraft 1948. Den stadgar att Italien ska vara en republik med ett parlamentariskt styrelseskick vilket bygger på principen att regeringen måste ha stöd i parlamentet för att kunna regera. Presidenten har relativt stor makt. Alla lagar ska godkännas av presidenten, som kan återsända lagar till de folkvalda.
Italiens president är statschef och väljs vart sjunde år av ett valkollegium bestående av parlamentets ledamöter och representanter för landets regioner. En kandidat måste få stöd av minst två tredjedelar av valkollegiets medlemmar i första omröstningen för att bli vald, eller av en enkel majoritet (minst 50 procent) i omröstningar därefter.
Fördjupning om aktuell politik i landet hittar du i Landguiden
Demokrati och rättigheter
Italien räknas som en demokrati och en rättsstat. Det finns ett starkt skydd för de mänskliga rättigheterna i landets lagstiftning och medierna har en oberoende ställning och kan verka fritt.
Utrikespolitik och försvar
Italiens utrikespolitik har dominerats av ett starkt stöd för den europeiska integrationen och försvarsalliansen Nato. Italien spelade en viktig roll i det västeuropeiska samarbete som ledde till bildandet av EU:s föregångare Kol- och stålgemenskapen 1952, och Italien anslöt sig till Atlantpakten (Nato) vid dess grundande 1949. Natos högkvarter för södra Europa ligger i Neapel, och Nato har tillgång till både flyg- och flottbaser i landet.
Ekonomi
Tillverkningsindustri är en viktig bas i Italiens ekonomi och varuexport, men det är tjänstesektorn med turismen som dominerar. Den internationella finanskrisen vållade landet stora problem och landet dras ännu med en skyhög statsskuld, som växte under coronapandemin. Den ekonomiska utvecklingen bromsas därtill av korruption och maffiavälde.
Välståndet är främst koncentrerat till norra Italien, där industridistrikten är många med framför allt små och medelstora företag. Den italienska tillverkningsindustrin är världsledande inom flera branscher men har fått se ökad konkurrens från låglöneländer.
Läs om naturresurser och näringar i avsnittet om Italiens geografi >
Utbildning
I Italien är det obligatoriskt att gå i skolan i tio år. Skolgången är avgiftsfri och påbörjas vid sex års ålder. Några procent av eleverna går i privata skolor, många drivna av katolska kyrkan. Samtliga skolor är dock statligt kontrollerade, och läroplanerna fastställs av utbildningsdepartementet.
Sociala förhållanden
Italiens enande 1861 skapade ingen påtaglig känsla för nationen vilket lämnar spår än idag. De flesta medborgarna känner främst samhörighet med sin hemtrakt och därefter med sin provins eller region, men en starkare italiensk identitet har gradvis vuxit fram under senare decennier.
Inkomst och utbildning är tydliga klassmarkörer. På den enskilda arbetsplatsen är skillnaderna stora mellan akademikern och den med enklare utbildning. Samtidigt visas mer respekt, oavsett samhällsklass, mot äldre personer än vad som är fallet i till exempel Sverige. Längst ned på den sociala stegen befinner sig det växande antalet invandrare från fattiga länder.
Besök Landguiden och läs mer om Italien.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
