Religion
Ända fram till 1800-talet levde samerna med en egen religion. Den hörde nära ihop med naturen. Samerna ansåg att ingen kunde äga mark, luft eller vatten.
Gudarna var många. Deras närvaro var särskilt stark på vissa heliga platser, ofta vid en sten eller klippa med en ovanlig form. En sådan plats kallades en seite.
Nåjden var en betydelsefull person i samernas religion. Han var både medicinman och spåman. Andarna hjälpte honom att bota sjuka.
Renskötarna och deras renar
Renarna vandrar runt i fjällvärlden för att söka efter mat. På somrarna, när snön har smält på högfjället, går de ovanför trädgränsen och betar. På hösten flyttar renarna ner i fjällbjörkskogen. Där finns det gott om bete under några månader.
När vintern sedan nalkas beger sig renarna ända ner i granskogen. Där stannar de tills våren kommer och de kan återvända till fjällbjörkskogen.
Förr var skidor och akkja (renpulka) det enda sättet för samerna att följa renarna. Nu används snöskoter, crossmotorcykel, fyrhjuling och helikopter.
Men de moderna maskinerna orsakar buller och kan skada naturen. Gamla tiders renhundar blir allt vanligare igen. Även islandshästar har börjat användas. Djuren skadar inte naturen, och hundarna är bra på att samla ihop renhjorden.
Krockar
Ibland uppstår konflikter mellan renskötarnas intressen och andras. Ett skogsbolag vill kanske hugga ner ett stort område barrskog. Det kan vara katastrof för den renägare som har barrskogen som betesmark för renar.
När man bygger ett kraftverk i en älv läggs stora områden under vatten. Det ställer också till problem för renägarna.
Å andra sidan: När stora renhjordar samlas på små områden kan de förstöra för markägarna, som i sin tur kräver samebyarna på skadestånd.
Kåtor
Samerna bodde förr i kåtor. Det fanns fasta kåtor där renskötarna stannade så länge renarna hade bete. Men när de följde renarna på deras vandringar behövde de en flyttbar tältkåta. Den var gjord av trästänger och hade en tältduk av renskinn eller kraftigt tyg.
Naturen och klimatet gör att det inte går att odla. Istället har samerna i alla tider följt sina renar över stora områden och levt av vad renen och den omgivande naturen gett.
Språk och skolor
Samerna har egna samiska språk. Många samer talar ett av de tre viktigaste samiska språken. Samiskan har väldigt många ord för att beskriva saker i naturen. Till exempel finns
det över 100 olika ord för snö. Alla orden behövs för att man ska kunna beskriva den verklighet man lever i som renskötare.
Alla samiska elever har rätt att få undervisning i sitt modersmål. En del väljer att gå i sameskola. Där är undervisningen mest på samiska. Eleverna lär sig också mycket om sin egen samiska kultur. I radio och på teve finns det program på samiska. Utanför Sápmi finns det många samer som inte talar samiska.
Samiska språkSamiska är egentligen inte ett enda språk utan en grupp dialekter som sinsemellan är så olika att man nästan kan tala om skilda språk inom en språkgrupp. Dialekterna övergår successivt i varandra och de som talar en dialekt förstår inte vad avlägset boende samer säger eller skriver. Samiska skriftspråk uppstod på 1600-talet i samband med den kristna missionen. Det finns numera sex olika samiska skriftspråk. De följer inte riksgränserna, och det gör ju heller inte Sameland, Sápmi. Samiskans ursprung är omdiskuterat, men forskare anser allmänt att språket hör ihop med de östersjöfinska språken. Samiskan är också starkt influerad av finskan i sitt ordförråd. Idag är praktiskt taget alla samer minst tvåspråkiga. Majoriteten av dem bor inte längre i Sápmi. Troligtvis kan ca 20 000 - 40 000 personer samiska och 75 procent av dem talar nordsamiska. Miniordlistaja - jou nej - Det finns inget direkt ord för nej. Man använder in, it eller ii som betyder inte. tack - giitu jag älskar dig - mon ráhkistan du sameslöjd - duodji spetsig fjälltopp - gáisi (kaise) kittel/gryta - gievdni (kebne) ripa - Giron (Kiruna) sjö - jaure bäck/mindre alv - jokk Minimeny- souvas (rökt renkött som steks och äts med pasta eller potatis)
- guorpi (rökt renfärs som steks som biffar)
|
Samisk kultur och tradition
I sameskolor finns förstås slöjd på schemat. Här får eleverna lära sig de gamla samiska hantverken.
Från renen får man skinn, horn och senor. Av hornen kan man till exempel göra knivskaft som dekoreras med vackra mönster. Av björken får man näver och rötter som används för att fläta korgar eller vackra smycken.
JojkI årtusenden har samerna sjungit jojk. Det är en ofta ordlös melodi som uttrycker känslor och sinnesstämningar. En jojk kan också innehålla en berättelse. Den kan t.ex. sjungas till en särskild plats i naturen, till en kärlek eller en sorg. Jojken har stor betydelse för den samiska identiteten. Unga samer har idag ”moderniserat” jojken. Det förekommer jojk som ackompanjeras av elgitarr, trummor och bas. |
LÄS MER: Samer
LÄS MER: Samernas historia
LÄS MER: Sveriges nationella minoriteter
LÄS MER: Samisk religion
LÄS MER: Samiska nationaldagen
PODCAST: Samer - en av Sveriges nationella minoriteter
De samiska årstiderna - renskötselns faser under åretDe renskötande samerna kallas ibland för ”De åtta årstidernas folk”. För dem har året inte fyra årstider utan åtta: vårvinter, vår, vårsommar, sommar, höstsommar, höst, höstvinter och vinter. Under vårvintern (mars-april) smälter solen det översta lagret av snön. De kalla nätterna gör att det bildas skare. Renarna förflyttar sig ovanpå skaren till fjällbjörkskogen. När det blir vår (maj - början av juni) kalvar renkorna (vajorna) i fjällbjörkskogen. Under vårsommaren (juni) börjar renarna sin vandring upp till högfjällen. Nu startar kalvmärkningen. Kalvarna märks i ena örat. Kalvmärkningen avslutas under sommaren (juli - början av augusti) och renarna får ströva fritt på högfjället. Även under höstsommaren (augusti) strövar renarna fritt på fjället. När det blir höst (september-oktober) drar sig renarna ner i fjällbjörkskogen igen. En del av rentjurarna, sarvarna, slaktas efter renskiljningen. Under höstvintern (november) samlas renarna ihop i mindre grupper för att vara lagom många att vandra ner i barrskogen. Före jul är alla renar nere i barrskogen och under vintern (december - början av mars) sker en ny stor renskiljning för att skilja ut de djur som ska slaktas. Då sker den största slakten. |
Text: Kalle Güettler (f.d. lärare, nu författare av läromedel, facklitteratur och ungdomsböcker) och Kristina Güettler (läromedelsförfattare och SO-lärare i bl.a. geografi)
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet "Mellan himmel och jord", (geografibok för åk 4-9), tidigare utgiven av Studentlitteratur AB.