Polacken Nicolaus Copernicus (1473-1543) är en av grundarna till den moderna astronomin. Alltsedan antiken var de flesta människor övertygade om att jorden stod stilla och var världens centrum. Antikens store filosof Aristoteles (384-322 f.Kr) hade förklarat att jorden var omgiven av roterande skal där månen och solen och de övriga himlakropparna var fastsatta i tur och ordning. På det yttersta skalet satt stjärnorna fästade.
Copernicus satt natt efter natt och observerade och antecknade hur himlakropparna rörde sig. Han upptäckte att Aristoteles förklaring att jorden var världens centrum inte kunde stämma. Hade det varit så skulle himlakropparna rört sig på ett annat vis. Copernicus kom på tanken att solen kunde vara världens centrum. När han prövade den teorin stämde det bättre med himlakropparnas rörelser.
Årstiderna hamnar på sned
Något annat som fick Copernicus att inse att han hade rätt gällde årstiderna. Vissa viktiga helger och dagar, exempelvis påsk räknades ut med hjälp av himlakropparnas rörelser. Den kalender som användes på Copernicus tid hade införts av Julius Caesar år 46 e.Kr. I kalendern fanns det små fel som berodde på teorin att jorden var världens centrum. Felen handlade bara om några minuter per år. Men i takt med att år lades till år hade felen växt sig allt större.
När Copernicus levde hade datumet för vårdagjämningen i mars förskjutits tio dagar. Det dygnet är dag och natt lika långa, men kalendern stämde inte längre med verkligheten. Bönderna som arbetade efter kalendern visste inte när de skulle så vårsäd och kyrkan firade vissa högtider på fel dagar.
Livsfarliga idéer
Copernicus förstod att hans idéer kunde vara farliga. Enligt den mäktiga kyrkan stod det i Bibeln att jorden var världens centrum. Den som retade upp kyrkan riskerade att i värsta fall brännas levande. Därför presenterade Copernicus sina idéer i en mindre bok år 1540 och lät en av sina studenter stå som utgivare. Detta hade stora fördelar. Om boken blev uppskattad, skulle Copernicus lägga fram sitt stora verk. Blev den angripen kunde han tiga.
Boken fick stor framgång och 1543 vågade Copernicus lägga fram en utökad version under sitt eget namn. Men när boken väl kom ut låg Copernicus på sin dödsbädd.
För kyrkan, som på 1500-talet hade en oerhört stark ställning, var Copernicus idéer inte välkomna. Alla teorier som stred mot Bibelns ord ansågs omstörtande. Men Copernicus system var utmärkt för att göra en ny kalender, och en sådan togs fram under påven Gregorius XIII. Kyrkan minskade Copernicus teorier till en modell för en ny kalender och lät inte teorierna bli någon utmaning mot Bibelns ord som satte jorden i universums centrum. Så länge det bara var teorier var det inte så farligt ansåg kyrkan. För säkerhets skull förbjöds dock Copernicus bok i Italien.
Det var först Galileo Galilei som skulle väcka kyrkans fulla vrede. Det skedde när han 1632 lade fram sitt eget verk som bekräftade Copernicus teori att jorden rörde sig runt solen och inte tvärtom.
LÄS MER: Copernicus - om himlakropparnas rörelser
LÄS MER: En ny världsbild - den heliocentriska
LÄS MER: Galileo Galilei
LÄS MER: Galileo Galilei - mekanikens och astronomins banbrytare
LÄS MER: Galileo Galilei
LÄS MER: Galileo Galilei - den moderna vetenskapens fader
LÄS MER: Astronomi
LÄS MER: Vetenskapliga revolutionen
LÄS MER: Vetenskap, teknik och kommunikationer 1500-1776
LÄS MER: Inkvisitionen
LÄS MER: Vetenskapspersoner och vetenskapshistoria
Litteratur:
Daniel J Boorstein, The Discoverers, Random House, 1983
Rom Harré, Great Scientific Experiments, Oxford University Press, 1983
Roy Porter (red.) Man Masters Nature, BBC Books, 1987
David Eliot Brody och Arnold R Brody, Upptäckterna som förändrade världen och människorna bakom dem, Wahlström & Widstrand, 1999
FÖRFATTARE
Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
