Familjeliv på vikingatiden

Kvinnan som var gift med husbonden kallades husfru. Hon skötte gårdens hushåll och bestämde över matlagning och alla arbeten inomhus. Hon ledde arbetet med att spinna ull, väva tyg och sy kläder. Husfrun ansvarade också ofta för skörden av grönsaker och örter till mat och medicin. När mannen var borta på resor eller vikingatåg var det ofta husfrun som styrde hela gården.

Kvinnorna på vikingatiden hade mer frihet och makt än kvinnor i många andra delar av världen vid samma tid. De kunde äga mark, skilja sig och bestämma över sina egna ägodelar.
 

Barnens plats i familjen

Barnen på vikingatiden lärde sig tidigt att hjälpa till. Det fanns ingen skola, så barnen fick lära sig allt hemma på gården. Flickorna lärde sig spinna, väva och laga mat. Pojkarna fick hjälpa till ute på åkrarna, fiska eller lära sig smida. De flesta barn började jobba redan när de var små. Men de hade också tid att leka. Många pojkar lekte med träsvärd och sköldar, medan flickorna kunde ha dockor av trä eller tyg.

När pojkarna blev äldre tränade de ofta med riktiga vapen. Många unga män följde med på vikingatåg redan när de var i 16-årsåldern.

Hur såg familjebildningen ut?

Nordborna gifte sig oftast unga, ibland redan i 16-årsåldern. Äktenskap var viktiga för att skapa band mellan olika släkter. Det var vanligt att föräldrarna bestämde vem barnen skulle gifta sig med, särskilt i de rikare familjerna.

Ett bröllop var en stor händelse med mycket fest, mat och dryck. Ett äktenskap var inte bara en privatsak utan en överenskommelse som påverkade hela släkten.

Om ett par inte kunde få barn, var det en stor sorg, eftersom barn var viktiga för att arbeta på gården och föra släktens namn vidare. 

Det var farligt för kvinnor att föda barn förr i tiden då det inte fanns modern sjukvård. När arkeologerna undersöker gravar från vikingatiden hittar de ofta kvinnor som dött när de fött barn. 

När ett barn föddes var det en viktig händelse. Barnet lades i moderns famn, och husbonden erkände barnet som sitt genom att lyfta upp det i famnen - ett slags välkomnande till familjen. Barn som inte erkändes kunde lämnas att dö, även om detta troligen var ovanligt.

Kärleken mellan man och hustru var viktig, även om äktenskapet ofta handlade om praktiska saker som mark och rikedomar. I flera av de isländska sagorna berättas om både lyckliga och olyckliga äktenskap. 

Kvinnor kunde skilja sig om mannen var våldsam eller inte tog sitt ansvar.

Trälarna - nordbornas slavar

Alla på gården hade sin plats, men alla var inte fria. Många av nordborna ägde trälar som arbetade för dem. Trälar var slavar som saknade egna rättigheter. De kunde vara fångar från vikingarnas plundringar eller köpas på slavmarknader. Trälarna fick göra de hårdaste och smutsigaste arbetena på gården, som att sköta djuren, hugga ved, arbeta på fälten och gräva diken. Husbonden och husfrun hade rätt att bestämma över deras liv.

En del trälar blev frigivna och kunde då själva bilda familj och leva som fria män och kvinnor. Men det var ovanligt.

Ett samhälle byggt på samarbete

Familjen var en arbetsgrupp där alla hjälptes åt. Det var viktigt att var och en tog ansvar för sina uppgifter, för att gården och familjen skulle överleva. Livet var ofta hårt, och det krävdes att alla samarbetade - barn, vuxna och äldre.