Lätta fakta om Nilen

Assuandammen - dröm med brister

Den stora Assuandammen som byggdes i Nilen 1959-1971 ger en rad exempel på brister.

Dammen skulle användas i ett vattenkraftverk, men man hoppades också kunna kontrollera Nilens översvämningar och därmed göra det möjligt att odla upp nya landområden. Bakom dammen bildades den väldiga Nassersjön, världens största konstgjorda sjö, 34 mil lång.

Men dammen har skapat en rad problem. I tusentals år har Nilen fört med sig bördigt slam som lämnats kvar på åkrarna efter översvämningarna. Nu samlas det mesta slammet i dammen. Det betyder att bönderna måste köpa dyr konstgödsel från utlandet. Dessutom gör slammet dammen grundare och grundare, och om några hundra år kanske dammen är helt fylld av slam och obrukbar.

Att Nilen inte längre svämmar över gör att böndernas jord inte sköljs igenom ordentligt. Därför blir jorden långsamt saltare. Precis det som drabbade de bönder i Mesopotamien som vi berättat om i en annan artikel. Slammet har också sedan urminnes tider använts till tegelstenar, det enda som funnits att bygga av i det trädfattiga Egypten. Nu har myndigheterna tvingats förbjuda tegeltillverkning för att det lilla slam som finns ska räcka till åkrarna.

Dammen har också geografiska konsekvenser. Tidigare byggde Nilens slam upp en barriär vid Medelhavet. Den barriären nöttes tidigare ner av havet, men eftersom det hela tiden kom nytt slam gjorde det inte så mycket. Nu kan havet ostört nöta ner de landhinder som skyddar Nildeltat från översvämning. Skulle Medelhavet tränga in där, skulle stora områden översvämmas.

Assuandammen har också gjort slut på sardinfisket i sydöstra Medelhavet. I flodens slam trivdes tidigare alger som var en del i det näringssystem där sardinerna ingick. Nu är slammet och algerna borta - och med dem sardinerna. Men Assuandammen har också gjort det möjligt att odla upp mer mark och att ta flera skördar per år. Många frågar sig ändå om inte dammen har skapat mer problem än fördelar.

Problemen vid Assuandammen och flera andra stora dammar har gjort att man på många håll börjat fundera på om de jättelika dammarna verkligen är det bästa sättet att utnyttja floderna.