Alienation brukar tolkas som en upplevelse av främlingskap i tillvaron.
Arbete i betydelsen skapande verksamhet är en mänsklig rättighet.
Bas är den del av varje samhälle som utgörs av samhällets ekonomiska struktur, särskilt ägandeförhållandena.
Friedrich Engels (1820-1895) var en tysk samhällsfilosof som tillsammans med Marx lade den teoretiska grunden till marxismen, bl.a. genom skrifterna Det kommunistiska manifestet och Das Kapital.
Historien genomlöper tre övergripande stadier:
- Urkommunismen, det förhistoriska stadiet då ingen äger något.
- Klassamhällenas epok då några få äger.
- Det kommunistiska slutstadiet då alla äger allting tillsammans.
Klassamhällets epok består i sin tur av tre steg: slavsamhälle, feodalism och kapitalism. Mellanstadiet som leder över till kommunismen kallas proletariatets diktatur.
Kapitalet är en bok som skrevs av Marx och Engels. Det är den kanske mest kända sammanfattningen av marxismens ekonomiska teorier.
Kapitalism är det sista av klassamhällets stadier.
Karl Marx (1818-1883) var en tysk judisk samhällsfilosof och nationalekonom som har gett namn åt marxismen.
Klassamhälle är den period i mänsklighetens historia då samhällena är uppdelade i klasser som antingen äger eller inte äger produktionsmedel.
Mervärde är skillnaden mellan en varas material och tillverkningskostnader och dess pris före försäljning.
Primärklasser är ägande och icke-ägande klasser i ett klassamhälle, t.ex. slavägare och slavar, feodalherrar och livegna, kapitalister och arbetare.
Produktionsförhållanden är de ägandeförhållanden och därav följande ekonomiska förhållanden som råder i ett bestämt samhälle.
Produktionssätt är produktivkrafter och produktionsförhållanden.
Produktivkrafter är den tekniska utvecklingen samt människors kunnande, erfarenhet och arbetsförmåga i ett bestämt historiskt läge.
Proletariatets diktatur är den mellanperiod som råder innan det kommunistiska idealsamhället kan förverkligas.
Revolution är den samhällsomvälvning som leder över från ett samhälle till ett annat. Revolutionen kan, men behöver inte, innebära en väpnad uppgörelse.
Sekundärklasser är de klasser som varken är ägande (med anställda som producerar mervärde) eller ickeägande (producerar mervärde åt någon annan). Sekundärklassen utgörs t.ex. av intellektuella, bönder och tjänstemän.