Den romerska tideräkningen och indelningen av året går tillbaka minst fem hundra år f. Kr. Tidigare hade man troligen bara räknat med tio månader på året och en ”dötid” på cirka två månader under den kalla årstiden, då bland annat jordbruket låg nere. Det sägs ha varit kung Numa Pompilius som lade till månaderna januari och februari.
Sedan gammalt inleddes det romerska året av månaden mars, helgad åt krigsguden Mars, den romerska statens speciella beskyddare med ett offeraltare på Campus Martius – Marsfältet.
Årets andra månad gavs namnet aprilis, med osäker förklaring. Kanske är det verbet aperire (öppna) med tanke på att naturen öppnar sig denna månad. Eller det kan vara adjektivet apricus (solig) som ligger bakom namnet.
Maj har fått sitt namn efter den romerska växtlighetsgudinnan Maia. Till henne offrade man under denna månad.
Himladrottningen Juno var Saturnus dotter och Jupiters maka. Hon fick ge namn åt månaden juni.
De återstående månaderna betecknades enbart med räkneord: quintilis, sextilis, september, october, november, december. Det handlade om den 5:e, 6:e, 7:e, 8:e, 9:e och 10:e månaden.
Långt senare ersattes quintilis av juli, för att hedra Gajus Julius Caesar. Julius var hans släktnamn. Det var han som bland mycket annat skapade den julianska kalendern. Man baserade året på solvarvet och gick ifrån att rätta kalendern efter månens nytändning. Caesar lät skjuta in en skottdag vart fjärde år. (Dessutom lät han som en engångsåtgärd skjuta in 90 extra skottdagar för att komma i takt med årstiderna.) Varför månaden februari fick bara 28 dagar medan de övriga fick 30 eller 31 vet vi inte.
Då återstår vårt års två första månader – det romerska årets elfte och tolfte månader. Den elfte månaden januarius uppkallades efter guden Janus. Denne avbildades med två ansikten, det ena vänt mot framtiden och det andra mot det förgångna. Han var herre över ingång och utgång. Dörr heter janua på latin. Det kan hänga samman med att dörren leder till något nytt. Guden Janus hade ett tempel i Rom som bestod nästan enbart av två dörrar. När romarna förde krig stod de öppna; i fredstid var de stängda – vilket lär ha skett vid endast tre kortvariga perioder under Roms historia.
Även kejsar Augustus gjorde ett mindre ingrepp i kalendern genom att rätta till skottårens antal. För det och mycket annat hedrades han med att få ge namn åt det romerska årets sjätte månad. Sextilis blev augusti. Däremot ville inte hans styvson Tiberius ge sitt namn åt månaden september.
Februarius är ett månadsnamn med oklart ursprung. Det kan hänga samman med ordet februare som betyder ”anordnande av reningsoffer”. Kanske var februari ett slags reningsmånad inför det nya året. En annan möjlighet är att namnet hänger samman med hur festen Lupercalia firades – en fest för att förbättra fruktsamheten (barnafödandet). Under den festen sprang några unga män omkring och snärtade till unga flickor med strimlor skurna ur offerdjurens skinn – för att göra dem mera fruktsamma. Strimlorna kallades ”februa”.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Anteckna i en lodrät spalt namnen på de tolv månaderna. Skriv sedan efter varje månads namn vad ordet betyder eller varför månaden har fått detta namn.
- Vilken slutsats drar du av att alla våra månadsnamn kommer från Rom och det latinska språket?
Senast uppdaterad:
26 december 2024
Publicerad:
30 december 2013
