Staten och samhället
Den konservativa idéutvecklingen har tagit två huvudspår: socialkonservatismen och liberalkonservatismen. Den stora skillnaden mellan dessa är synen på staten, där liberalkonservatismen är mera negativt inställd medan socialkonservatismen värnar staten som ”den stora förhindraren av katastrof” (Juan Donoso Cortés, 1809-1853). Under 1970- och 1980-talen hade liberalkonservatismen en storhetstid genom Margaret Thatcher (brittisk premiärminister 1979-1990) och Ronald Reagan (amerikansk president 1981-1989). Socialkonservatismen hade en storhetstid under slutet av 1800-talet och fram till första världskrigets utbrott, då den bl.a. etablerade de första välfärdsstaterna runtom i Europa. Nu på 2000-talet har socialkonservatismen börjat komma tillbaka igen t.ex. genom David Camerons (brittisk premiärminister 2010-2016) "compassionate conservatism", tyska CSU som varit stödparti i regeringen tillsammans med Angela Merkels (tysk förbundskansler sedan 2005) kristdemokratiska parti, och genom att Sverigedemokraterna i Sverige har närmat sig att bli Sveriges andra största parti.
Konservatismen är dock genomgående för en begränsad statsmakt. Man anser att statens funktion är att administrera och balansera mer än att styra, samt att skydda samhällsinvånarna till liv, lem och egendom mot yttre och inre fiender, genom ett starkt försvar och en välfungerande polis och rättsväsende. Ett sådant skydd av medborgarna är en förutsättning för att kunna ha ett fritt civilsamhälle med stort utrymme för både personligt ansvar och självförverkligande, vilket är konservativa hjärtefrågor. ”Frihet under ansvar” är en klassisk konservativ paroll, som härstammar från Burke, liksom inställningen att vi måste hålla tillbaka den omedelbara behovstillfredsställelsen.
Överhuvudtaget värnar konservatismen den privata sfären i samhället: näringslivet, civilsamhället, familjelivet, och den personliga integriteten. Brott ska inte löna sig, utan straffas hårt och avskräckande, och den bästa vägen mot mindre kriminalitet är en god fostran av samhällsmedborgarna. Därför håller konservatismen etik och moral högt, liksom historiemedvetenhet och allmänbildning. Att utbildningsväsendet tar ett stort ansvar för detta är idag en viktig konservativ politisk fråga - liksom att medborgarna verkligen får det utrymme och den frihet de behöver för att kunna ta personligt ansvar och ta god hand om sina familjer.
Samhällsvision
Det sägs ofta att konservatismen är mer ett ”förhållningssätt” än en ideologi, och att den saknar en utopi - ett slutmål - för sin politik. Det är i och för sig sant, men ska inte övertolkas. Konservatismens syn på social förändring i den mån det ska ske genom politiska reformer, kan sammanfattas med den gamla konservativa parollen ”förändra för att kunna bevara” (Burke). På samma sätt som socialismen eftersträvar en värld av totalt jämlika människor, och liberalismen en värld av fullständigt fria människor, så eftersträvar konservatismen att samhällen världen över ska bygga på hävd och gemenskap.
Konservatismens politiska vision skulle därmed kunna formuleras som såhär: De historiska lärdomarna ska stå i centrum för det allmänna medvetandet, och de unika identitetsskapande egenheterna hos varje folk i centrum för den sociala utvecklingen, i riktning mot en mer civiliserad och kultiverad värld. Den samhällsordning som konservatismen eftersträvar baserar sig på familjen (vilken kan definieras i större eller mindre termer beroende på kultur) som samhällets minsta och viktigaste byggsten, med det personliga ansvaret i centrum, med ett starkt skydd mot inre och yttre fiender (polis och försvar), med värnande om känslan av gemenskap och gemensam identitet i samhället, och med en marknadsekonomi som tar hänsyn till moral och kulturvärden.
Viktiga tänkare och politiker
Den som lade grunden för den konservativa idébildningen var irländaren Edmund Burke (1729-1797) i samband med franska revolutionen 1789. Konservatismens idéutveckling har därefter tagit betydande intryck av det tidiga 1800-talets moraldebatt och nationalism, och under 1900-talet av marknadsekonomin och kritiken av massamhället. När den industriella revolutionen drog igång svarade konservativa tänkare och statsmän i flera länder med att inrätta en välfärdsstat, däribland den tyske statsmannen Otto von Bismarck (1815-1898), den brittiske politikern Benjamin Disraeli (1804-1881) och den svenske statsvetaren Rudolf Kjellén (1864-1922).
De internationellt mest populära och erkända konservativa tänkarna under de senaste 65 åren har varit den amerikanske akademikern Russell Kirk (1918-1994), den brittiske filosofen Michael Oakeshott (1901-1990), och den tillika brittiske filosofen Roger Scruton (1944-2020).
Bland internationellt kända konservativa politiker märks särskilt Storbritanniens premiärminister under andra världskriget Winston Churchill (1874-1965), USA:s president Ronald Reagan (1911-2004) och Storbritanniens premiärminister i början av 1980-talet Margaret Thatcher (f. 1925). Två framstående svenska konservativa politiker är Högerns statsminister under det tidiga 1900-talet Arvid Lindman (1862-1936) och moderata försvarsministern under 1990-talet Anders Björck (f. 1944).
I svensk politisk historia har Moderaterna ansetts vara det konservativa partiet framför andra, och i ideologisk mening varit tydligt liberalkonservativt åtminstone fram till början av 1980-talet. Idag finns förutom inom moderaterna även tydliga värdekonservativa inslag i Kristdemokraterna (särskilt dess ungdomsförbund KDU), och även Sverigedemokraterna försöker med viss framgång att etablera sig som ett socialkonservativt alternativ.
LÄS MER: Konservatism
LÄS MER: Edmund Burke
LÄS MER: Politiska ideologier
LÄS MER: Politiska partier i Sveriges riksdag
LÄS MER: Liberalism
LÄS MER: Socialism
LÄS MER: Det långa 1800-talet, 1776-1914
PODCAST: Konservatismens ideologi
PODCAST: Liberalism, konservatism och socialism - politiska ideologier