Ett land i kris behöver en stark ledning
År 1933
Det är den 23 mars år 1933. Den nyvalda tyska riksdagen samlas i Krolls operahus i Berlin, eftersom den ordinarie byggnaden har bränts ner. En enda fråga står på dagordningen – om man ska godkänna en märkvärdig lag, benämnd Ermächtigungsgesätz, eller Fullmaktslagen, även kallad ”lagen för att häva folkets och rikets nöd”.
Det är enkelt uttryckt en lagstiftning som ger regeringen som leds av den nytillträdde Adolf Hitler och hans parti diktatorisk makt. Riksdagen kommer att ställas åt sidan, regeringen kommer kunna styra landet genom dekret. Det är en dramatisk åtgärd för en demokratisk nation, men nazisterna har argumenterat för att det är nödvändigt. Det tyska samhället är på väg att falla ner i kaos, säger man. En kommunistisk revolution hotar, se bara på vad som hände med riksdagshuset (det hade bränts ner av en förvirrad holländsk kommunist, som därmed gav nazisterna en perfekt ursäkt att slå till). Akuta åtgärder måste därför vidtas, och Adolf Hitler är rätt man att leda nationen i denna svåra stund. Men var inte oroliga, lovar nazisterna, det här är förstås bara tillfälligt.
