Det antroposofiska sällskapet (av antropos = människa och sofia = vishet) grundades 1913 av österrikaren Rudolf Steiner. Antroposofin är inte en religion i vanlig mening utan en kunskapsväg, enligt Steiner en tankens religion. Det gudomliga uppfattas som en opersonlig kraft som finns överallt och i allt. Det onda finns i form av två fördärvsmakter som allmänt kan beskrivas som högmodet och girigheten.
Antroposofin söker förklara förhållandet mellan ande och materia. I den materiella världen finns en andlig verklighet som beskrivs som kvalitén i den materiella.
Människan består av kropp, själ (känslor och driftsliv) och ande (människans identitet, jaget). Hon har tolv sinnen och bär på anlag som gradvis kan utvecklas, så att hon kan uppfatta en slags översinnlig värld och bli en medveten del av den.
För att nå en sådan mognad och medvetenhet krävs ett liv med självuppfostran, tankemeditation och andlig skolning. Det krävs också flera existenser (inkarnationer). Möjlighet att nå medvetenhet kan också ske genom andliga inspirationskällor som konst, vetenskap, religion och utbildning. Flera kulturföreteelser har följt i antroposofins spår:
- Waldorfpedagogiken som betonar den personliga utvecklingen, det konstnärliga skapandet och det känslomässiga engagemanget.
- Biodynamisk odling är en odlingsform som bygger på en helhetssyn av livet på jorden och som visar på ett alternativ till det kemiskt styrda jordbruket.
- Alternativ läkekonst. Vid behandling av kroppsåkommor söker antroposoferna ett orsakssammanhang i känslo- och upplevelsemiljön.
LÄS MER: Nya religiösa rörelser
LÄS MER: New Age
LÄS MER: Ockulta inriktningar
FÖRFATTARE
Text: Lennart Koskinen (teologie doktor i tros- och livsåskådningsvetenskap, läromedelsförfattare och f.d. biskop)
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet Vad ska man tro? Religionskunskap för gymnasieskolan (tidigare utg. av Almqvist & Wiksell).
