Gustav Vasa, född 1496, var Sveriges kung från 1523 fram till sin död 1560. Under sin tid som regent arbetade han oavbrutet med att stärka den svenska kungamakten och centralisera rikets förvaltning. Som kung regerade han därför med hårda nypor och for våldsamt fram bland både inre och yttre fiender.
Som ett led i centraliseringen av den svenska staten lät Gustav Vasa reformera kyrkan och införa protestantismen i Sverige. Detta gjordes för att förbättra rikets finanser. All kyrklig egendom tillföll därmed staten samtidigt som kungen hädanefter blev den svenska kyrkans överhuvud.
Gustav Vasa moderniserade också det svenska militärväsendet och lät öka skattetrycket på Sveriges befolkning. Detta ledde till flera stora bondeuppror som slogs ner med järnhand. Det största och absolut mest allvarliga var Dackefejden 1542-1543.
Under sin långa regeringstid fram till 1560 byggde Gustav Vasa - trots motstånd från både bönder och adeln - upp en stark statsmakt. Han lyckades samla makten hos en enda person på ett sätt som aldrig skett tidigare i Sverige.
Sverige gjordes nu även till ett arvrike där kungens äldste son skulle ärva kronan (tidigare hade ofta nya kungar röstats fram genom val).
I drygt 130 år (från 1523 till 1654) härskade Gustav Vasas ätt över Sverige. Under den här tiden förvandlades Sverige från ett litet och splittrat land, till en stormakt. Av många inom svensk historieskrivning beskrivs Gustav Vasa därför i första hand som en landsfader och skaparen av den svenska nationalstaten - ett fast sammanhållet Sverige med ett effektivt styre. Andra ser honom som en tyrann.
Medeltidens VasaättVasa är en frälseätt som är känd från och med 1350-talet. Från 1400-talet kom medlemmar av ätten Vasa att spela en allt viktigare roll i den svenska politiken. Tillsammans med ätten Oxenstierna och Axelssönerna utgjorde Vasarna den mäktigaste ätten inom det unionsvänliga blocket inom den svenska adeln. Krister Nilsson (Vasa) (död 1442) var riksråd och innehavare av Viborgs slottslän från 1417. Han arbetade målmedvetet för att koncentrera all handel i Finska viken på Viborg. Krister höll sig utanför upproret mot Erik av Pommern 1434 och utsågs 1435 till drots (ansvarig för rikets rättsväsen). Hans rival som den ledande inom rådet, riksföreståndaren Karl Knutsson, lät dock fängsla och avsätta honom 1439. Efter frigivningen återtog han Viborgs län och anslöt sig 1441 till Kristoffer av Bayern. Krister Nilssons sonson Kettil Karlsson (Vasa) (död 1465) var riksföreståndare och biskop i Linköping. Efter att Kristian I fängslat hans kusin, ärkebiskopen Jöns Bengtsson Oxenstierna, ledde Kettil det uppror som fördrev unionskungen. Sedan han tvingat även den återvände Karl Knutsson att abdikera 1465 utsågs han tillsammans med sin kusin ärkebiskopen till riksföreståndare (tillfällig ledare av landet då en myndig kung saknades) och innehade ämbetet fram till sin död. Kettil Karlssons kusin Erik Johansson (Vasa) (död 1520) var hövitsman på Kastellholm på Åland och Stureanhängare. Han avrättades på grund av detta vid Stockholms blodbad 1520. Erik var far till Gustav Eriksson (Vasa).
|
LÄS MER: Vasatidens Sverige 1521-1611
LÄS MER: Gustav Vasa - tyrann eller landsfader? (artikelserie)
LÄS MER: Gustav Vasa - frihetskämpe, reformator och diktator (artikelserie)
LÄS MER: Reformationen i Sverige
LÄS MER: Sverige under Gustav Vasa
LÄS MER: Kalmarunionen
LÄS MER: Svenska skatteväsendets historia
PODCAST: Vasatiden
Litteratur:
Den svenska historien (Bonnier Lexikon), del 4 – Gustav Vasa. Riket reformeras, Bonniers, 1994
Jerker Rosén, Svensk historia 1, Bonniers, 1964
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.) och fördjupningen (inkl. faktarutan) är skriven av Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Fördjupningen är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
