Lucretia ser ingen annan utväg än att ge efter. Men så fort övergreppet är fullbordat och Sextus Tarquinius har gett sig av, söker hon upp sin make och sin pappa och berättar vad som hänt. Sedan tar hon livet av sig eftersom hon inte står ut med skammen.
Roms folk får nog
Historien om vad som hänt sprids i rasande fart genom Rom. Frustrationen över kungafamiljens nycker har länge vuxit, och den nya händelsen leder nu till en explosion.
En gång för alla reser sig folket, både de mäktiga och de maktlösa, de fattiga och de rika, mot familjen Tarquinius välde. Kungen själv, Tarquinius Superbus, (”den stolte”), är för tillfället upptagen med att kriga mot en av Roms grannstäder, Gabii. Men han upplyses om att han inte är välkommen tillbaka. Aldrig mer ska Rom styras av en kung, heter det.
Så brukar historien i varje fall berättas. Exakt vad som är sant är inte lätt att avgöra, för inga samtida källor finns bevarade. Vid det här laget var Rom fortfarande en relativt obetydlig stadsstat vid floden Tiberns stränder, till ytan inte mycket större än Stockholms innerstad idag.
Byggherre och tyrann
Samtidigt hade Rom under just Tarquinius den stolte vuxit betydligt i styrka. I det så kallade Latinska förbundet, en sammanslutning av städer och byar i det som idag är centrala Italien, var det Rom som bestämde. Och i själva staden hade kungen använt bytet från sina många fälttåg till att resa flera mäktiga byggnader, inte minst ett stort tempel tillägnat stadens viktigaste gud, Jupiter Capitolinus. Han hade också sett till att bygga mer praktiska saker, som Cloaca Maxima, den jättelika kloak som gjort staden betydligt trevligare att leva i.
Men så var det hans tyranniska sida. Ända sedan Roms grundande hade det funnits en tradition av mer eller mindre direkt folkligt inflytande, kanaliserat genom ett fåtal rika familjer, som utgjorde en beslutande församling, den så kallade senaten. Men under de år då staden också haft en kung, hade senatens inflytande begränsats allt mer. Inte minst av just Tarquinius, som ville bestämma det mesta själv. Och för att göra det höll han både folket och aristokratin i ett järngrepp. Han tog sig själv rätten att hålla rättegångar, där han dömde många av stadens mäktiga till döden för att sedan lägga beslag på deras rikedomar. Och de fattiga tvingades arbeta nästan gratis i hans jättelika byggnadsprojekt.