Kejsaren bodde i Rom, huvudstaden i ett stort rike som vi kallar för romarriket eller det romerska riket. Detta rike sträckte sig runt hela Medelhavet, som romarna kallade "vårt hav". Delar av England och Tyskland samt hela Holland, Belgien, Frankrike, Spanien, Österrike, Ungern, Bulgarien, Rumänien och Jugoslavien hörde på den tiden till romarriket. Med "hela världen" menade kejsaren romarriket. Han visste att det fanns länder bortom rikets gränser, men han visste inget om världsdelar som Amerika och Australien. Han och andra romare ansåg att de härskade över den förnämsta delen av världen. Rom låg i världens mitt, och deras talesätt lever kvar än i dag: "Alla vägar bär till Rom."
Colosseum har betraktats som en symbol för Rom sedan medeltiden.
Staden Rom
När Rom var som störst hade staden över 1 miljon invånare. Det var inte lätt att hålla en sådan storstad med mat och vatten. Det fanns inga järnvägar, inga lastbilar, inte vår tids stora lastfartyg och inga kylrum eller frysboxar som kunde hålla maten färsk. Men romarna klarade transporterna.
Vatten leddes till staden genom stora vattenledningar. Dessa stora byggnadsverk kallas akvedukter. Det gick 14 sådana in mot staden med vatten från bergen som låg flera mil bort.
ANNONS
Skepp med säd, som det skulle bli bröd av, kom i jämn ström. Längs alla de fina landsvägar som romarna byggt förde kärror och vagnar kött, fisk, grönsaker, vin och frukt till torgen. Fordon fick köra in i Rom endast under nätterna. Under dagen var det för trångt på gatorna.
Bostäder
De rika byggde sina hus så som de sett grekerna göra, fast ännu större och bekvämare.
Men hyreshusen i Rom skulle inte locka någon idag. Väggarna var så svaga att husen ofta störtade samman och begravde människorna som bodde i dem. Det fanns inga värmeledningar, vattenledningar, badrum eller toaletter. Det fanns inte ens köksspisar, utan hushållen fick laga maten över ett fat med glödande kol. Dessa fyrfat flyttade man omkring, och man lyste sig med oljelampor och facklor - allt detta gjorde att det ofta tog eld i husen. Om elden började i bottenvåningen, var det livsfarligt för dem som bodde fem, sex våningar upp. Det var inte säkert att de hann ta sig ner för de smala trapporna, som mest liknade stegar.
Karta som visar romarriket när det var som störst 117 e.Kr.
Slavarna hade ofta ingen bostad alls. De sov i ett hörn av verkstaden, bageriet, kvarnen eller var de nu arbetade. Slavar man inte litade på låstes in eller kedjades fast under natten.
Livet var hårt för de flesta som bodde i staden Rom och andra romerska städer. Många tyckte i alla fall att det var mycket bättre att bo i städerna än på landsbygden. I städerna och särskilt i Rom kunde man gratis få se på de mest fantastiska skådespel. Då var det fest.
Grymhet och död
En av de största sevärdheterna i dagens Rom är Colosseum. Det är en väldig teater som hade plats för 45 000 åskådare. Den är ganska lik en modern idrottsarena. Där ordnade kejsaren skådespel för att roa romarna. Ibland var det cirkus med fantastiska dressyrnummer. Man kunde t.ex. få se lejon som endast försiktigt slickade den hare de höll mellan tassarna.
Men mest var det grymma och blodiga skådespel. Lejon, tigrar, pantrar, bufflar, björnar och elefanter släpptes tillsammans och hetsades att döda varandra. Dödsdömda fångar släpptes ut bland vilddjuren för att dödas. En kvarleva av dessa skådespel in i våra dagar är tjurfäktningarna i Spanien.
Människor stred också mot varandra på liv och död. De kallades gladiatorer och var oftast slavar eller krigsfångar. När de tågade in på arenan stannade de framför kejsarens plats, sträckte upp högra handen till hälsning och ropade: "Var hälsad, kejsare! De som ska dö hälsar Dig!". En gladiator som blivit sårad eller inte orkade kämpa längre brukade lägga sig på rygg och sträcka upp vänstra handen som tecken på att han bad om nåd. Ofta fick han det, ibland blev han dödad.
ANNONS
I triumf
Stora krigshärar vaktade rikets gränser och erövrade nytt land. Om en general varit särskilt framgångsrik - kanske hade han vunnit en lysande seger och erövrat ett nytt område - kunde ett triumftåg ordnas till hans ära. Hans soldater tågade då sjungande genom Roms gator. Där stod hundratusentals jublande människor. I triumftåget visades de dyrbarheter man erövrat från fienden.
De fångar man tagit gick på en särskild plats i tåget. Där kunde man få se en främmande kung och hans drottning och prinsar och prinsessor. Döden eller slaveri väntade dem.
Generalen åkte på en särskild vagn dragen av vita hästar. När han kom förbi, nådde jublet sin höjdpunkt.
Det var bara när triumfer firades som krigshärar fick komma in i staden. Man var alltid rädd för att en mäktig general med hjälp av trogna soldater skulle ta över makten i riket.
Romarriket går under, men Rom finns kvar
Det rika och mäktiga romarriket blev till sist så ekonomiskt försvagat att det inte längre gick att försvara dess gränser. Riket delades upp i olika mindre länder. Staden Rom var en tid så förfallen att den mest bestod av ruiner. I den forna miljonstaden bodde under hundratals år inte mer än 50 000 människor. De bröt ner marmortemplen och en del av Colosseums murar för att få byggnadssten till sina hus.
ANNONS
ANNONS
Men staden hämtade sig igen och blev så småningom åter en världsstad. Det berodde mycket på att den blev centrum för kristendomen. I kejsarnas ställe kom påvarna, den katolska kyrkans ledare.
Romarna hade länge haft en religion som påminde om grekernas. De dyrkade många gudar och offrade till dem i sina tempel. Men under århundradena efter Jesus död gick många över till kristendomen. Först var det fattiga och slavar som gick över till den nya läran. De förföljdes av kejsarna och många av dem offrades i Colosseum. Men efter hand segrade kristendomen, och den gamla tron på många gudar försvann. Judarnas gud blev också romarnas. Det var något som kejsar Augustus aldrig skulle ha kunnat tänka sig. Judarna var ju ett obetydligt folk i det stora rikets utkant.