Gudssymboler
Medan metaforer uttrycker något om vad Gud är, säger symboler något om Guds egenskaper. Med kända bilder får tanken hjälp att ana olika sidor av Guds väsen. Men när ett symboliskt bildspråk uppfattas bokstavligt, leds tanken fel. Gångna tiders bilder kan vara förrädiska om man inte lever sig in i vad de stod för när de skapades.
Några bibliska gudssymboler är: Fader, herde, konung, domare, eld, klippa, krukmakare, vingårdsman, vind och ord. "Fader" står för egenskaper som närvarande, vakande, rättvis, kärleksfull, omtänksam och vis. Det var lätt att förstå i det gamla judiska samhället där fadern hade en helt annan ställning än hos oss. Inte minst många ungdomar associerar idag istället "fader" med begrepp som tjänsteresa, frånvarande, oförstående, orättvis och dum-i-huvudet. Då säger det sig självt att just den symbolen inte fungerar automatiskt. Att vara kung i det gamla Israel innebar att ha den totala makten och ansvaret för människors liv och död. Det var både en religiös och juridisk uppgift. Kopplingen till vår monarki där kungens makt har reducerats till rent representativa uppgifter och där monarken inte får yttra sig i politiska frågor är närmast långsökt. Vad är det för en gud som kan liknas vid en kung?
Vår tid behöver nya levande symboler, samtidigt som de gamla naturligtvis kan användas om de kombineras med kunskap och inlevelseförmåga i gångna tiders föreställningsvärld.
Vår bild av Gud
Ordet gud har ingen entydig betydelse för människor. För många hör ordet enbart samman med det religiösa språkbruket. Gud nämns i kyrkan men är ingen naturlig del av vardagen. Denna avgränsning hänger delvis samman med själva gudsbilden, föreställningen om Gud.
Inom systerreligionerna judendom, kristendom och islam uppfattas Gud som starkt personlig. Men beskrivningen av Gud sker genom symbolspråk. För många människor kan det vara svårt att översätta symbolerna till ord och funktioner som har betydelse för deras liv. De religiösa begreppen upplevs stå utanför dagens problem. De traditionella gudsbilderna går inte ihop med den moderna vetenskapens världsbild. I religionerna predikas om synd och förlåtelse, medan människor talar om meningslöshet och meningsfullhet. Guds försoning kopplas inte alltid samman med människors försök att försona livet med döden. När människan behöver en framtidsvision och ett hopp inför framtiden, blir det svårt att foga in Gud i sammanhanget. Religiösa människor hävdar dock att Gud för dem har en avgörande betydelse både för det dagliga livet och inför döden.
Gud framställs ofta som en uppförstorad människa. Barn kan uppfatta Gud som en stor, snäll och mäktig gammal farbror. Gud får en personlighet, ett ansikte, och människan upplever ett personligt och nära förhållande till Gud. För många innebär detta trygghet. Men en sådan antropomorf (= människoliknande) gudsbild har ingen förankring i skrifterna, utan är människornas egen transponering av Gud till det mänskliga planet.
I stark kontrast till den antropomorfa gudsbilden är den som inte framställs i ord och bild. Gud är dynamik, rörelse, tanke eller något annat obestämt. Alla försök att med ord uttrycka vad Gud är slutar med konstaterandet att Gud är ett mysterium. Det går bara att säga vad Gud inte är. Mysteriet kan inte lösas med hjälp av förnuftet. Rums- och tidsbegrepp kan inte användas. Gud är höjd över rum och tid - Gud är transcendent.
Vad Gud inte är
Även om Gud inte helt går att fånga eller beskriva med hjälp av ord, kan ord användas för att säga vad Gud inte är. Härigenom kan man få bort en del vanliga missuppfattningar. Den filosofiska tradition son sysslar med detta, kallas teologia negativa (den negativa eller avgränsande teologin).
Gud är inte en man, trots att vi ofta säger Han om Honom. Gud är inte heller kvinna eftersom Gud överhuvudtaget inte är en könsvarelse. Här anar vi svårigheten att med ett begränsat språk beskriva något obegränsat. Det skulle behövas ett tredje personligt genus vid sidan av han eller hon.
Idag har det blivit allt vanligare att använda begreppet "hen" inom det svenska språket då könstillhörigheten är okänd, oväsentlig eller ska otydliggöras. Så görs dock sällan inom Svenska kyrkan eller andra samfund och religioner över lag när det gäller Guds personliga pronomen. Ordet "Han" används i regel fortfarande, men som "synonym" för ett könsneutralt personligt pronomen. [red. anm]
LÄS MER: Argument för Guds existens
LÄS MER: Argument mot Guds existens
PODCAST: Världsreligionernas gudsuppfattning
Text: Lennart Koskinen (teologie doktor i tros- och livsåskådningsvetenskap, läromedelsförfattare och f.d. biskop), Sören Levén (läromedelsförfattare och f.d. lärarutbildare)
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet Vad ska man tro? Religionskunskap för gymnasieskolan (tidigare utg. av Almqvist & Wiksell).
