Mekka - världens centrum

För muslimer är staden Mekka (eller Mecka) i Saudiarabien världens centrum. I Mekka föddes Muhammed. Här fick han sin kallelse till profet och de första uppenbarelserna. Det är mot Mekka man vänder sig fem gånger om dagen för bön, och när man dör begravs man med ansiktet vänt mot staden. De flesta muslimer drömmer om att få besöka staden.

Bild: Chzaib

Varje muslim bör om möjligt en gång under sitt liv delta i vallfärden till Mekka och där gå sju varv moturs runt Kaba och helst röra eller kyssa den svarta stenen.

En av islams fem pelare

Varje år reser ca två miljoner människor till Mekka (se karta) för att utföra de ceremonier som religionen ålägger dem. Resan till Mekka utgör en av de fem religiösa plikterna (pelarna), vallfärden.

Religionen islam har sin förhistoria gemensam med judendom och kristendom. Många av Koranens berättelser känns igen från Bibeln.

Enligt islam har Gud uppenbarat sin sanning för många profeter och sändebud. Adam, Noah, Abraham, Josef, Mose och Jesus är några av dem som återfinns i Koranen. Det sista och största sändebudet är Muhammed. Han har fått den slutgiltiga uppenbarelsen. Efter honom behövs inga fler uppenbarelser från Gud.

ANNONS

Till Mekka

En pilgrim berättar:

Jag glömmer aldrig timmarna på Beiruts flygplats där vi väntade hela kvällen på att få flyga till Jidda i Saudiarabien. Min son och jag var klädda i två tygstycken av bomullstyg, på fötterna bar vi sandaler. Min fru och dofter var klädda så att endast ansiktet och händerna syntes. Tillsammans med oss väntade hundratals likadant klädda människor. Efter två timmars flygtur var vi framme i Jidda och på förmiddagen började vi den sju mil långa resan till Mekka. På vägen dit passerade vi en vit stenpelare som visade att vi var på heligt område.
Till sist var vi framme i Mekka, islams heliga stad. Vi följdes av en ung student som tilldelats oss av vår värd, det muslimska brödraskapet. Vi for genom gator, kantade av basarer, till den heliga moskén för att göra vår tawaf, dvs gå de sju varven runt Kaba.

Området runt Mekka är heligt och får inte beträdas av andra än muslimer. För att få komma in på det heliga området måste pilgrimen ta på sig en särskild pilgrimsdräkt, ihram, som består av två vita tygstycken. Dräkten symboliserar allas likhet inför Gud. För kvinnan finns ingen föreskriven klädsel, bara att hon inte får täcka ansiktet och händer.

När man tagit på sig ihram, som betyder sinnestillstånd, gäller vissa förbud. Det är bland annat förbjudet att använda smink, klippa hår och naglar, ha sexuellt umgänge, att bära vapen osv. Dessa förbud syftar till att få pilgrimen att känna sig fri från vardagsbestyren och bara tänka på Gud, att bearbeta aggressiva attityder, att uttrycka ödmjukhet, att med sina sinnen känna att Gud är den store skaparen av allt.

För att pilgrimerna inte ska komma bort i folkvimlet och för att de ska kunna genomföra ceremonierna på rätt sätt tilldelas de en handledare som hjälper dem.

ANNONS

Kaba - världens navel

En pilgrim berättar:

Det är omöjligt för en pilgrim att glömma den första anblicken av Kaba. Fem gånger om dagen var man än befunnit sig i världen har man vänt sig mot Mekka och längtat efter det ögonblick då man ska få se Kaba och röra vid den. Varje pilgrim reagerar på sitt sätt inför åsynen av den heliga byggnaden.
Vid första anblicken kände jag mig både bländad och förvirrad. Min hustru klängde sig fast vid min arm, darrande och snyftande. Min dotter skälvde som om en elektrisk ström hade gått genom henne. Min son stod mållös. Han berättade senare att han uppfylldes av ett underbart lugn.
Vi kom slutligen intill den svarta stenen, men trängseln var för stor för att vi skulle kunna vidröra den. När vi var i jämnhöjd med stenen lyfte vi vår högra hand och ropade: "I Allahs namn - Allah är större." Kaba höjde sig över oss, som om den var Allahs öra som lyssnade till massans böner.

Den stora moskén är hjärtat i Mekka. Inom dess område finns plats för mer än en halv miljon människor. Där ligger också den gamla, fyrkantiga helgedomen Kaba, som enligt islam är världens äldsta bönehus. Det är mot Kaba som muslimerna vänder sig när de förrättar bön.

När Muhammed första gången kom till Kaba var den full av gudabilder. Muhammed rensade templet och sedan dess är Kaba en symbol för att det bara finns en enda Gud.

En islamisk ledare vid namn Sadiq har sagt: "att titta på Kaban är ett sätt att be liksom att titta på Koranen är ett annat sätt att be". Den känsla, menar han, som ögat vidarebefordrar ökar människans kunskaper om det okända.

Enligt en gammal legend har Kaba följande historia: Abraham och hans hustru Sara hade svårt att få barn tillsammans: Enligt tidens sed sökte då Abraham upp sin tjänstekvinna, Hagar, och lät henne gå in i hustruns ställe. Med Hagar fick han sonen Ismael. På grund av detta uppstod osämja mellan Sara och Hagar. Sara fick Abraham att driva ut Hagar och Ismael ur huset. Abraham förde mor och barn ut i öknen för att lämna dem åt sitt öde. Den plats de stannade på heter idag Mekka. Innan Abraham lämnade dem befallde Gud honom att bygga ett Guds hus på platsen. Som bidrag till bygget lät Gud en svart sten falla ned. Abraham byggde nu den första Kaban och murade in den svarta stenen i ett hörn.

ANNONS

Zamzam - brunnen med livets vatten

En pilgrim berättar:

Efter tawaf vidtog nästa ceremoni, sa'y, som innebär att man sju gånger springer mellan de två kullarna Safa och Marwa, belägna cirka en kilometer från varandra.
Efter sa'y var det underbart att dricka vatten ur den heliga Zamzam-brunnen. Jag tänkte då på hur Gud en gång räddade Hagar och Ismael genom att låta dem dricka ur källan.
Efter sa'y var det dags för oss att lämna Mekka för den 20 km långa färden till Arafatsläffen. Halvvägs gjorde vi uppehåll i Mina för att vila. Denna vila var välbehövlig, för dagen efter stod vi ute på den solstekta slätten och bad från kl 12 på dagen till solens nedgång. En och en halv miljon människor var samlade på denna karga och steniga slätt. Alla bad om sin egen och sina medmänniskors frälsning. Här förstärktes känslan av att alla är lika inför Allah. Det påminde oss också om den dag då vi ska uppstå från de döda och samlas till dom. En dom som antingen leder till evig lycka eller evigt fördärv.

Det berättas att Hagar och Ismael höll på att duka under av törst ute i öknen. I sin förtvivlan sprang Hagar sju gånger mellan kullarna Safa och Marwa och ropade på hjälp. Då uppenbarade sig ängeln Gabriel för henne och vid hans fötter sprang en källa fram som räddade livet på dem. Denna källa är den heliga Zamzam-brunnen, som idag liksom kullarna ligger strax intill den jättelika moskén. Också för pilgrimen har vattnet betydelsen av räddning till livet - det eviga livet.

Sara fick så småningom sonen Isak, som blev judarnas stamfader. Ismael blev muslimernas.

Kamp mot det onda

En pilgrim berättar:

Ovanför Arafatslätten höjer sig en bergkulle, Djabel al Rahna. De som hade möjlighet tog sig upp på kullen för att be. På denna kulle höll Muhammed sin avskedspredikan tre månader före sin död 632. Det var också på denna plats som Adam och Eva enligt traditionen möttes efter syndafallet.
Följande morgon vände vi åter mot Mekka. På vägen gjorde vi uppehåll i Mina Muzdalifa där vi samlade ihop 49 små stenar som vi skulle använda i Mina de tre följande dagarna. I Mina står tre stenpelare som symboliserar det onda. Genom att kasta stenarna på dessa pelare påmindes vi om att vi under hela livet ska kämpa mot det onda.

På vallfärdens nionde dag beger sig alla pilgrimer till Arafatslätten, två mil öster om Mekka. Man samlas på slätten framför ett berg, som kallas Barmhärtighetens berg, lyssnar på predikan och ber.

Från Arafat beger man sig till Mina för att bekämpa det onda. Enligt islam är Satan (Iblis) upphovet till allt ont. Satan var den förste som visade olydnad mot Gud. Innan människan skapades ledde han ett uppror mot Gud. Iblis frestade de första människorna, Adam och Eva, till att synda. Men Adam och Eva ångrade sig och fick förlåtelse av Gud. I motsats till kristen tro står inte människan, enligt islam, under inflytande av det onda utan kan helt övervinna det.

Offer till Gud

En pilgrim berättar:

I Mina genomfördes den sista ceremonin, djuroffret. Där offrades kameler, får och getter. Som tecken på att alla föreskrivna ceremonier genomförts, rakade de manliga pilgrimerna sina huvuden och kvinnorna klippte sitt hår.
Efter de tre dagarna i Mina återvände vi till Mekka där vi på nytt gjorde en tawaf. Vår pilgrimsfärd var slut. "O Allah låt inte detta vara sista gången vi bett inför Kaba."

Bakgrunden till djuroffret är berättelsen om hur Gud satte Abraham på prov genom att befalla honom att offra sin son Ismael. I Bibeln (1 Mos 22) talar samma berättelse om Isak. När Abraham står beredd att utföra offret, ingriper Gud och räddar Ismael genom att be Abraham att offra en vädur istället.

Genom djuroffret påminns pilgrimerna om att de ska vara beredda att offra allt till Gud. Liksom Ismael räddades undan döden så ska de som troget följer Guds vilja räddas från evigt lidande.

LÄS MER: Mekka

LÄS MER: Vallfärden till Mekka

LÄS MER: De fem pelarna - grunden för islams religionsutövning

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Varför bör en muslim göra en vallfärd till Mekka åtminstone en gång under sitt liv?
Redogör kortfattat varför Mekka med Kaba är så heligt för muslimer?
Nämn några ceremonier som en muslim på vallfärd i Mekka bör genomföra. Förklara även kortfattat vad ceremonierna symboliserar.

Text: Lennart Koskinen (teologie doktor i tros- och livsåskådningsvetenskap, läromedelsförfattare och f.d. biskop), Sören Levén (läromedelsförfattare och f.d. lärarutbildare), Börje Andersson (läromedelsförfattare) och Åke Magnusson (läromedelsförfattare)
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet Vad ska man tro? Religionskunskap för gymnasieskolan (tidigare utg. av Almqvist & Wiksell).

Senast uppdaterad: 27 november 2023

Publicerad: 10 september 2022

Spara som favorit

ANNONS

Liknande filmer och poddradio