Hästkapplöpning var massunderhållning och industri i antikens Rom

Redan under antiken var idrott etablerat som massunderhållning och industri. För romarna var hästkapplöpningar på Cirkus Maximus mest populärt. En av dåtidens stora idrottsstjärnor var kusken Diocles som under sin långa karriär drog in sammanlagt 35 miljoner sestertier, motsvarande ungefär 100 miljarder kronor i dagens penningvärde.

Bild: Hampel Auctions

Diocles vann 1462 av 4257 hästkapplöpningar. Prispotten för ett lopp kunde vara hela 60 000 sestertier (romerska silvermynt), dubbelt så mycket som en romersk legionär tjänade under ett helt liv.

Idrottsstjärnan Diocles drar sig tillbaka

År 146

Man får anta att människor jublade; man får anta att de skrek, av glädje och beundran. Kanske också lite av besvikelse, för en era var över.

Mer än 200 000 människor hade som vanligt samlats på den jättelika arenan Circus Maximus mitt i Rom, där varje vecka hästkapplöpningar genomfördes som fick hela världsstaden att stanna.

I historiens ljus är det gladiatorernas kamp som träder fram klarast när vi ser tillbaka på det antika Rom, eftersom det motbjudande och blodtörstiga spektaklet provocerar dagens moraluppfattning. Men för den romerska samtiden var det tävlingarna mellan hästdragna vagnar som var den riktiga nationalidrotten. Och därför var det där som de riktigt stora hjältarna skapades.

ANNONS

År 146, då det romerska imperiet stod på höjden av sin makt, var den mest omtalade i vagnförarbranschen en man vid namn Gaius Appuleius Diocles. Det var han som just denna dag hyllades för sin långa och enastående karriär.

En populär och farlig sport

Han hade fötts i rikets västra utkanter, i det iberiska Lusitanien (dagens Portugal), men kom till Rom som 18-åring och fick omedelbart arbete som vagnförare. Hans skicklighet blev snart uppenbar och han började anlitas för de mest populära och farliga loppen, där en liten vagn drogs av fyra hästar i rasande fart runt den 621 meter långa banan. Man skulle åka sju varv och kampen var hård, ofta brutal. Förarna var alla utrustade med läderhjälm, piska och en böjd kniv, som de kunde använda för att hugga mot andra förare om de kom för nära. Många av förarna dog unga, i blodiga olyckor som beklagades högljutt, och besjöngs av Roms skickligaste poeter.

Bild: SO-rummet.se

Cirkus Maximus var Roms 590 meter långa hästkapplöpningsstadion. Över 200 000 åskådare fick plats på läktarna runt den ovalformade kilometerlånga körbanan. Cirkusen användes även för andra ändamål: gladiatorspel, parader, triumfer och offentliga avrättningar. De flesta kristna som led martyrdöden vid de olika förföljelserna dödades här och inte på Colosseum.

Men Gaius Appuleius Diocles överlevde. Och han vann och vann igen. Av sammanlagt 4 257 lopp som han ställde upp i under sin karriär segrade han i 1 462. Majoriteten av dessa hade han vunnit för ”de röda”. I loppen stod nämligen olika lag mot varandra, vart och ett finansierat av rika affärsmän som lade enorma summor på att få fram rätt hästar, träna sina kuskar och förbättra vagnkonstruktionen, ungefär som dagens Formel 1-stall. Men nu var det till sist dags för Diocles att gå i pension. Han red ett sista ärevarv i arenan och tog emot jublet från publiken, även från många av de som tidigare avskytt honom för att han tävlade för motståndarlaget.

Senare kom hans konkurrenter och beundrare att tillsammans resa ett monument där hans bedrifter beskrevs i detalj. Där slogs fast att han var ”alla vagnförares mästare”, och man noterade att hans pensionering ägde rum då han hunnit leva i ”42 år, 7 månader och 23 dagar”.

ANNONS

Hästkapplöpningarna ägde rum på Circus Maximus

Vagnkapplöpningen var ett intresse som förenade både fattiga och rika. Upphetsningen var påtaglig inför loppen och många ställde sig i kö redan natten innan de mest eftertraktade biljetterna släpptes.

Under själva tävlingsdagarna dracks och åts det i mängder, och slagsmål var vanliga. Begreppet furor circensis myntades för att beskriva den masshysteri som kunde uppstå på arenan, där stora summor pengar alltid stod på spel.

Circus Maximus var också en av få platser där man regelbundet kunde se kejsaren själv livs levande; det första loppet under tävlingarna inleddes när världshärskaren släppte en vit näsduk. Till kejsarens loge på arenan, pulvinar, gick en täckt gång hela vägen från det stora palatset.

Bild: Pascal Radigue

Model som visar hur Cirkus Maximus såg ut.

En av de många som älskade att se häst- och vagnskamperna på Circus Maximus var poeten Ovidius – inte minst för att han hade upptäckt att det var en utmärkt plats om man ville försöka ragga upp vackra kvinnor ur Roms överklass. Han rekommenderade att en första kontakt kunde inledas genom att man lät sin hand dröja kvar lite grann efter att man fluffat upp damens sittkudde.

Vagnsförarna kom i allmänhet ur rikets underklass, och många lärde sig aldrig att läsa eller skriva. Men de framgångsrika blev oerhört rika – och ingen mer så än Diocles.

Diocles blev stormrik

Av inskriptionerna till hans ära framgår att han under sin 24 år långa karriär drog in sammanlagt 35 miljoner sestertier, en svindlande summa för sin tid. Som jämförelse har historikern Peter Struck räknat ut att det var nog för att förse hela staden Rom med spannmål under ett år eller för att under tre månader betala hela dess jättelika armé, som då var utspridd från de brittiska öarna i nordväst till Egypten i sydöst. Översatt till dagens köpkraft och penningvärde skulle det motsvara ungefär 15 miljarder dollar.

ANNONS

Med andra ord – när man ser på vår nutids genomkommersialiserade idrott och förundras och/eller förfasas över att idrottsmän som Lionel Messi och Zlatan Ibrahimovic´ blir miljardärer enbart på grund av sin förmåga att rätt hantera en fotboll, kanske det kan vara trösterikt att notera att det genom tiderna har funnits idrottare som har tjänat ännu mer, och att fenomenet med idrott som massunderhållning och industri har djupa rötter.

Efter sin pensionering flyttade Gaius Appuleius Diocles till den lilla byn Praeneste (dagens Palestrina), i kullarna i Lazio, några mil sydöst om Rom. Där tycks han ha levt resten av sitt liv i stillhet med sin familj.

En dedikation i hans namn finns ännu bevarad i byn, rest av hans son och dotter.

LÄS MER: Antikens Rom - en världsmetropol

LÄS MER: Liv och död i Rom

LÄS MER: Romarriket

LÄS MER: Lätta fakta om antikens Rom

Cirkus Maximus och hästkapplöpningar i antikens Rom

Cirkus Maximus var Roms 590 meter långa hästkapplöpningsstadion (se ritning). Över 200 000 åskådare fick plats på läktarna runt den ovalformade kilometerlånga körbanan.

Tävlingsformen bestod i regel antingen av tvåspann eller fyrspann, men det hände ibland att man tävlade med tio hästar.

Kappkörningarna var välorganiserade lönsamma verksamheter och genomfördes vanligtvis av åtta kuskar som skulle köra sju varv runt arenan. Kuskarna tävlade för ett stall (lag) som likt dagens formul 1-stall sponsrades av rika personer och företag. Det fanns fyra lag: de blå, de gröna, de vita och de röda.

Att gå på Circus Maximus var oerhört populärt. Åskådarna satt på de två långsidorna och den ena rundade kortsidan. På den andra kortsidan, som var rak, fanns stallen.

Under en dag kunde man avverka omkring tjugo sjuvarviga lopp. Varje lopp var då ca nio kilometer långt.

Körsvennerna som stod upp i vagnarna var ofta slavar. De bar en kort tunika, var barärmade och iförda en hjälm. Det hände ganska ofta att de föll av vagnen. De höll i en piska och bar en kniv för att kunna skära av tyglarna som var fästa vid deras midja om något blev fel. Den största risken för kollisioner var vid kortändorna. Där fanns det slavar som skulle släpa undan kroppar, vagnar och hästar som var inblandade i krascher.

De hästar som användes på Circus Maximus kom från de bästa stuterierna i Italien, Spanien, Nordafrika och Grekland. Hästarna specialtränades i två år och som femåringar fick de börja delta i hårda tävlingar. På dörren till sin spilta hade varje häst sin stamtavla. Deras namn ristades in på oljelampor och såldes till den hästtokiga publiken.

Körsvennerna tillhörde dåtidens stora idrottsstjärnor. Många av dem blev förmögna på sitt tävlande. I Roms vinstugor och i baden diskuterades de mest kända körsvennernas kärleksaffärer. I butiker kunde man köpa gips och bronsbyster av dem.

Hästkapplöpningar var en populär idrott under antiken och det fanns liknande men mindre anläggningar på många andra platser runt om i romarriket.

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Varför var hästkapplöpningar en farlig sport för de inblandade?
Hur mycket pengar tjänade Diocles på sin sport? Jämför gärna med någon av dagens mest kända idrottsstjärnor.
Skriv ner några intressanta fakta om Cirkus Maximus.

Extrauppgift:

Tänk dig att du är journalist på en kvällstidning med den stora förmånen att ha en tidsmaskin till förfogande som du använder för att göra verkliga "aktuella" kortfattade reportage ur historien. Välj ut en händelse från texten ovan och skriv ett kort reportage om den. Glöm inte rubrik då den troligtvis kommer hamna på tidningens löpsedel.

VILL DU VETA MER? Läs Sport and Spectacle in the Ancient World av Donald G. Kyle (2006).

FÖRFATTARE

Text: Magnus Västerbro, författare och journalist med inriktning på historia
Webbsida: https://www.facebook.com/vasterbro

Är du intresserad av att läsa fler spännande berättelser av författaren så rekommenderas 101 historiska händelser - en annorlunda världshistoria.
Bokens webbplats

Senast uppdaterad: 13 mars 2024

Publicerad: 24 september 2017

Spara som favorit