Nationalromantikern Hitler
Adolf Hitler läste mycket i sin ungdom. Han gjorde sin far rasande genom att låta fotogenlampan brinna långt in på småtimmarna, berättade en av hans kamrater. Men det var inte skolböcker han läste. Däremot var han förtjust i Karl Mays indianböcker. Litet senare sög han i sig de gamla teutonernas (tyskarnas) historia och blev väl förtrogen med de historiska sagofigurerna.
Redan tidigt tog Hitler alltså intryck av de tysknationella strömningar som fanns i hans ungdoms Österrike. Bismarck, som enade Tyskland under 1860-1870-talen, var den store hjälten. För Hitler var Tysklands storhet något mycket viktigt. Då hans kamrater skrattade åt honom för att han ständigt hängde över kartboken, stirrade han stint på dem och svarade: "jag håller på att utplåna de tyska gränserna och göra Tyskland större - och större!"
Hitler lämnar skolan
Adolf Hitlers mor höll sin skyddande hand över honom. Hon skämde bort honom och gjorde mycket väsen av hans fysiska svaghet. Hon ansåg honom vara så klen att han fick avbryta skolgången under ett år. Senare övertalade han sin mor att låta honom helt få sluta studera. Så vid sexton års ålder lämnade han skolan utan att ha tagit någon examen. Han var nu fri att göra vad han ville. Fadern var död sedan ett par år.
Hitler kommer till Wien
På våren 1906 fick Hitler sin moders tillstånd att resa till Wien som då var centrum för konst, musik och arkitektur. Han sökte in på konstakademin, men klarade inte inträdesprövningen. Tidens moderna strömningar i konst hade gått honom helt förbi. Hans teckningar ansågs otillfredsställande och gammalmodiga. Men Hitler vägrade att ta till sig den moderna konsten.
Hitler stannade kvar i Wien men hade svårt att försörja sig. Han åt mest mjölk och smörgås. Ibland blev han arg och utbrast till sin vän Kubizek "detta är en hunds liv". De få pengar han kunde lägga undan gick till Burgteatern eller operan. Hitler besökte dessa ställen tillsammans med Kubizek flera gånger i veckan. Han tröttnade aldrig på att höra Wagner. Musiken förde honom bort från verkligheten till en mystisk värld. Hitlers syster Angela anklagade Kubizek för broderns verklighetsflykt.
Hitler som bostadslös i Wien
I augusti 1909 försvann Hitler helt in i fattigdomen. Han drog omkring som en luffare utan medel och ovillig att ta ett arbete. För en tid var en bänk i Pratern hans hem. Han sov på barer, i kaféer på Kaiserstrasse eller i de överbefolkade värmestugorna.
När hösten kom hade han sålt det mesta av sina kläder, däribland sin svarta vinterrock. Snön och kylan drev honom att huttrande med andra bostadslösa söka sig till fattighärbärget. Han fick först sina kläder desinficerade. Sedan serverades soppa och bröd. En kamrat vid namn Hanisch lärde Hitler att överleva vintern. På morgonen lämnade de härbärget. Blå och frostbitna gick de till Kathie för att få soppa. Därefter tog de sig till en värmestuga för att under några timmar få skydd mot den bittra kölden. Mot kvällen vände de tillbaka till härbärget.
Ibland tjänade Hitler några kronor genom att skyffla snö eller bära bagage på Westbahnhof. Men egentligen var han för svag för att utföra sådant arbete. Hans fötter var såriga och varje steg smärtsamt. Hitler försökte sig också på att tigga. Slutligen började han måla vykort och fick även sina kort sålda. Därigenom förbättrades hans situation.
Hitler upptäcker politiken
På härbärget fanns några intellektuella som diskuterade politik. Hitler blev så intresserad av politik att han började tillbringa timmar i Parlamentshuset där han lyssnade på de heta debatterna. Speciellt tog han intryck av Karl Lueger och hans antisemitiska kristna socialistparti. De tysknationella strömningarna påverkade också Hitler starkt. Vännen Hanisch lärde Hitler orden till "Wacht am Rhein" och uttryck som "Vi tyskar fruktar Gud, men ingenting annat här i världen".
Hitlers kamrater på härbärget respekterade honom för hans artistiska anlag och hans villighet att ställa upp i olika sammanhang. Men de tyckte inte om när han diskuterade politik. Då blev han upphetsad började skrika och gestikulera och hans långa hår flög runt huvudet.
Hitler och antisemitismen i Wien
Ännu var Hitler ingen antisemit, även om han gillade Karl Luegers antisemitiska parti. Tvärtom beundrade han många judar och uttryckte tacksamhet för den judiska välgörenheten. Två av hans närmaste vänner var också judar. En judisk konsthandlare som tyckt synd om Hitler skänkte honom en rock. Sina vykort sålde han också mest till judarna.
I sekelskiftets Wien arbetade emellertid organiserade grupper outtröttligt på att sprida antisemitisk propaganda. Hitler läste bland annat Ostara, en tidning fylld med antisemitism och erotik. Där fanns talrika illustrationer på ariska kvinnor som våldtogs av apliknade varelser. Hur mycket Hitler kom att påverkas av detta kan man bara spekulera i.
I maj 1913 lämnade Hitler Wien för München.