Alla vet att ärkehertig Franz Ferdinand, arvtagare till den enorma men konfliktfyllda och djupt instabila dubbelmonarkin Österrike-Ungern, har tagit en stor risk genom att komma till Sarajevo denna dag, den 28 juni 1914. Området styrs sedan några decennier av just Österrike, men en stadigt växande grupp nationalister kämpar för att skapa en egen stat - ett sydslaviskt rike, som de tror bara kan frigöras från imperiets grepp med hjälp av rejäla doser våld. Bara tre år tidigare överlevde kejsaren Franz Joseph ett mordförsök utfört just av samma grupp som den unge mannen tillhör: "Den svarta handen". Mannens namn är Gavrilo Princip.
Men ärkehertigen har insisterat. Han är envist besluten om att genomföra statsbesöket, som är en del av hans plan att ge alla slaver utökade politiska rättigheter, något han hoppas ska minska deras missnöje så pass att de mest långtgående kraven på självständighet lägger sig. Säkerhetstjänsten har därför haft fullt upp under de föregående veckorna, då hundratals av de vanliga misstänkta har samlats in.
Men det kommer att visa sig att många har klarat sig undan, inte minst tack vare hjälp från högt uppsatta serbiska militärer, som deltar i konspirationen.
En bomb briserar
Gavrilo Princip är bara en av sju attentatsmän som denna dag står utplacerade längs den väg där bilkaravanen med ärkehertigen färdas.
Bilarna hinner inte nå hans position innan en våldsam smäll hörs. Princip inser genast att det är en av hans vapenbröder som slagit till genom att kasta en granat mot bilarna. Men han kan inte se om någon har skadats. Folkmassan börjar rusa från platsen, och han själv följer med för att inte verka misstänkt och gripas av poliserna som plötsligt svärmar överallt.
Efter en kort stund befinner han sig på den latinska bron mitt i Sarajevo, stadens äldsta och vackraste. Där får han höra vad som hänt: Någon har verkligen försökt mörda ärkehertigen och flera personer har skadats. Men Franz Ferdinand är oskadd.
Ska allt ha varit förgäves? Har drömmen om en serbisk nation gått förlorad? De många veckornas planering, hans egna förberedelser, det psykologiska arbetet med att övertyga sig om att detta måste göras och förvandlingen av unga män till övertygade attentatsmän, beredda att offra sina liv för den goda saken. I sin ficka har han pistolen samt en cyanidkapsel som det är meningen att han ska svälja efteråt.
Vad ska han nu ta sig till? Gavrilo Princip är en stolt, envis och hängiven ung man, född 19 år tidigare i den lilla byn Obljaj långt ute på landsbygden i nordvästra Bosnien och Hercegovina. Det är en fattig region. Hans föräldrar födde nio barn, men sex dog i unga år. De hade inte råd att uppfostra Gavrilo på egen hand, utan skickade honom till en bror i Sarajevo, där han fick möjlighet att gå i skolan. Fattigdomen, svälten, det förödmjukande slitet, villkoren för så många i det stora imperiet; allt det där är något han känt i sin kropp ända sedan han föddes. Den vackra, borgerliga kulturen i imperiets huvudstad Wien, som andra i efterhand kommer att minnas med ett romantiskt skimmer, är inte en del av hans värld. Världen av rikedom och bildning är byggd på det fattiga, utsugna folkets lidanden, enligt hans sätt att se på saken.
