Engelsmännen lät indiska furstar (höga ledare) driva in skatter till kompaniet. Indien bestod på denna tid av omkring 600 furstestater. Resultatet av denna indrivning blev en utsugning av folket i Indien.
Det fanns ett utbrett missnöje mot britterna
I början av 1857 gick ett rykte bland sepoyerna (indiska soldater som arbetade för engelsmännen) att deras patroner var insmorda med fett från kor och svin. Det blev genast upprorsstämning bland de hinduiska och muslimska soldaterna, vilka enligt sina religioner måste undvika kofett respektive svinfett.
Sepoyupproret började i maj 1857 som ett isolerat myteri bland soldaterna, men snart nådde det ut i olika delar av landet, där det fick stöd av både bönder och furstar (se karta).
Sepoysoldaterna erövrade snabbt flera stora städer. Enbart i de bengaliska regementena fanns det 140 000 sepoys jämfört med de 26 000 britter som också tjänstgjorde där, varav många som officerare eller underofficerare.
Nu vällde hatet fram mot britterna och flera rykten spreds, till exempel om att sepoys skulle tvångskristnas och att kastväsendet skulle förbjudas.
Upproret krossas
Efter många hårda strider och truppförstärkningar från Europa lyckades engelsmännen krossa upproret efter drygt ett år. Hämnden blev grym. Den engelske befälhavaren i Amritsar kunde rapportera att han tillfångatagit 282 förrymda indiska soldater, som förts till avrättningsplatsen: ”När ungefär 150 hade avrättats svimmade en i exekutionspatrullen och en liten frist medgavs."
Avrättningen fortsatte. Då antalet skjutna var 237 fick befälhavaren veta att resten av de fängslade soldaterna vägrade lämna fängelsehålan där de spärrats in. Porten öppnades och 45 döda släpades fram. Fruktan, utmattning, hetta och kvävning hade tagit död på dem. Denna avrättning var bara en av många avrättningar som britterna genomförde.
Följder av upproret
Sepoyupproret hade gjort britterna medvetna om att deras välde var sårbart. Armén förändrades därmed på så sätt att fler européer togs in i den. Dessutom tog den brittiska staten över makten i Indien från det Ostindiska kompaniet.
1858 blev Indien en brittisk koloni med en vicekung som drottning Victorias ställföreträdare.
LÄS MER: Viktorianska England och brittiska imperiet (artikelserie)
LÄS MER: Hur såg britterna på sitt imperium?
Litteratur:
Lars-Arne Norborg, Bra Böckers världshistoria, del 11 – Det starka Europa (1815-1870), Bokförlaget Bra Böcker, 1986
Sören Wibeck, Indiens historia, Historiska Media, 2014
Bra Böckers lexikon 2000, band 20, Bra Böcker AB, 1998
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och fd SO-lärare
