Inom judendomen finns numera ingen gällande lära kring livet efter döden. Det är oftast något individen själv får fundera över och ta ställning till.
Det finns alltså ingen tydlig definition på hur judarna tänker sig att själarnas tillvaro efter döden ser ut, mer än att den präglas av fridfullhet.
Begravning
Inom judendomen begravs den avlidne så snart som möjlig efter att döden inträtt. Helst inom ett dygn. Men begravningen får aldrig äga rum under sabbaten.
Den avlidne rengörs noggrant och läggs sedan i en enkel kista.
Flertalet judiska begravningar är jordbegravningar. Det är viktigt för judar att kroppen begravs hel. Kremering är därför förbjudet. Det är endast i vissa undantagsfall som den döde kremeras (bränns).
Blommor är ovanliga vid de judiska begravningarna. Istället läggs en enkel liten sten på graven för att visa att man varit där och att man minns den döde.
Efter en judisk begravning infaller ett år av sorg under vilket de anhöriga på olika vis vårdar minnet av den avlidne.
Kristendomen
Synen på döden
Inom kristendomen uppstod tidigt en teologi (religiös lära) som utgår från att det finns ett evigt liv i himlen eller i helvetet som väntar efter döden, beroende på hur syndfull hen varit under sitt liv. Alla människor kommer dömas under den yttersta dagen (domedagen). De goda ska då skiljas från de onda.
Inom katolicismen, den ortodoxa kyrkan samt inom ett antal protestantiska trossamfund är denna tanke fortfarande levande.
Vad gäller Svenska kyrkan så är synen på helvetet nedtonad. Istället framhålls att alla människor omfattas av Guds nåd. Centralt i flertalet kristna riktningar är att man ska bekänna Jesus Kristus som Guds son, och att han dog på korset för människornas synder för att komma till himmelriket. Detta himmelrike är enligt de kristna en fridfull plats, där sorg och våld inte förekommer.
Begravning
I Sverige är det fortfarande vanligast med kyrklig begravning. Med det menas att jordfästningen (den ceremoni som hålls innan den avlidne begravs) äger rum i en kyrka, vanligtvis i Svenska kyrkans regi. Begravningsceremonin, som kallas för begravningsgudstjänst, är en ceremoni som följer en särskild ordning där prästen bland annat läser en begravningsbön där minnet av den avlidne står i centrum. Efter ceremonin sker gravsättningen. I Sverige finns fyra olika alternativ för den avlidnes sista vila: minneslund, askgravlund, urngrav och kistgrav.
Det har blivit vanligare i det sekulariserade Sverige med borgerliga begravningar som inte hålls i kyrklig regi och där ingen präst håller i ceremonin.
Islam
Synen på döden
I likhet med kristendomen tror man inom islam på en himmel (paradiset) dit de rättfärdiga kommer, och ett helvete dit de fördömda syndarna ska sändas. På den yttersta dagen, då allt som finns i världen utplånas, kommer alla människor som någonsin levt att dömas av Allah, till en tillvaro i paradiset för de troende som begått goda handlingar eller till det eviga helvetets plågor för de syndfulla.
Begravning
Inom islam ska den avlidne begravas så snabbt som möjligt efter att döden inträtt, och den döde ska ligga vänd mot Mekka. Dessförinnan har den avlidne rengjorts noggrant.
Ett ceremoniellt inslag är att den avlidne bärs till graven av släkt och vänner. Vid gravsättningen läses en begravningsbön.
Hinduismen och buddhismen
Synen på döden
Både inom hinduismen och buddhismen är föreställningen om reinkarnation (själavandring) central.
För hinduer är reinkarnationen kopplad till en människas karma, det vill säga att en människas goda och dåliga handlingar under livet har betydelse för nästkommande liv. Själen (atman) återföds antingen högre upp i kastsystemet eller lägre ner, beroende av den karma som människan samlat på sig under livet. Slutmålet är att sluta återfödas, att lämna kretsloppet (Samsara). Då uppnår man enligt hinduismen moksha, vilket innebär att själen blir ett med världssjälen Brahman.
Buddhisterna ser återfödandet som ett slags "lidande" och målet är att sluta återfödas. Detta kan uppnås om man följer den åttafaldiga vägen. Inom buddhismen kallas detta tillstånd (då en individ slutar återfödas) för nirvana, vilket kan liknas vid en lugn och fridfull plats.
Begravning
Enligt hinduismen är det liksom inom judendomen och islam viktigt att den avlidne begravs eller kremeras inom något dygn. Barn som inte fyllt ett år samt präster (som uppnått högsta kasten) begravs i kista.
I Indien kremeras de avlidna på likbål. Eftersom det är förbjudet att ha likbål i Sverige så genomförs ceremonin här på ett krematorium.
Även buddhister kremerar vanligtvis sina avlida, men helst inte inom ett dygn. Under de första dygnen efter döden ska kroppen inte röras. Inom buddhismen förekommer också jordbegravningar, och det är ett vanligt gravskick för buddhister i Sverige.
LÄS MER: Judendomen
LÄS MER: Kristendomen
LÄS MER: Islam
LÄS MER: Hinduismen
LÄS MER: Buddhismen
PODCAST: Att jämföra religioner
Litteratur:
Niels C. Nielsen, Religions of the World, St. Martins Press, 1993
Christer Hedin, Abrahams barn : vad skiljer och förenar judendom, kristendom och islam?, Dialogos Förlag, 2007
Görel Byström m.fl., Gudastyrd vardag – världsreligionerna i människors dagliga liv, Utbildningsförlaget Brevskolan, 1998
Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli
